the holy grail

För ett tag sedan föll jag för trycket och började läsa da Vinci-koden. Det börjar bli snurrigt när Liedman och Brown liksom flyter ihop i symbolik och visa gubbar. Speciellt när Liedman agerar mer författare än forskare. Jag förvirrar mig i meningar som: "Från den darrande nålspets som utgör historiens nu öppnar sig inga vyer mot framtiden. För att inte tappa all orientering måste vi anta att den tid som kommer i det väsentliga skall likna det förflutna och i synnerhet det nära förflutna. Förändringar som hänt nyligen framstår i våra slarviga kalkyler som slutgiltiga, och utvecklingslinjer fortsätter obrutna in i framtiden."
När jag läser om någon i den ena boken dyker allt jag läst om honom upp i huvudet som jag läst i den andra. "Sanning" blir ytterst relativt när jag sitter och hänvisar till en skönlitterär bok. Kaffe.