de två tornen

Jag hakar på den där nya coola trenden med att inte kunna andas genom näsan, ha huvudvärk och nysa nonstop. Annars var helgen nästan bara bra. Det går däremot inte så bra med grupparbetet, men jag ska vakna ur dvalan och skriva brallorna av vår lärare.

Det här är gör mig glad just nu:

+Järn 3:an, (bio)
+Album Leaf: In A Safe Place, (cd)
+Mysterious Skin, (bio)
+Finding Neverland, (dvd)
+M Ward: California, (låt)
+Franz Ferdinand: Do You Want To, (låt)
+Clem Snide: Strong Enough, (låt)
+M83: Safe, (låt)
+Big Star: Thirteen, (låt)
+The Shins: Pink Bullets, (låt)
+Aberfeldy: Young Forever, (låt)
+Moonbabies: Sun AM, (låt)
+Lambchop: Steve McQueen, (låt)
+Cocorosie feat. Anthony: Beatutiful Boyz, (låt)
+Undergången, (dvd)
+Roisin Murphy: Sow Into You, (låt)
+Spoon: The Way We Get By, (låt)

Jag ser fram emot:
Kalle Och Chokladfabriken, Cardigans, Sibiria, Death Cab For Cutie, Köpmannen I Venedig på Dramaten, Scones med sylt och Harry Potter 3.

Idag är det exakt fyra år sedan. Då satt jag i en lägenhet i sydöstra London och stirrade in i teven och slutade inte stirra förrän klockan var sent och inte ens när jag gick och la mig sov jag speciellt bra. Jag hann ändå se dem. Jag såg dem varje kväll i 10 dagar när vi åkte över Brooklyn Bridge hem till Wycoff Street.