bulls eye

Hej Sverige,
Jag har gjort en spellista som jag vaknar till och just nu spelar den filmmusik från en fin och sorglig kärlekssaga och ännu en cover på "13". Det måste vara en populär låt, jag upptäcker covers på den hela tiden. Jag tänkte själv att det skulle vara fint att göra men nu är det ju alldeles vanligt.
Jag såg på TV:n att en tjur i Mexico hoppade över läktaren och in i publiken och stångade flera personer. Jag kan tänka mig att alla som ser tycker synd om publiken. Ingen tycker synd om tjuren. Matadoren fick kasta sig fram och döda den med ett svärd. Jag tycker det var hemskt sorgligt.
En annan sorglig sak var när jag såg "Dr Phil" igår. De hade ett program om att vara homosexuell, det satt en präst där som själv hade varit homosexuell men omvänt sig själv och hade inte haft något sexuellt umgänge på 10 år. Han jämförde homosexualitet med alkoholism. En sjukdom som man kan återfalla i, men en sjukdom icke desto mindre. När någon sa något liknande här blev det rabalder, folk reagerade. Där aplåderade publiken.
Nu ska jag laga frukost och forstätta lyssna på filmmusik. Den ger en känsla av att den staden jag bor i är lite speciellare än den egentligen är.

08:20

Hej Sverige,
hur mår du? Jag mår bra. Igår var det söndag och då kände jag mig väldigt mycket du så jag gick till Överksottsbolaget och där köpte jag billig mat och saker att städa med och det var en massa andra där också som också tänkte fylla sin söndag med godis från din kompis Tyskland.
Igår tittade jag också på en TV-serie från en annan av dina kompisar på andra sidan havet. Det är konstigt, för även om den är därifrån, där de gör så mycket konstiga saker, så förstår jag den här serien väldigt bra. Den vågar ta upp sånt som är obehagligt. Det är inte du så bra på.
När jag gick hem från Överskottsbolaget lyssnade jag nästan bara på musik gjord från dig och jag måste erkänna att det fanns något där som inte funnits förut. Den kändes väldigt mycket du. Jag gick längs den stora infarten förbi en massa höghus i tegel och människor som gick söndagspromenader med sina hundar och just i den stunden var det tillräckligt att själv promenera med en skurmopp över axeln och en påse med kaffe från en kompis som får mycket sol. Jag vet att du vill vara kompis med alla så jag skriver att alla är det. Hoppas det inte blir kallt något med nu, för det är mycket roligare att vara hos dig när det är varmt. Hejdå.

once we were vikings

uppdate

Jack Pendarvis "Jim Jarmusch's notes for a Ghostbusters sequel" är riktigt rolig. Det var bara det.

kilometer mellan oss

Alla saker jag ser fram emot innebär att längta mer eller mindre framåt i tiden vilket i sin tur oftast innebär att man bryr sig betydligt mindre om vad som pågår i ens direkta närvaro. Jag har små guldkorn längs den här terminen och däremellan vill jag helst att allt ska gå snabbt och alldeles smärtfritt.
Det första kornet är att vi ska spela in hos A i nästa helg igen. Det var väldigt bra sist och förutom handklappet spelade vi in kör och det lät typ som Polyphonic Spree eller nåt fast mer spontant och gladare.
Det andra stora guldkornet är resan. Malin skickade ett första utkast på datum och olika alternativ till hur länge vi ska stanna på olika ställen häromdagen och det växte massiva fjärilar i magen när jag läste igenom den.
Det tredje kornet är att jag förmodligen kommer kunna hänga en del i Göteborg i sommar och hjälpa M med dans och teaterfestivalen och kanske jobba lite i bokaffären och känna att jag gör någon nytta och något annat än att plugga, vare sig det bringar pengar eller ej.

