måndag

Det blev ju bra till sist ändå. Min bror fick stå för det avspända och jag för det neurotiska, men det är kanske så det får vara då. Jag tar mig dock friheten att påstå att jag var oumbärlig i mitt idoga burkplockande kvällen igenom och att det var på grund av mig som huset inte såg ut som Jerusalems förstöring dagen efter. En parantes är dessutom hur otroligt svårt det är att göra sig av med stora mängder hushållssopor.

Nu när jag har gjort min plikt och varit festfixare har jag för avsikt att kapsla in mig den här veckan och läsa alternativt förflytta mig och kapseln till avskild park. Det är väldans typiskt att pengar aldrig kommer när man behöver dem. Det är väldans typiskt att juli månad kommer gå i svältens tecken. Jag har allvarliga funderingar på att fly staden och volontärarbeta på min systers bar.