"men vänd på kameran snajdarn"

Haha. Kolla AstreetLindgren på Skunk. Är jag officiellt förolämpad? Eller är det bara otroligt roligt? Jag är i alla fall imponerad av att någon orkar bry sig. Nu måste jag ju behålla min bild för evigt.

Att "få damp på någon" är ett uttryck flitigt använt av kidsen i Västerås. Det är ett lite märkligt uttryck. Måste ju innebära att person A är irriterad på person B, samtidigt som jag antar att det är person B som i så fall har damp om han är så irriterande?

Okej jag ska kolla på tv istället måste vara dagens skunkhändelse som gjort mig alldeles snurrig i huvudet.

amigos night out

pictures of you

Mamma och jag blev sittandes i över en timme i högar av gamla bilder. I sökandet efter exteriörfoton på Idrottsgatan fann jag desto fler av mamma och pappa runt 30. På landet, i Barsebäck, i Södervidinge, i Lund. Bilder på Anders och Jens som battingar. Mamma och Karin i London och Paris på 60-talet i blommiga klänningar och sjaletter, färgerna pastelliga, bilarna gräddvita. En bild på pappa och mamma i likadana gula BMW-tröjor, mamma med gigantiska solglajor. Pappa och Lasse röker cigarr med tokmönstrade tapeter i bakgrunden. Anders i "nej till atomkraft"- mössa. Vi skrattade så vi skrek åt roliga poser och miner men nu känner jag mig melankolisk och lite sorgsen. Jag accepterade ganska direkt att saker var som det var och har inte reflekterat så mycket över det, men när man översköljs av så mycket människor som inte finns kvar och så mycket jag inte visste och mammas bleka leende när hon inte skrattar så förstår jag mer men kanske också snart vågar fråga hur det hade varit annars. Inte så konstruktivt, men nödvändigt. Det blev så tydligt på alla bilder, allt som började bli grumligt i huvudet blev kristallklart på sträva pappersbitar från tidigt 80-tal och jag känner att jag saknar något jag inte riktigt kommer ihåg att jag hade.

sammetsmorgon

Anledningar till Topphelg:
+ Tentan inlämnad.
+ Ledig och fått pengar.
+ Lånat bra böcker på biblioteket, (Ronny Ambjörnssons "Fantasin till Makten", Francis Wheens "Mumbo Jumbo" och "Harry Potter", fjärde boken).
+ Antar att det är idag det där programmet som A gjort musiken till ska visas på MTV. Dessutom en tv4-grej på måndag som han också gjort musiken till. Jag är stolt lillasyster.
+ Skidelibop ska provspela på Sugar Bar! Äntligen får vi spela skivor själva och det kommer bli bra.

Jag tycker det är underhållande när H&M byter ut Kate Moss mot Jessica Simpson. Heroin Chic goes läppglans och skrålsång.

Ja jag ska sluta tjata men videon till "Where Soul Meets Body" är så söt. Som Blurs mjölkpaket eller Mobys små aliens. Liten tår i ögonvrån-video. Små noter som svävar omkring och fastnar i taggtråd och stängs in i glasburkar och vissnar. Jag faller direkt.

california here we come

Vad ska man kalla det fenomen där band och tv-serier ingår äktenskap? "Death Cab For Cutie" i "O.C." och nu "The Shins" i "Gilmore Girls". Kanske bara det förra exemplet som är så väldigt kärleksfulla och trogna med varandra, men har man det minsta koll på film, musik och litteratur blir ju allt från "Simpsons" till "Six Feet Under" en ytterst nyanserad och flerdimensionerad upplevelse. Dessutom blir ju alla vinjettlåtar värsta hittarna, (i USA) t.ex. den där "Don't Want To Be" med Gavin DeGraw i "One Tree Hill". Att hitta alla referenser i ett avsnitt av en populärkulturell TV-serie kanske kan ses som 80-talisternas korsord?

septemberists

Imorgon har vi examination av grupparbetet och vi försökte gå igenom något slags föredrag idag. Det känns som att vi lika gärna kan vara ute och cykla på Grönland som att ens vara i närheten av vad läraren vill ha. Det är tråkigt att jag ens tänker så. Jag vill inte göra arbeten utefter vad en lärare vill jag vill ju göra det för att det är intressant och bra. Speciellt i det här ämnet som jag faktiskt har koll på. Allt man skulle vilja ta med får stå tillbaks för tanken att "hon kanske inte tycker det är bra". Åh vad skönt det kommer vara imorgon vid typ 12 när vi är färdiga.