För övrigt är jag mer än lovligt sentimental just nu vilket säkert beror på en del olika saker som jag inte orkar gå in på.

akademin

Jag antar att det finns helt rimliga förklaringar till att läsa om metod, teoretisk vetenskap och problem. Det som är frustrerande med alltför akademisk fördjuping är att jag är rädd att tappa all spontanitet, kreativitet och fantasi. Skräckbilden är för tillfället, om jag skulle fortsätta vara inställd på alternativet forskning, att jag blir som en del av de föreläsare jag haft och totalt tappar all kommunikationsförmåga. Det är lite läskigt hur det smyger sig på. Rätt vad det är står jag framme vid tavlan och talar med ett vokabulär som ingen förstår. Jag har börjat förstå att det till stor del är samma regler som gäller här som i konst. För att kunna röra sig utanför ramarna måste man först veta var och hur ramarna är. Jag bara önskade att jag visste hur jag behåller ett ben utanför.

För övrigt har jag deltagit ytterst lite i allt vad studenteri innebär. Hängde på kåren för typ tredje gången totalt, vilket i och för sig var över förväntan trevligt, inte minst eftersom ölen kostade 19 spänn och jag märkte att jag tog ut 100 men hade två tjugolappar kvar i plånboken när jag kom hem. Och imorgon visar de "Kalle och Chokladfabriken" efter skolan. När hjärnan svämmar över av pengabrist och komparativa analyser är det mycket enkla saker som gör tillvaron lite ljusare.

tyst rop på tv

För tillfället är jag riktigt nöjd med min spellista på poden. Jag får njuta av nuet. Just nu är alla låtar ungefär lika bra. Just nu är ingen sönderspelad. Just nu kan jag låta den gå utan att trycka fram en enda gång.

+Aerospace - "The Only Things We Share": får mig att vilja promenera i snön.
+Levy - "On The Dancefloor": får mig att vilja åka buss.
+Magnolia Electric Co - "Dark Don't Hide It": får mig att vilja åka bil.
+The Slaves - "Suicide": får mig att vilja gå på förfest.
+Johnny Boy - "Fifteen Minutes": får mig att tänka på Metropolis.
+The Boy Least Likely To - "I'm Glad I Hitched My Apple Wagon To Your Star": får mig på bra humör nästan jämt. Blockflöjt! Gurka! Omslaget!

handklappsfesten och häng hos china

filmglädje

Tro på det du hört. Den strålar.

losing my edge

Såg P3 Guldgalan igår och märkte att det var en del av artisterna jag knappt, eller inte alls hört om. T.ex. uppträdde Tim Neu, ett namn mig helt okänt och som spåddes en lysande framtid 2006. Dessutom var Paddington D.C. nominerade till årets pop tror jag det var, ett band som jag hört ytterst lite om och av. Sedan läste jag intervjun med Ola Borgström, startaren av Service, i "Sex" och som handlade mycket om tidsanda och hur han vill signa band som talar för vår samtid.
Började fundera kring det där med samtid och odödlig musik. I det här sammanhanget handlar det till stor del om det motsatta för min del. Det var intressant att se vilka akter som faktiskt var nominerade då P3 till viss väl står för den alternativa ventilen för både lyssnare och artister som vill få ut sin musik. Det närmaste man kommer sin egen musiksmak om man kan säga så. Sedan blev jag lite orolig över hur jag själv egentligen ser tillbaka på musikåret 2005. Eller 2004 eller 2003 för den delen. Och hur ser mina föräldrar tillbaka på musikåren någon gång på 60-talet? Är det den musiken man faktiskt lyssnade på som sitter kvar i huvudet? Eller den som media väljer att ta upp? Motsvarande då Laleh och Timbuktu, som tog hem flest priser i år. Jag lyssnade inta alls på Laleh och Timbuktu mer än då radion stog på.
Vad jag tror jag menar är att i en musikgenre som rör sig kring det alternativa handlar det mycket om jakten. Att få höra det nya allra först, gärna på demonivå. Det är cred att ha hört ett band innan det når igenkänning. Jag märker att jag är väldigt dålig på att stanna upp och ta till mig ett band under en längre period. Ofta handlar det om korta, intensiva ögonblick snarare än långlivad vänskap. På många sätt liknar det ju 60-talets alla one-hits, men jag vill gärna se min samtid som min egen. Jag vill gärna tro att min samtid inte liknar mina föräldrars mer än den absolut måste.
Ola Bergström talar om att avliva rockmyten och att han vantrivs i kulturen, (tillsammans med majoriteten av befolkningen i allmänhet och folk i vår ålder i synnerhet). Är det det som kommer bli vår generations signum? Hur vi försökte avliva våra föräldrars rockmyt och 60-talsrebellen? Jag menar, allt annat är ju gjort. Och Service kan ju lika gärna döpas till postmodernism och ta udden av allt som var nytänkande med det.
Vår generation verkar ha stora svårigheter med att hitta en identitet då uppror oftast går ut på att göra upp med konventionerna, men idag finns inget att göra uppror mot längre. Om vår identitet ligger i det flyktiga blir det hemskt svårt att mötas, att känna samhörighet, att veta att det man delar är likvärdigt, vare sig det är ett Vietnamnkrig eller The Stones. Och i en musikgenre som så tydligt handlar om att vara längst fram i ledet, vad finns då kvar när man slutar jaga?

