akademin

Jag antar att det finns helt rimliga förklaringar till att läsa om metod, teoretisk vetenskap och problem. Det som är frustrerande med alltför akademisk fördjuping är att jag är rädd att tappa all spontanitet, kreativitet och fantasi. Skräckbilden är för tillfället, om jag skulle fortsätta vara inställd på alternativet forskning, att jag blir som en del av de föreläsare jag haft och totalt tappar all kommunikationsförmåga. Det är lite läskigt hur det smyger sig på. Rätt vad det är står jag framme vid tavlan och talar med ett vokabulär som ingen förstår. Jag har börjat förstå att det till stor del är samma regler som gäller här som i konst. För att kunna röra sig utanför ramarna måste man först veta var och hur ramarna är. Jag bara önskade att jag visste hur jag behåller ett ben utanför.

För övrigt har jag deltagit ytterst lite i allt vad studenteri innebär. Hängde på kåren för typ tredje gången totalt, vilket i och för sig var över förväntan trevligt, inte minst eftersom ölen kostade 19 spänn och jag märkte att jag tog ut 100 men hade två tjugolappar kvar i plånboken när jag kom hem. Och imorgon visar de "Kalle och Chokladfabriken" efter skolan. När hjärnan svämmar över av pengabrist och komparativa analyser är det mycket enkla saker som gör tillvaron lite ljusare.