Har passerat över den där bron så många gånger men märkte i helgen hur jag börjar bli vän med den, äntligen.

some candy talking

Såg "Kalle och Chokladfabriken" i fredags med Agnes, Embla, Emma och Pia. Den var så fin. Jag blir lika imponerad varje gång av Tim Burtons fantasi. Åkte till Jons födelsedagsfest och föråt mig på regnbågsfrosting och pratade i-pods. I lördags såg jag, Anders och mamma "Köpmannen i Venedig" på Dramaten vilket också var underbart. Jag säger att jag ska gå mer på teater och så kommer jag sitta där i biosalongen, eller ännu troligare, en dvd hemma i alla fall. Synd, för man får nästan mer för pengarna efter en pjäs, den sitter i längre. Eller kanske ligger uppskattningen i det lyxiga, att man gör det sällan, att man planerar och viker en dag åt den, som förr i tiden. Det var nästan så jag klädde upp mig lite. Synd bara att inte alla tänker så. Framför allt störde jag mig på några längre bak i salongen som prasslade med godis typ hela andra akten. Jag kände mig lite som Thorsten Flinck och ville vända mig om och se mordisk ut hela tiden, men ärligt, vi betalade fan flera hundra för biljetterna, kan man få slippa prasslet då.

the sound of settling

Måste ha alla luckor vidöppna, alla kanaler påslagna eller något sånt, för helt plötsligt är all musik så fantastiskt fin. Eller så kan det vara så att jag hittat fantastisk musik just nu. Gå in och titta på Death Cab For Cutie och lyssna på "Where Soul Meets Body" och kolla fotosidan när de besöker OC. Tänker bara på den där artikeln i DN om skaparen Josh Schwartz. Det blir nästan som att Seth och Josh blir synonyma med musiken.

Jag vet, det är lite corny, men jag har en viss förkärlek för innovativa formuleringar i sångtexter då de är svåra komma på och kan vara så oerhört effektiva. Här är några:

"Here's a napkin, dry your eyes
Don't cut onions in your mind
'Cause you have love, you have love
Strong enough to doubt"
Clem Snide: "Strong Enough"

"Used to feel like California with baby eyes so blue
now I feel like Carolina I've split myself in two
and I'm walking backwards from Chicago through Washington
but that aint enough you want me to run"
M Ward: "Carolina"

"Love is watching someone die
Who's gonna watch you die?"
Death Cab For Cutie: "What Sarah Said"

lost and found

Åh Gud tack Sonic för att ni finns och kan introducera mig till underbar musik som Clap Your Hands Say Yeah

lend it spend it

Jag har drabbats av köpdjävulen. Istället för att plugga surfar jag nätet efter nya artefakter att tömma mitt konto på. En skrivare/scanner/kopiator i ett. Fredrik Strages nya bok. En i-pod. En mobiltelefon. Skivor. Filmer. Ett jättfint tyg. En fotölj. En elgitarr. Resa . Högtalare.
Sedan finns det sådant som man helst skulle slippa lägga ut pengar på. Typ ett telefonabonnemang. Typ viss kurslitteratur. Typ lysrör.

