hämnd, hämnd är min arvedel

Jag kunde ju utnyttja den här tiden till nytterier men så kunde jag inte låta bli att titta på "Sympathy for Lady Vengeance" och nu är jag alldeles förvirrad. Ska jag vara ärlig hängde jag inte riktigt med. Jag fattade hämndgrejen, (krävs stor kunskap och högt IQ för detta må ni tro) men allt som hände däremellan? Vem var egentligen den där Jenny? Och alla tjejerna i fängelset, vad hade de med något att göra?

Jaja. Jag har kommit till stadiet där jag har gett upp vad gäller kunskapsintag. Vad som än sitter, det går väl ingenstans. Och det jag inte lärt mig är för sent att banka in nu. Hade någon sagt att jag missat tidsuppfattningen lite och egentligen pluggat till den här tentan i fem månader hade jag inte blivit förvånad. Herregud. En 5 poängstenta på A-nivå, vad är det med mig? Här får det ryckas upp om det ska bli något åka av. Musiktips någon?

quiet town

Maher Shalal Hash Baz spelar i Göteborg på måndag. Jag skulle mycket hellre vara i Göteborg på måndag än vakna med ångest över hur tentan med stor sannorlikhet kommer kännas dagen efter den är skriven. Ja tack till en öl, en syster, lite Maher Shalal Hash Baz, drömmar om lite variation i tillvaron. Järnspikars.

Lyssnar på Jason Collett från Broken Social Scene på DNs kultursida. De skriver att han låter som ett mellanting mellan Ryan Adams och Josh Rouse, men jag tycker han låter nästan som Nicolai Dunger. Kanske lite mer taktfast.
Lyssnade för övrigt igenom Josh Rouses nya idag också, (allt för att slippa plugga). Kanske inte lika klockren som "Nashville", men han kan fånga sommaren som ingen annan. Det räcker med första ackorden på "Summertime" så kan jag känna doften av nyklippt gräs och varm asfalt. Jag är så lättköpt. Småstaden gör mig nog lite mentalt lönnfet och sentimental. Jag vet inte om jag gillar det, men jag är säker på att det jämnar ut sig på slutet. Dessutom har jag stor tilltro till sommaren, den kommer bli sjukt fin. Jag gick ut genom dörren i morse och det var typ 6 grader varmt och jag blev överlycklig. Jag verkar inte behöva mer än så.

this old road

Jag ramlade över en cover på Tracy Chapman av Damien Rice på Copy, Right?, (en mp3-blog med bara covers). Tracy Chapman är inte min favorit som det är. Och Damien Rice funkar knappt längre heller. Och sammansatt blev det som ett koncentrerat extrakt av pretto. Speciellt när han säger, "like a whisper" med äkta känsla. Jag är förstörd av cynism, men jag tror inte jag hade kunnat ta det här även i en stund av absolut hopplöshet. Det blev ofrivillig humor på bästa sändningstid av alltihopa.

Med alla band som överlag ramlar över en från bloggarna har jag ögnat ut två för tillfället;
Bästa bandnamnet men inte lika bra musik: I Love You But I've Chosen Darkness
Bäst musik just nu men dåligt bandnamn: Guggenheim Grotto

Ja annars kändes det som jag gjorde bort mig rätt rejält på seminariet idag. Jag var oförberedd och svamlade. Det hjälper föga att intala sig själv att det säkert bara var jag som kände så, att ingen anna märkte. Sedan försökte jag ta ner mig själv på jorden och tänka att det är okej att vara lite oförberedd och trött. Och inte ens det kommer med lätthet.

nu och då

Jag har blivit så gammal. Tål ingenting. Pratade med Agnes om nu och då, och hur vi, samtidigt som vi gick på folkhögskola, hade ett ganska intensivt år i Stockholm också. Eller jag hade det iaf. Vi kom fram till att alla typ hade kollektivt hjärnsläpp då, typ 2003. Det var ett bra år, men ett ganska hysteriskt år också. Och efter fyra, fem öl vinglade jag rejält över bron hem. Jag har blivit så gammal.

Dagens mamma-citat: tantalona
En tant. Fast ett mycket roligare ord.

Nu ska jag se Rolling Stones-dokumentären.

out on the water

Efter att vi gått igenom alla 40 instuderingsfrågorna och jag kände mig väldigt duktig och tillfreds, så packade jag ner alla saker i väskan och gick till cafeterian. Väl i cafeterian tyckte jag att det kändes som att väskan läckte varav jag rotar igenom och finner min vattenflaska nerstoppad utan att korken är igenskruvad. Jag håller nu fortfarande på att hårtorksblåsa på min dyra kurslitteratur och förbannar vattenflasdemonerna som fick mig att stoppa ner den tillsammans med mina böcker. Min plånbok blev alldeles dyngsur och jag fruktade för i-podens liv. Förödande vatten. Aldrig aldrig mer.

