statistics show

Nej usch vilken dålig dag. Statistiken trycker på knappar jag trodde jag hade slipat bort med idog förträngning. Det kändes som jag var tillbaka i högstadiet och inte förstod och stängde av alltihop. Det bästa var att de när föreläsningen var klar typ föreslog att de som kände att de inte förstått kunde få stanna kvar och gå igenom igen. Alltså inget ont mot dem, men jag kände mig precis lika dum i huvudet som jag gjorde i högstadiet. Vissa saker hos mig själv kan jag upphöja till allmän lag. Jag och matematik kommer aldrig bli kompisar. Jag gillar inte när saker ser som att man somnat över tangentbordet.
Dessutom hade jag tid över och läste länge i "The Memory of Running" och den är så fin och jag blev så melankolisk.

Nä usch det är verkligen som Agnes sa, statistik lämnar en dålig smak i munnen. Det värsta är nästan att jag planerade med ganska stor säkerhet att läsa psykologi nästa år inom vilken statistiken ligger som en härlig ryamatta under alltihop.
Jag åker till Stockholm i helgen. Jag ser fram emot att sitta och dricka öl som en vanlig människa.