all the trees of the field will clap their hands

Här är grabben hela dan.
Jag kommer inte igång med något idag, det går så långsamt med allting. Kan inte låta bli att bli lite besviken på litteraturen till socialpsykologi-kursen. Alldeles för mycket test och validitet och hitan och ditan. Jag får sätta min tilltro till Sufjan Stevens.

Kan i och för sig bero på att jag har teven på i bakgrunden och att vi precis vann guld i hockey. Jag är verkligen ingen hockeytjej, men kommentatorerna är så till sig så man blir helt nervös själv. Jag vet liksom inte om jag ska skratta eller gråta åt deras totala hängivenhet. Man pratar med sådant tryck och man ska gärna använda så häftiga uttryck så möjligt. "Rappa skär" t.ex. Och så har man fina slutledningar som "Finland vann flest matcher, men den sista är den viktigaste".
Passion och totalt nörderi på en och samma gång.

Däremot måste jag tillstå att det har varit ganska mysigt att låta teven stå på ibland, det är lite gemytligt med OS i bakgrunden, speciellt om det är en lite obegriplig sport, (curling) där det inte händer så mycket, (curling) och kommentatorerna mest sitter och pratar med varandra och använder konstiga ord, (curling).
Sen har det ju gått så bra för Sverige. Känns som att det utmanar Jante-lagen och allt svennigt lite grann. Är det någon gång som svenskar vågar vara svenskar så är det väl när det går bra i sport?