Jag fick stoppa mig själv idag från att inte skriva hela grupparbetet själv. Det går av bara farten och jag är så dålig på grupparbeten. Åtminstone när det ska göras skriftligt. Det är väldigt roligt, det är inte det. Men det är så omständigt. Är det mer lärorikt om det är omständigt?

nuclear is nice

Jag har så svårt för människor som ska uttala sig bara för att provocera. En kille i klassen är sådär jobbigt gnällig och uppkäftig på ett otroligt osympatiskt sätt. Eftersom vår lärare har flytt från diktaturen i Bolivia måste han givetvis börja dividera om huruvida en perfekt fungerande diktatur inte egentligen skulle vara lika bra som en perfekt fungerande demokrati. Vår lärarare svarar att diktaturen i Bolivia fungerade alldeles utmärkt och då förstod han inte alls. Hela seminariet slutade dessutom med att ett par stycken ur klassen på allvar tyckte att det inte spelar någon roll vad människan gör med naturen, den kommer klara sig ändå, sett ur ett större perspektiv. Bra, jag håller tummarna.

Har teven på i bakgrunden och i samma reklampaus har det kommit upp två olika produkter, (kaka och öl) som kör med någon slags tävling/rösta på din favorit-grej. Varför det? Jag är trött på att välja shit, kan det inte räcka med de 250 sorterna som finns?

Mitt liv börjar för övrigt likna det jag hade för typ tre år sedan då jag jobbade heltid. Helgerna blir kaotiska, veckorna på rutin. Från svält till överflöd och tillbaka till svält. Frågan är vilket som är vilket, jag märker att jag verkligen tycker om loppis på söndagar då Västeråsborna kör fram sina bilar på torget, öppnar bakluckorna, spelar rockabilly och säljer gammalt porslin. Fast jag gillar inte gubbar som säger "Titta gärna på mina saker, flickor. Vill ni känna på dem också?" (Jag och Amalia hoppades innerligt att han syftade på kaffekannorna från 40-talet).

de två tornen

Jag hakar på den där nya coola trenden med att inte kunna andas genom näsan, ha huvudvärk och nysa nonstop. Annars var helgen nästan bara bra. Det går däremot inte så bra med grupparbetet, men jag ska vakna ur dvalan och skriva brallorna av vår lärare.

Det här är gör mig glad just nu:

+Järn 3:an, (bio)
+Album Leaf: In A Safe Place, (cd)
+Mysterious Skin, (bio)
+Finding Neverland, (dvd)
+M Ward: California, (låt)
+Franz Ferdinand: Do You Want To, (låt)
+Clem Snide: Strong Enough, (låt)
+M83: Safe, (låt)
+Big Star: Thirteen, (låt)
+The Shins: Pink Bullets, (låt)
+Aberfeldy: Young Forever, (låt)
+Moonbabies: Sun AM, (låt)
+Lambchop: Steve McQueen, (låt)
+Cocorosie feat. Anthony: Beatutiful Boyz, (låt)
+Undergången, (dvd)
+Roisin Murphy: Sow Into You, (låt)
+Spoon: The Way We Get By, (låt)

Jag ser fram emot:
Kalle Och Chokladfabriken, Cardigans, Sibiria, Death Cab For Cutie, Köpmannen I Venedig på Dramaten, Scones med sylt och Harry Potter 3.

Idag är det exakt fyra år sedan. Då satt jag i en lägenhet i sydöstra London och stirrade in i teven och slutade inte stirra förrän klockan var sent och inte ens när jag gick och la mig sov jag speciellt bra. Jag hann ändå se dem. Jag såg dem varje kväll i 10 dagar när vi åkte över Brooklyn Bridge hem till Wycoff Street.

yale me

Fenomen 1: Är bussen som går från mig till centrum egentligen färdtjänst? Jag har aldrig sett en man eller kvinna under 70 på den och det verkar alltid som att det är väldigt spännande när jag kliver på. Dessutom slutar den gå klockan 5 på dagarna. På söndagar går den inte alls.
Fenomen 2: På väg till centrum med nämnda buss passerar man bara bostadsområden. Ungefär halvvägs, om man tittar till vänster in till en källartrappa vid ett av husen dyker det plötsligt upp en stor, gul skylt där det står: "Lustkällan". Värt att undersökas eller har jag missat något?

