hypa hypen

Jag har planerat hela veckan att jag skulle gå långpromenad bort till Myrorna och sätta sprätt på 70 spänn eller så. Men när jag vaknar har det snöat mer än någonsin, det ligger drivor på fönsterbläcket så jag knappt kan öppna det. Ren ondska.

Jag läste "outro" igår i Sonic i vilken Josephine Olausson slår ett slag för hypen. Hon jämför Sverige med England, där nya band hittas och hypas innan de gamla hinner hamna på skivhyllan, där vi i Sverige snarare fortfarande tjatar om Jakob Hellman och förmodligen kommer få se Ola Salo i TV-rutan i evigheters evigheter.
Hon skrev om modernism och utveckling i kulturen, trots konservatismen, (i England) som saknas här hemma, där vi vill spara på allt det braiga.
Min teori är att det ligger i förändringen. Vad jag har förstått så är förändring ledord i Sverige, vi ska vara först med det mesta; IT, bygga nytt, uppdatera oss. Åtminstone storstadsregionerna strävar efter det nya och det rivs och byggs nytt relativt frekvent. Om inte annat finns det en ständig diskussion om att riva och bygga nytt hela tiden, där t.ex. London och Paris har stått ganska fallfärdigt sedan jag vet inte när.
Där de verkar ha tryggheten i ett förhållandevis stabilt samhällsklimat kan de sväva ut i musik och populärkultur, ägna all sin energi åt total hängivenhet av det nya. Varav vi här hemma, där marken känns något ostadig, söker stabilitet i populärkulturen istället. Stockholm t.ex. har väl aldrig varit speciellt nytänkande när det gäller musik och klubbliv, den gör väl mest vad den måste?

Jaja. Nu går jag och lagar frukost och hypar våren.