Vi hade förresten en amerikansk föreläsare igår. Han såg exakt ut som Jason Schwartzman i "Rushmore". Exakt. Lite mer ovårdad kanske. Han var så amerikansk att jag ibland undrade om det var ett skämt. Sådär college-sunkigt nördig och helt inne i sin konsumentpsykologi, (han skickade en massa brev till reklamföretag på sin lediga tid). Dessutom pratade han som en påhittad cowboy skulle prata svenska, (hans amerikanska var väldigt vårdad dock). Exakt som Jason Schwartzman i alla fall.

Jaha. För övrigt har jag försatt mig i en något enformig sits då jag gått in för att sammanfatta ca tusen sidor litteratur till tentan. Jag såg ingen annan utväg, och nu sitter jag här, solen skiner in genom fönstret, (man kan låtsas att det är juni), begreppen susar förbi på tangentbordet och jag längtar plötsligt så väldigt till Göteborg. Som plåster på såren för min hemmagjorda översvämning och sammanfattningsfetisch så åker jag till Stockholm ikväll och firar Agnes, (och Becky) med pompa och presenter.

Min spellista för sammanfattningar av vattenskadad litteratur:
The Elected: sun, sun, sun
The Futurheads: hounds of love
Architecture In Helsinki: it 5
The Rosebuds: leaves do fall
Spinto Band: oh mandy
Billie The Vision & The Dancers: a man from argentina
Tillmans: run
Veronica Maggio: dumpa mig
Pants Yell!: kids are the same
Tunng: beautiful and light
The Second Band: wild is the wind
Rouge Wave: love's lost guarantee
Hela Soundtracket till "In The Mood For Love".

Tips: är man ledig den 9/4 föreslår jag att man går och ser "Thumbsucker" på Skandia kl. 15.

pete and iron mike

Haha, hur stor är sannorlikheten för det här?!

tuesday bloody tuesday

Men bra. Jag köper hem vita manchesterbyxor och det första jag gör är att helt ovetandes riva upp ett sår på handen innan jag sätter på mig dem. Nu är det små, små blodfläckar överallt på mina nya, vita manchesterbyxor. Se där kan man finna lite av det drama en tisdag i Västerås kan bjuda på. Blod, tårar och hårda ord.

robot boy

Hej jultomten. Jag skulle vilja ha min julklapp nu. Jag önskar mig Tim Burtons "The Melancholy Death Of Oyster Boy & Other Stories". Man får en liten voododocka i presentförpackning till.

Det luktar hund i min trappuppgång och i min lägenhet. Skabbig hund luktar väldigt starkt och speciellt. Vet inte om det är det, men vet av erfarenhet att skabbig hundlukt kan dröja kvar länge, t.o.m utomhus. Gammal labrador luktar det.

Har köpt byxor på internet och jag kan gå in på min orderstatus och följa det lilla paketets äventyr. "Örebro: Försändelsen har ankommit och sorterats på den spridande Godsterminalen". Som en såndär film om hur något går till; hur man gör godis, bygger en bil, hur posten fungerar. Jag tänker lite på inledningen till "Kalle och Chokladfabriken". Jag kan se mitt lilla paket åka på rullband och lastas in och ut ur lastbilar och bäras till Ica-ettan och så plötsligt är det här.

Jag slog på stort och köpte Elle igår. Blir alltid lite misstänksam när det skrivs om mode på ett för självsäkert sätt. Det var en stor artikel om "den nya basgarderoben" och att vi är på väg in i en ny era av baskläder och siluetter. Det blir väldigt tydligt då hur långt lyxmode och vanligt gatmode är från varandra. Chinos och stor bylsig herrskjorta känns väldigt avlägset från mig och vad jag skulle kunna tänka mig att bekanta till mig skulle ha på sig. Men så blir det ju en självuppfyllande profetia också. Fröt är planterat, nu är det bara att vänta på att Sveriges befolkning plötsligt, helt ovetandes, hasar omkring i beiga cityshorts och seglarskor.

Dagens kommentar: MorgonTV-nyheterna-uppläsaren säger "det är som ni misstänkt, vintern är ovanligt lång". Nähä?

lördag

DN skriver om musikfilmer om Dusty Springfiled, Miles Davis och Marvin Gaye som görs i Hollywood för tillfället. Sedan kommer delen där svenska folket får välja vilka svenska artister vi skulle vilja se en film om? Carola, Thåström, Lena PH, Björn och Benny, Tomas Ledin, Per Gessle, Agneta Fältskog... ska jag fortsätta? Miles Davis kontra Per Gessle? Jag faller nästan baklänges av chock inför vårt gedigna musikutbud.
Ja, vi har en fin musiktradition, men jag har redan sett 17 filmer om Cornelis och Taube och Abba. Jag ska inte säga något egentligen, jag känner mig ganska oresonlig idag.

