scrubs

Det ska tilläggas innan jag ens börjat skriva om det jag tänkte skriva att jag är väl medveten om att jag är lite efter och att detta säkert är så 2003 eller nåt, men eftersom jag inte ordentligt har tillgodosett mig kabel-TV:s alla finesser och program har det inte slagit mig hur väldans mycket sjukhus det är på TV. Och även om en serie inte från början utger sig för att vara en sjukhusserie så blir den det förr eller senare. Om en serie kommer från USA och är ens en aning seriös så finns det liksom inte någon annan väg ut, innan manusförfattarna vet ordet av; bam! så har orden "temperature", "fracture", "internal bleeding" eller något annat med mycket omf i smygit sig in i dialogen.
Jag undrar, är det för att vi tycker det är fascinerande med sjukhus? Det finns inget romantiskt, dramatiskt, fartigt eller snyggt över sjukhus överhuvudtaget. Nej, jag är inte läkare men sjukhusvistelser är bland det värsta som finns. Om inte annat nu när man är indoktrinerad med käcka kids som drar internskämt när varje ledig sekund ges, blir man ju mest besviken när farbror doktorn är allt annat än rolig, ärtig eller ens glad. Och inte nog med sjukhus, det handlar om folk som är på väg att bli läkare också. Om TV-serier ska avspegla någon del av samhället, (vi ska väl känna igen oss?) så speglar de att typ alla under 30 i USA utbildar sig till läkare? Äh, jag är bara lite förvirrad över varför jag plötsligt, dag efter dag, hamnar framför detta eviga sjukhus och hur jag försöker jämföra med de gånger jag själv varit på sjukhus och hur oerhört svårt det är att hitta likheterna. Sjukhus är en märklig plats, så mycket som samlas på så liten yta, och ändå skildras det med så lite variation.