i wish i had a window over the bay

Äntligen har jag fått höra Vashti Bunyans "Just Another Diamond Day". Jag hade bara hört hennes senaste skiva och det hon gjort tillsammans med Annimal Collective. Nu har hon sjungit för mig hela morgonen, oavbrutet. När jag kokade kaffe, när jag åt frukost och klädde på mig, hela tiden viskade hon. Varje sång är en alldeles underbar vaggvisa som hon sjunger för sig själv. Det känns som det skulle kunna vara vilken tid och plats som helst. Hon kunde lika gärna sitta i ett kloster på 1500-talet som i ett slott på 1800-talet.
Jag skrev förut om tröst. Det här är tröst. Det är en försiktig men stark röst som talar om för en att allt kommer bli bra. Till slut kommer allt bli bra. Bara raden "I want to run and jump on your solitude".
Och jag tror henne, hon talar ju ändå från flera hundra år av erfarenhet.