Det är ett meck att försöka välja till nästa termin. Jag hade nog inte riktigt insett hur mycket val det kommer bli, jag kommer vara tvungen att välja varje termin. Sätta ihop, pussla, fixa. Varför måste man vara så aktiv hela tiden? Blir extra ironiskt när man vet hur för mycket val gör människan deprimerad. Jag läser ett program som handlar om hur vi fungerar. I det programmet måste jag sedan välja mig själv till depression. Ja det är fint hur allt knyts ihop på slutet.

döda tid

Vad fint när man kan överaska sig själv med att tycka om något oväntat, (för mig oväntat). Jag är inte så konsekvent när det gäller musik märker jag. Säger att jag inte gillar metal men gillar Death From Above. Trodde inte jag var så bra på hip hop och grime och shit heller, men har spelat Max Peezays "Discokommitén" rakt igenom i två dagar nu. Kanske är det för att jag gillar The Streets. Kanske för att det är så befriande långt ifrån Petter och Ken.
"Det går bra nu" är en jobbig låt. Hörde i en intervju att Petter ville provocera lite med den låten, (som jag förstod det). Gå emot hela den svenska Jante-mentaliteten. Men det blir bara irriterande. Det går inte att köra den attityden helt, det blir mest lite pinsamt, lite överspelat. Kanske går vi åt ett mer amerikanskt synsätt, men vi är definitivt inte där än.

Annars har jag mest hittat siten i am bored där jag istället för att läsa hittar helt onödiga och ljuvliga små filmer och bilder. Leta t.ex. upp "Unnecassery Censorship", "Go, Spiders, Go" eller filmatiseringen av Zelda. Ganska mycket tönteri och fjanteri också, men jag blir lite rörd av hardcorenördar som med pånyttfött självförtroende öppet kan hylla sin totala hängivenhet till Star Wars och göra en typ 10 minuter lång, detaljerat koreograferad Star Wars-battle-scen, (även om jag bara orkade titta typ 1 1/2 minut). Och "Do It Yourself Animals" skulle typ passa på Moderna.

still 1971

Häromdagen fick vi se orginalbitar av "The Stanford Prison Experiment". Det var inte så läskigt då, men jag har inte kunnat sluta tänka på det sedan i måndags.
Det är alltså collegestudenter i USA som slumpmässigt delas upp i fångar och fångväktare och så har de byggt upp ett fängelse i källaren på Stanford University. Experimentet skulle hålla på i två veckor men avbröts efter sex dagar då det hade urartat totalt och flera personer hade lämnat experimentet helt förstörda.
Det är inte bara, enligt dagens normer, helt oetiskt, men framför allt är det märkligt att se att hur mycket vi än hänvisar till en fri vilja och en fri tanke så är vi fast i situationen och finner oss i den hur den än är. Kanske kan förklara vad som hände i Irak också där det är lätt att bara avfärda de få amerikanska soldaterna som onda och avvikande.

Verkar som att vi inte ska åka Transibiriska i alla fall. Pappa är rädd för fågelinfluensan. Nu kan det blir nästan vad som istället. Var skulle man vilja åka om man fick välja?

Dagens mamma-uttryck: jäklar i min låda
Vems låda? Jag ser framför mig hur någon som inte får svära högt måste hoppa ner i en låda och svära för sig själv.

trollvinter

Min gamla fågelbild från Skunk får en helt ny innebörd i samband med fågelinfluensan. Allt med fåglar får en helt ny innebörd. Ett antal filmer får apokalyptiska undertoner. En förbivaggande gräsand på isen har mord i blicken.

Efter tut-kalas och ett försök att njuta i alla fall lite av "John Gabriel Borkman" i tre timmar på Dramaten i ett ytterst bakfullt, (bakfyllt?) tillstånd åker jag nu tillbaka till landet och förväntar mig mirakel med studierna. Från ingenstans, som en blixt från en klar himmel ska jag glida igenom hundratals sidor av socialpsykologi och skriva skjortan av tentan som bara någon som verkligen lärt sig kan. Sista salstentan på terminen. Bit ihop.

Innan jag slutar måste jag ta upp något som säkerligen kan bli en återkommande serie, en "Värsta språket" light;
Dagens mamma-uttryck: ohemult
Något är ohemult, dvs. ganska förskräckligt. Hon kunde själv inte svara på varifrån det kommer. Frågan är då om det finns något som heter hemult? Det får en ju osökt att tänka på hemulen i muminböckerna. Är det för att han är så deprimerad som ordet kommer ifrån? Fast då borde ju hemult vara något otrevligt och ohemult något behagligt?
Det är i alla fall ohemult kallt ute, det ser jag redan nu. De säger på teven att det ska bli vår till helgen. Jag säger som pappa: i believe it when i see it.

grattis älskade bror

Vad skulle jag göra utan dig?

