baby, i'll be fine

Jag köpte lyxglass och lyxmat när jag kom hem det var jobbigare än någonsin att ta sig någonstans väskorna var så tunga och jag missade bussen. Att öppna böckerna känns svårare än bergsbestigning och jag är om möjligt mer alienerad än någonsin. Den enda jag verkar kunna relatera till ordentligt just nu är min bror. Blir som de som läser till läkare och tror att jag går runt och har alla möjliga psykiska sjukdomar. Finns det en medicinsk term för att vara ständigt malplacerad?

Det enda som gör mig riktigt glad just nu är att vår resa verkar bli av. Vi ska hänga på ett tåg och titta på tundran och läsa högt för varandra och dricka vodka och köpa onödiga artefakter i Peking. Bort bort bort.