att ha eller att vara

Det blir väldigt snurrigt när man är lättpåverkad och läser studielitteratur som tar upp saker man verkligen intresserar sig för. Jag blir så frustrerad när motsägelserna blir så tydliga och allt det som jag tänker att dessa ämnen symboliserar destileras ner till analyser av enskilda och alldeles för smala exempel, just för att författarna är tvugna. Det finns inget ämne som går att skriva om där alla aspekter få plats och där allt är lika objektivt. Men det är likväl frustrerande. Speciellt när man, som jag, börjar känna sig mer och mer som en obotlig romantiker i smyg och blir ännu mer besviken på den torra inställningen till livet och döden och allt däremellan. Är det så mycket begärt att inte behöva känna sig totalknepig när man gillar lite magisk realism i tillvaron? Jag är nog så ohipp som någon kan vara, jag dagdrömmer om orealistiska saker och försöker att inte bli cynisk. Och framför allt har jag av någon anledning väldiga uppgörelser med mina demoner just nu, de verkar fördubbla sig varje timme och gör livet surt. Jag får glädja mig åt de små sakerna och lära mig hylla sentimentaliteten. Ge tjejen en chans hon har inget ont gjort.