Vi ska baka tårtor till dig, vi ska gå och köpa tutor till din födelsedagsfest och spela vår musik hela kvällen och avsluta allt med Ibsen på Dramaten. Man borde alltid fira i tre dagar och aldrig aldrig tro att man är värd mindre. Vi ses snart.

tisdag

Jag har börjat få någon konstig mitt på dagen-trötthet. Istället för att försöka gå ut i solen, (sol!) somnar jag gång på gång och vaknar lite förvirrad. Å andra sidan är det sjukt kallt ute, jag försöker peppa mig själv att åtminstone gå till affären men det räcker med att öppna fönstret.

Jag hade en massa fina, klyschiga saker jag skulle skriva men jag är verkligen helt väck idag. Socialpsykologiboken ger mig konstiga drömmar. Det är sol men iskallt. Känner mig lite som i högstadiet där man sov lite hela tiden och fick huvudvärk. I bakgrunden går ett program på MTV som kallas "Laguna Beach". Det är ett konstigt program om kids med för mycket pengar som åker på spring break till Cabo, Mexico och beteer sig. De ska se Blink 182 och en surfkille ska ha modevisning. Ja de är för kära.

Dagens helt ok: Brakes - "Jackson".
För övrigt ett lite schizat band. De kör med namedropping i sina texter. Jag har aldrig fattat om det är häftigt eller jobbigt. Beror det kanske på vilka band de droppar? Som i "Heard About Your Band" t.ex:

I couldn't help it you were screaming in my ear
Coked up arsehole
Waiting for Liars
You shared a cab with Karen O
You're talking hyper bollocks
You're talking saleries
Oh yeh, you work in Insurance?
30k? OTE
You met Electrelane
You know the girl from Sleater Kinney
You said you couldn't understand
Why it was that she contined to play
When she was only earning 10 Grand PA
You know a lot of people in the industry
I heard about your Band
WHATEVER DUDE!

Haha, det är nog "whatever dude!" som gör det. Jättehäftigt.

thieves like us

Jag har inte ens tänkt på "Robin Hood Prince of Thieves" sedan jag såg den. Till och med Alan Rickman, Christian Slater och Morgan Freeman är med. Det är nästan underhållande i all sin pinsamhet. Men frågan är om inte "Ivanhoe" ändå är bättre. Mer drama, mer rustning. Fast å andra sidan, Robin Hood har ett ess i skjortärmen; låten med Bryan Adams.
Perception är intressant. Tänk att den här filmen var jättehäftig och spännande för typ 15 år sedan. Nu känns den mest som dockteater. Dock är jag imponerad av Kevin Costners oföränderlighet. Han ser precis likadan ut nu som då.
Inget går upp mot hederlig Hollywood-special när man läst existentialism i flera timmar. Pampiga trumpeter, folk som dör och gör svanhopp ner från broar, väna jungfrur i nöd, Professon Snape med skägg, Kevin Costner med pilbåge i högsta hugg. Vilken söndag.

hypa hypen

Jag har planerat hela veckan att jag skulle gå långpromenad bort till Myrorna och sätta sprätt på 70 spänn eller så. Men när jag vaknar har det snöat mer än någonsin, det ligger drivor på fönsterbläcket så jag knappt kan öppna det. Ren ondska.

Jag läste "outro" igår i Sonic i vilken Josephine Olausson slår ett slag för hypen. Hon jämför Sverige med England, där nya band hittas och hypas innan de gamla hinner hamna på skivhyllan, där vi i Sverige snarare fortfarande tjatar om Jakob Hellman och förmodligen kommer få se Ola Salo i TV-rutan i evigheters evigheter.
Hon skrev om modernism och utveckling i kulturen, trots konservatismen, (i England) som saknas här hemma, där vi vill spara på allt det braiga.
Min teori är att det ligger i förändringen. Vad jag har förstått så är förändring ledord i Sverige, vi ska vara först med det mesta; IT, bygga nytt, uppdatera oss. Åtminstone storstadsregionerna strävar efter det nya och det rivs och byggs nytt relativt frekvent. Om inte annat finns det en ständig diskussion om att riva och bygga nytt hela tiden, där t.ex. London och Paris har stått ganska fallfärdigt sedan jag vet inte när.
Där de verkar ha tryggheten i ett förhållandevis stabilt samhällsklimat kan de sväva ut i musik och populärkultur, ägna all sin energi åt total hängivenhet av det nya. Varav vi här hemma, där marken känns något ostadig, söker stabilitet i populärkulturen istället. Stockholm t.ex. har väl aldrig varit speciellt nytänkande när det gäller musik och klubbliv, den gör väl mest vad den måste?

Jaja. Nu går jag och lagar frukost och hypar våren.