sidney och carl-bertil

Hej Sverige,
Jag gick till biblioteket igår. Det är alltid spännande, jag har aldrig sett mig själv som någon stor bokslukare än mindre någon som är bra på att utnyttja dina förmåner. Jag hyrde iaf två dvd:s varav jag såg den ena igår. "Guess who's coming to dinner" var både ett tidsdokument och ytterst akutell på en och samma gång. Allt var väldigt 60-tal vilket jag tror gjorde att man lätt glömde bort att ämnet/problemet finns kvar. De sa hela tiden något i stil med "jag tänkte inte ens på att möjligheten att hon/han skulle träffa en svart/vit". Det är farligt att tänka att vi absolut inte skulle reagera på ett liknande sätt, om än under något mindre dramatiska former.
Såg på Guldbaggegalan också. Fast bara när Per Åhlin fick pris. Per Åhlin ser ut som en tomte med stort skägg och snälla ögon. Per Åhlin ritar på det mest fantastiska sätt. Mänsligt och orginellt på samma gång. Jag kanske har fel, men hans filmer känns som de inte kunde kommit någon annanstans ifrån. Per Åhlin är min idol.