pictures of you

Mamma och jag blev sittandes i över en timme i högar av gamla bilder. I sökandet efter exteriörfoton på Idrottsgatan fann jag desto fler av mamma och pappa runt 30. På landet, i Barsebäck, i Södervidinge, i Lund. Bilder på Anders och Jens som battingar. Mamma och Karin i London och Paris på 60-talet i blommiga klänningar och sjaletter, färgerna pastelliga, bilarna gräddvita. En bild på pappa och mamma i likadana gula BMW-tröjor, mamma med gigantiska solglajor. Pappa och Lasse röker cigarr med tokmönstrade tapeter i bakgrunden. Anders i "nej till atomkraft"- mössa. Vi skrattade så vi skrek åt roliga poser och miner men nu känner jag mig melankolisk och lite sorgsen. Jag accepterade ganska direkt att saker var som det var och har inte reflekterat så mycket över det, men när man översköljs av så mycket människor som inte finns kvar och så mycket jag inte visste och mammas bleka leende när hon inte skrattar så förstår jag mer men kanske också snart vågar fråga hur det hade varit annars. Inte så konstruktivt, men nödvändigt. Det blev så tydligt på alla bilder, allt som började bli grumligt i huvudet blev kristallklart på sträva pappersbitar från tidigt 80-tal och jag känner att jag saknar något jag inte riktigt kommer ihåg att jag hade.