closing in

Reservplats 4. Vill jag verkligen det här? Om det är så måste jag förmodligen ringa och tjata. Jättemycket. Vilket fantastiskt i-landsproblem. Och hur fantastiskt jobbigt jag tycker att det är att lyfta luren. Att kämpa och sticka ut hakan ligger inte för mig. Jag är mer för att saker bara ordnar sig av sig själva. Och framför allt är det fantastiskt hur jag lyckas hålla saker ifrån mig, ignorera dem. Är det en försvarsmekanism, allmän detruktivitet eller en undermedveten självbevarelsedrift? Jag vill, det är klart jag vill gå den här linjen. Jag vet att jag ska gå på det jag tänkt från början, det brukar oftast bli bra. Och jag behöver göra något eget, komma bort från det här och komma igång. Men jag skulle väldigt gärna spola framåt till där jag sitter i ett studentrum eller egen lägenhet om det vill sig väl och läser eller skriver och verkligen gör det för att jag är för långt bort från det som skulle kunna orsaka problem och tankspriddhet.