my movie weekend

I väntan på bättre tider förfyller jag min vardag med film. Film gör inte slut. Film säger inte idiotiska saker. Film tröstar med ögongodis och svulstig kompostition. Och det bästa av allt är att jag kan välja själv.
Igår kände jag mig mera fastnad i mitten än någonsin. De är så snälla och rara, men jag kan ju inte dela så mycket med dem. Jag vill kunna prata om saker utan att behöva förklara vad det är först. När pratet ligger på nivån: "Constantine och Johnny Mnemonic, (eller vad den heter) är bra film", då kände jag mig ensam.

Senast i skörden; Harry Potter och Corpse Bride