kick

Jag försökte verkligen hamna i fas med TV:n igår men hade stora svårigheter. Så konstiga filmer. Runt 9 gick "Den perfekta stormen", "Kanye West-special", "Lucky numbers" och "You only live twice". Hade sett fram emot TV-häng efter en dag full av is och snö i ansiktet, men de har tydligen gett upp fredagarna. Till sist såg jag det mesta av Michael Hutchence-dokumentären och undrade vilka de där INXS egentligen var. 20 miljoner skivor? En bra låt?

Titta jag fyndade på Åhléns utförsäljning; två tallrikar, fina chopsticks, kökshanddukar och örngott för 65 pix. Och en tröja från H&M som jag köpte med presentkort. 100 pix totalt. Har jag lurat systemet nu?

wash for kicks

Åh tvätt du ljuvliga tidsfördriv. Vad jag älskar att packa den blå Ikea-påsen full av lakan och underkläder och åka hiss hela vägen till tvättstugan. Åh torkskåpsludd du härliga överallt närvarande fenomen. Andras kvarglömda strumpor som jag inte vill se. Trasiga torktumlare. Charmiga lappar på anslagstavlan. Åh underbara väntan på klicket när centrifugen är klar och jag kan hänga upp nytvättat i skåpet. Hur jag älskar att sälla mig till detta vardagligaste av sysslor, att åka hissen upp och ner, att packa upp och packa ner, den spännande tanken att någon kan ha tagit mina kläder medan jag varit borta. Vad synd, inte idag heller.

make my day

Jag har lyckats med konststycket att göra ytterst lite på lång tid och ändå känt att tiden varit väl disponerad. Kan man säga så? Efter väldigt trevligt häng hos China i lördags och sen Debaser som jag inte varit på sedan eldkvarn brann följde fyra dagar av apati. Jag och A hade videodag i tisdags. Vi åt kakor och tittade på trash. Masade oss till Mosebacke en stund visserligen, men där gick gränsen. Någon måtta får det vara på galenskaperna. Tacka vet jag ostädad lägenhet, nyköpt nummer av "Sex" och gammal mjölk.

recap old new year

Matilda, Henrik, Anders

Agnes klänning



Agnes

Balder

Ellen

Erlend

China och Josie



stelfrusna skor på balkongen dagen efter


i Skåne kan man hitta den här byn

imported enternainment

Hur är det meningen att man ska hinna göra något annat överhuvudtaget?

The O.C.

Commander in Chief

Grey's Anatomy

CSI:New York

Rome

Prison Break

Six Feet Under

Veronica Mars

diamonds

Ikea goes Tough Alliance. Fast jag tycker typ det är fint. Kan inte måla om mina institutionsväggar eftersom det är hyres och funtar faktiskt på att hotta upp dem med tyg istället.

