last nite

Sista kvällen med Stockholm. Jag har packat på udden och jag har packat på Bondegatan. Det ligger förberedda högar med skivor och kläder överallt, mamma kommer imorgon bitti med kartonger. Vilar framför en repris av "Äntligen Hemma", Martin utropar "Amen det är ju UNDERBART trevligt!" när han får dit tvättmaskinen just so. Analys av flytt och allt som hör därtill får vänta, just nu känner jag mig ganska glad mest. Kanske för att det fortfarande är fint väder.

Hejdå roomie

surprise

Och det blir bara bättre... Idag hade vi "fuskföreläsning". Tanken ska väl vara att någon kommer in och kör stenhårt, rabblar konstiga termer och oförståliga teorier. Men killen snackade mest om Durkheim och Comte, och det känns inte så främmande. Sedan var det någon kille som utgett sig för att gå i klassen som stormade ut och sedan kom in igen med en fadder-tröja. Oj så alla skrattade. Sedan sa en tjej: "och NU ska vi ha FEMKAMP! Det blir JÄTTEROLIGT!" Och dagen som hade börjat så bra.

Jag hämtade nycklarna på Mimer idag i alla fall. Fick leta runt en stund i stan, men såg samtidigt hur mysigt det är. Som Haga i Göteborg, eller centrala Lund kanske. Små pitoreska träkåkar, fik, affärer. Helt okej. Dock är det märkligt hur varenda sak jag mår bra av att tänka på inte involverar någon annan än mig själv. Det är som om jag har lämnat ifrån mig den sociala Lisa i Stockholm. Kvar blev en astråkig plugghäst och helst vill sitta i lyan och beställa skivor från cdon och läsa böcker om samhällsfenomen.

spexigt

Rapport: Gud vad jag ogillar det där studentikåsa. Jag har aldrig behövt vara i närheten av det förut, bry mig om det, även om jag pluggat. Men nu hamnade jag mitt i det och var tvungen att engagera mig och vara med vare sig jag ville eller inte. Alla faddrar hade overall men en massa märken på, (jag hör bara "Blandaren! Blandareen!" i huvudet), alla program hade olika små spexiga typ tillbehör som man skulle ha om man var "nolla", (bara det ordet är så ångest). Sjuksköterskorna fick små vita hättor, flygarna hade propellerhattar och vi skulle ha nån skylt runt halsen. Jätteroligt. Det kommer vara två veckor av nollning nu, och visserligen är beteendevetarna inte alls speciellt jobbiga och är inte intresserade av att vi måste göra något pinsamt eller så, (ekonomerna eller vad de är kör hela racet där nollorna ska ha skyltar på ryggen där det står "straffspark" och faddrarna skriker på dem med megafon), men det är fortfarande en massa lekar och "uppdrag" som ska gås igenom och jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Hur trevligt och roligt det än må vara tål jag inte sittningar med sångstunder och ramsor och tokiga upptåg. Lära känna varandra gör man ändå, och göra bort mig gör jag så mycket som det är, tack så mycket.

På det stora hela är skolan jättefin och klassen verkar schysst, sånär som på ett par stycken prettokillar. Usch, jag är så stockholmsk och fördomsfull, men jag har inget vidare intresse av att kasta mig in i nya bekantskaper, jag vill mest ta en öl på kåren, (som verkar vara det normalaste stället i stan; bara studenter, inga bandykillar) och hänga i min första, egna lägenhet.

För övrigt är jag galet trött. Vi har redan fått skrivuppgifter till imorgon. Och imorgon måste jag upp 6 igen för att hinna med sagotåget. Over and out.

lazy sunday

Idag är lugnet före stormen. Det luktar grillat och vitlök på Bondegatan och det är något dröjande i luften. Någonting är nästan slut, men än är det en bit kvar. Jag lägger upp bilder från vår klubbpromotion på Mettan förra fredagen och från gårdagens afton. Underbar chokladmoussetårta för övrigt. Och imorgon börjar hela Harry Pottergrejen; jag sätter mig på ett tåg och hamnar på en skola någonannanstans.

ljushuvud

Eftersom jag är lite efter har jag inte behövt tänka på det här med lägenhetsprylar. Förrän nu. Om en stund ska jag åka till Ikea, och jag måste säga att det är en helt ny värld av detaljer som ska tas under övervägande. Diskborste, potatisskalare, krokar. Lampor, tallrikar, rengöringsmedel. Alla basgrejer i skafferiet. Kryddor. Bokhyllor, matta, skålar. Kaffebryggare. TV. Detta må låta banalt för vissa, men för mig är lite förvirrande. Men igår köpte jag i alla fall bestick. Och så har jag sett ett fint kuddfodral. Ja det går framåt för mänskligheten.

Apropå vuxenpoäng stannade jag kvar hos Bex igår istället för att gå ut och rumbla. Vi lagade linsgryta och scones och tittade på Harry Potter. Inte för att det nödväntigtvis alltid är bättre, gränsen är hårfin mellan dekadens och tragik, men jag lyssnade på min kropp, den sa: "Jag vill sova" och då gjorde jag det.

Hade tänkt att skriva nåt mer djupt och vist om flytt och framtid, men det får vänta. Becky sa dock en fin sak igår efter Potter: "Men du ska ju med till en ny skola, Lisa, och gå flera år. Och tåg får du åka också."