Vår lärare på den här kursen börjar gå mig lite på nerverna. Hon säger sig vara pedagog, men vid handledningen igår gav hon oss typ inget att gå på. Inte ens en hint om vi är på väg i rätt riktning, ska begränsa oss mer etc. Det enda hon gör att är sitta och småle och säga snygga ord. Har dessutom hört att hon är stenhård med rättning och sitter och petar i formalia tills korna kommer hem. Det här är ett grupparbete på en introduktionskurs på en högskola, inte en uppsats på Harvard säger jag.

birthday

the holy grail

För ett tag sedan föll jag för trycket och började läsa da Vinci-koden. Det börjar bli snurrigt när Liedman och Brown liksom flyter ihop i symbolik och visa gubbar. Speciellt när Liedman agerar mer författare än forskare. Jag förvirrar mig i meningar som: "Från den darrande nålspets som utgör historiens nu öppnar sig inga vyer mot framtiden. För att inte tappa all orientering måste vi anta att den tid som kommer i det väsentliga skall likna det förflutna och i synnerhet det nära förflutna. Förändringar som hänt nyligen framstår i våra slarviga kalkyler som slutgiltiga, och utvecklingslinjer fortsätter obrutna in i framtiden."
När jag läser om någon i den ena boken dyker allt jag läst om honom upp i huvudet som jag läst i den andra. "Sanning" blir ytterst relativt när jag sitter och hänvisar till en skönlitterär bok. Kaffe.

light me up

Idag såg jag en liten knodd på typ tre som brakedansade utanför Ica. Sjukt coolt, han körde någon slags handstand och sprätte med benen. Kallas det B-kids då?

Har verkligen dragit igenom flera hundra år av idéhistoria. Märker att det faktiskt hjälper att ha läst 20 poäng sedan innan, men jag är så trött i huvudet. Pratade mycket om Habermas och Loytard, upplysning, modernitet och postmodernism. Det är skönt att få stiga ur sig själv lite, se ett vidare perspektiv. Och jag kan hålla med om att Liedman är lite snurrig, men det går nog inte att veta mer än den mannen.

Ska väga upp all hjärngymnastik med dokumentär på femman och färsk musikleverans.

yeey me

Skönt med låga förväntningar. Typ det mesta är bättre än halsfluss, så jag är glad och fick fina presenter. Och min eremitgrej funkar fortfarande galant. Det var sjukt jobbigt när jag gick på tåget, men när jag steg av lättade allt. Kan vara en självuppfyllande profetia, men jag kunde inte valt en bättre tidpunkt att bo ensam.

clash

Herre, en vecka utan internet kändes som en evighet. Trodde aldrig jag skulle värdera det så mycket, känna mig så isolerad utan. Men nu har jag äntligen fått steg-för-steg-support av dataföreningen och är åter i kontakt med den stora världen utanför Västerås där jag bor.

Ska inte summera alla detaljer, men gårkvällen är värd några rader. Vi hade vår första sittning. Jag trodde, (faktiskt lite på allvar) att det där studentjiddret slutade med studenten, att jag aldrig skulle behöva sjunga "lambo hej! lambo hej!" något mer någonsin. Nu vet jag bättre. Det finns inget sympatiskt med den typen av supande, det var inte ens lite roligt. Eller jo, sen efter sittningen när man kunde prata i lugn och ro med folk i klassen var det helt okej i typ en timme, men förlåt mig om jag inte tycker det är roligt med porrvisor och härligt ärtiga ramsor i stil med: "Hörde jag ett skål? ATT DU GJORDE!" Killen bredvid var tydligen ekonom och köpte öl i liter åt gången. Alla hade sina röda overaller på sig. Alla bankade i bordet jättemycket så jag tappade besticken i golvet. När sittningen var över och det var mer fest så blev hybriden mellan mellanstadiedisco och bondfylla total.

Missförstå mig rätt, jag trivs riktigt bra. Klassen är vänlig och skön, men jag har svårigheter att hitta riktigt rätt. Det finns någon slags frihet i att vara lite olik sig själv, ta lite mindre plats, känna att det inte gör något att man går hem tidigt eller väljer att tacka nej helt och hållet. Kanske börjar jag bli gammal men jag och min lägenhet är jävligt tighta just nu.

Imorgon fyller jag ett år till men jag åker tillbaks till stan redan nu.