Jag har sån huvudvärk. Eftersom jag är helt skadad av den här tentan sitter jag och analyserar varför jag har ont i huvudet. Jag tänker mig små elektriska impulser som går genom hjärnan i främre cortex eller whatever till något smärtcentrum precis som den där tecknade serien om kroppen som gick när vi var små. Fan, skulle den gå nu skulle den säkert vara skittråkig.

morning

Påminn mig om att jag till nästa års julblandskiva ska ha med Le Sports "Last Christmas". Lyssnade av någon anledning inte på den förrän nu och jag blev på topp med detsamma. So 2005.

Om tid finns, gå in här och ladda ner Scotland Yard Gospel Choir's "Bet You Never Thought It Would Be Like This". Hemskt söt. Som Belle & Sebastians kusin från landet.
Tänkte jag skulle investera i en t-shirt eller collegetröja med någon av de fina trycken från "Napoleon Dynamite". Den med helikoptern t.ex. Eller helt enkelt en dansande staty av honom.

baby, i'll be fine

Jag köpte lyxglass och lyxmat när jag kom hem det var jobbigare än någonsin att ta sig någonstans väskorna var så tunga och jag missade bussen. Att öppna böckerna känns svårare än bergsbestigning och jag är om möjligt mer alienerad än någonsin. Den enda jag verkar kunna relatera till ordentligt just nu är min bror. Blir som de som läser till läkare och tror att jag går runt och har alla möjliga psykiska sjukdomar. Finns det en medicinsk term för att vara ständigt malplacerad?

Det enda som gör mig riktigt glad just nu är att vår resa verkar bli av. Vi ska hänga på ett tåg och titta på tundran och läsa högt för varandra och dricka vodka och köpa onödiga artefakter i Peking. Bort bort bort.

sweet

Ofta underlättar det om man lyckas lära sig med tiden att vissa saker är som de är och det är inte mycket att göra åt och förändras det alls så är det sällan till det bättre. Vi hade middag igår och spelade TP och det blev sådär igen jag orkar inte ens gå in på vad jag trodde bara inte att det jag brydde mig så mycket som jag gör. Det var faktiskt ännu värre än sist. Idag har jag gått runt och varit riktigt odräglig mot alla och jag kunde faktiskt inte komma på något annat sätt att vara på eftersom jag gick med klumpen i halsen hela tiden och hyperventilerade. Jag var inte ens speciellt sur på pappa. Jag var bara helt malplacerad. Jag är mest alltid malplacerad här när hela familjen är här plus Petter som sätter sig och mediterar i vårt sovrum i tid och otid. Jesus. Det börjar bli så oerhört tjatigt att aldrig lyckas tycka att det är bra nu och inte sen. När familjen skulle titta på 50 bilder av Malin i Indien med sin nyaste man så gick jag ut och gick och hamnade till sist utanför videobutiken. Hyrde "Napoleon Dynamite" och min dag känns efter det åtminstone duglig.

Intressant hur en film undanskymd i hörnet i en videobutik i Landskrona verkar vara en sån hit i USA. Jon Heder är tydligen grabbarnas grabb. Modevisningar och föreläsningar för kidsen. Tänk så mycket man inte vet. Nu ska jag gå och ta ett glas vin. Dricka vin är folk jävligt bra på i det här huset.

05:55

Så märkligt det var. Det gick så fort och var så långsamt i stunder och intenstivt glädjefyllt i stunder. Jag har peppat, lagat mat, öppnat första ölen, spelat spel, kramats på balkongen med fyrverkerierna yrande omkring, hamnat utan kö på lokal, dansat, skrattat, hälsat, skrattat mer. Och nu är det tyst förutom TCM i bakgrunden. En gammal svartvit film maler och jag undrar hur jag blev så trött. Jag önskar jag vore hemma, men hemma hos bror är det näst bästa.