Nu ska jag läsa DN:s 90's bilaga. Den verkar lovande, har kommit till sid. 11. Fast vad "retrosexuell" betyder vet jag inte riktigt. Men så är jag ju lite efter också.

skidelibop

Bilder får komma före ord idag.

bend time

Idag blev det lite verkligare. Och lite jobbigare. Kommer nog ta lite tid att få bostad, så jag kommer få pendla. Satt och kollade priser och tider och var och när jag ska vara på olika platser. Gillar verkligen inte de där första dagarna på en ny skola. Att gå runt, (med karta/nedskrivna vägbeskrivningar i högsta hugg) och se förvirrad ut, inte vilja fråga, gå åt fel håll, inte vilja fråga, försöka att inte se förvirrad ut, till sist vara tvungen att fråga och sedan sitta i en sal och lyssna på något tal och titta under lugg på varandra. Just de dagarna skulle man lika gärna kunna vara sju år och tillbaka i årskurs ett igen. Jag skulle så gärna spola fram någon vecka, slippa pendlandet. Vill vara på plats, plocka upp och fixa i en lägenhet, promenera omkring och upptäcka i lugn och ro och sedan åka tillbaks till stan på ett ögonblick. Jag vet att det är om hörnet, men jag vill att det ska vara nu.

Torsdag!

cutting onions in my head

Åh Gud vilken fantastiskt dålig dag. Behövde åka ut till mamma för att hämta post, (drygt bara det) och fick vänta 20 minuter på bussen. Väl vid brevlådan hade jag inte fått brevet jag väntade på, missade bussen tillbaks och fick vänta ytterligare 30 minuter. Hem och fylla i CSN-papprena, springa till bibblan för att kopiera antagningsbeskedet men hade tagit med mig fel antagningsbesked. När jag kom ut ur biblioteket spöregnade det. Klassiker.

Jag känner inte det minsta obehag inför hela Västeråsgrejen, men ändå har jag gråten i halsen och känner ett motstånd. Alla små detaljer som kanske inte är så viktiga egentligen stör mig så oerhört. Och jag vet inte om det är att jag är förbannad på mig själv för att ha slarvat med papper eller om de verkligen betyder så mycket för mig. Det finns en viss trygghet i att allt är fixat, på alla nivåer; bostad, pengar, datum. Kan det inte bara ordna sig, måste det alltid vara såhär struligt in i det sista? Jag orkar verkligen inte.

kgb och sista cherry falls

kom kom

caring is creepy

Det är ju bra att man har koll på sina vänner. Igår först fick jag reda på att Kalle har legat dödssjuk med hjärnhinneinflamation på sjukhus. Jag blir lika frustrerad varje gång över att det ska till såna extremer för att jag ska förstå och uppskatta folk ordentligt. Eller det gör jag nog, men när någon blir riktigt sjuk eller gör sig illa eller råkar ut för något stannar man ju onekligen upp och värdesätter allt i sin omgivning lite extra. Sedan fick jag en rent egoistisk skräcktanke av att ligga och bli dödssjuk i en lägenhet utan att någon vet.

Agnes kom hem igår. Det var trevligt. Jag lagade gryta och köpte kakglass och vi gick till sista Cherry Falls. Lite synd att det är slut, det var så skönt avlägset och vid sidan om allt det andra.

För övrigt kom jag in på Beteendevetarlinjen. Nu blir det åka av.

follow my lead

Jag har hittat en ny passion. I lördags fick David ett dansspel/dansmatta till sin x-box i födelsedagspresent och när vi väl förstod hur det funkade kunde vi inte sluta. Fantastiskt förfestmaterial.

hit and run

Jag ville ha lite av Stockholm tillbaks och det fick jag. Med råge. Det var Jens Lekman som sjöng om avskurna fingrar och ljumma sommarkvällar i Hammarhöjden, charterförfest i Beckys lägenhet och snabba fötter via Medusabankomaten till Mett. Jag tror jag hade rätt trevligt mest hela tiden, men jag har börjat märka att jag går in i ett märkligt stadium. Lite frånvarande, lite disträ, lite uttråkad och lite peppad samtidigt. När jag öppnar munnen går den i ett, ändå hittar jag aldrig något att säga. Kroppen är ryckig men lealös. Vågar jag nämna det - kan det vara fylla?

Nåväl. Jag börjar bli lite bitter över att jag ska ha en klubb, (okej fest det är ju bara en gång) och inte kommer kunna spela skivor själv. Har hittat så mycket bra musik på sistone och det finns inget bättre än att se folk bli lika exalterade som jag över den där fantastiska låten.

Å jag glömde nästan berätta. På vägen hem inatt råkade jag och Ruben på ett slagsmål vid Götgatsbacken. En tjej grälade med två biffiga killar varav den ena till sist slog till henne i bakhuvudet. Hon blev såklart ännu argare och började typ halvbrottas med honom. Det är då en kille kommer springande nerifrån torget för att styra upp saker och får en karaketspark i ansiktet så att glasögonen flyger. Jag har nog aldrig sett någon bli nersparkad eller slagen sådär på riktigt och det var jävligt obehagligt. När vi hade ringt polisen och kollat efter biffkillarna, (de slogs i "självförsvar" för övrigt) och började gå hemmåt låg den nersparkade killen fortfarande kvar på marken medvetslös. Verklighetsaction är så långt från film man överhuvudtaget kan komma.

göteborg