nuclear is nice

Jag har så svårt för människor som ska uttala sig bara för att provocera. En kille i klassen är sådär jobbigt gnällig och uppkäftig på ett otroligt osympatiskt sätt. Eftersom vår lärare har flytt från diktaturen i Bolivia måste han givetvis börja dividera om huruvida en perfekt fungerande diktatur inte egentligen skulle vara lika bra som en perfekt fungerande demokrati. Vår lärarare svarar att diktaturen i Bolivia fungerade alldeles utmärkt och då förstod han inte alls. Hela seminariet slutade dessutom med att ett par stycken ur klassen på allvar tyckte att det inte spelar någon roll vad människan gör med naturen, den kommer klara sig ändå, sett ur ett större perspektiv. Bra, jag håller tummarna.

Har teven på i bakgrunden och i samma reklampaus har det kommit upp två olika produkter, (kaka och öl) som kör med någon slags tävling/rösta på din favorit-grej. Varför det? Jag är trött på att välja shit, kan det inte räcka med de 250 sorterna som finns?

Mitt liv börjar för övrigt likna det jag hade för typ tre år sedan då jag jobbade heltid. Helgerna blir kaotiska, veckorna på rutin. Från svält till överflöd och tillbaka till svält. Frågan är vilket som är vilket, jag märker att jag verkligen tycker om loppis på söndagar då Västeråsborna kör fram sina bilar på torget, öppnar bakluckorna, spelar rockabilly och säljer gammalt porslin. Fast jag gillar inte gubbar som säger "Titta gärna på mina saker, flickor. Vill ni känna på dem också?" (Jag och Amalia hoppades innerligt att han syftade på kaffekannorna från 40-talet).