hemma och lämna

Jag är glad att jag åkte in sista dagen och såg "Whitest Boy Alive", (fint och mjukt och alldeles för kort och helst hade jag sett att Cat5 inte hade kommit upp på scen och förstört alltsammans på slutet), Josh Ritter och lite Shout Out Louds. Jag är glad att jag fick träffa lite vänner och värma upp festivalstöket, (om jag ens har något kvar) inför Hultsfred och jag är hemskt glad att jag kommer bo på vandrarhem under nämnda festival.
Men jag är också glad att jag åker hem idag. Jag känner mig lite trött. Mitt huvud är fullt av tankar och de verkar sällan ha något med den verkliga världen att göra. Jag skulle vilja kliva ur filmen som Jeff Daniels gör i "The Purple Rose of Cairo". Skita i filmens manus och kliva ner från duken. (Helst ska det kanske utspela sig i 30-talsmiljö och jag ska ha en safarihatt och khakishorts).
Hursomhelst kommer jag på mig själv med att hela tiden göra upp planer som inte inkluderar någon annan vilket känns lite trist. Kanske är en undermedveten förberedelse för en stor del av sommaren som kommer att gå åt till konstant socialt umgänge.
Sen är det ju förstås hela grejen med husförsälningen vilket kanske är lite jobbigare än jag vill erkänna. De har rivit biblioteket på stora huset där jag och mamma bodde de första två åren i stan. Klart att det är sorgligt, även om jag inte går mitt itu som mamma verkar göra.
Jag tänker ägna resten av den här dagen åt att smida nya ensamhetsplaner och hoppas att tiden löser allt det där utan min inblandning.

"i didn't realize i was happy"

Det slog mig just att jag snart gått ett år på den här utbildningen. Efter sommaren har jag alltså bott ett år i Västerås. Seriöst. Hur gick det här till? Skäms lite över den lilla klumpen i halsen av att klassen kommer splittras i små, små grupper som ska läsa olika saker i höst. Att jag har klumpen alltså. Att ha börjat lära känna människor trots att jag varit rätt bra på att inte hänga. "A serious smoke get in you eyes-moment" som den överneurotiska killen sa i "Project Runway" nyss. Sjukt underhållande för övrigt.

Dessutom befinner jag mig i ett härligt limbotillstånd där jag på en och samma gång börjar gå in i hemtentadimman och samtidigt längtar något fruktansvärt efter Popaganda och gräsmattan och festivalkänslan och vänner och framförhållning som sträcker sig till att skramla ihop till en svindyr öl till inne på området. Jag vet, jag kommer frysa häcken av mig och det kommer säkert regna och små, svenska eurodiscoband är ju typ små, svenska eurodiscoband. Men jag längtar ändå, kanske till idén om det. Idén om festival är så mycket trevligare än festival.
Nu skäms jag dessutom lite för att jag är sentimental och känner mig som Madame Bovary som jag precis läst en totaldissikering av i "Sirenernas Sång" och känner mig som läkarstudenter måste göra; kanske inte att jag tror jag har bältros men en att jag är obotlig drömmare, (och därför borde dö).
Det kan också ha något att göra mig att jag har gått in i ett seriöst Woody Allen-maraton och förkovrar mig i intellektuell dialog, jazz och New York. "Hannah och hennes systrar" är som en destillerad version av alla Allens filmer, det blir nästan en överdos i någon slags känsla av att komma hem och längta bort på samma gång.
Herre, få tyst på mig någon.
Man ska dricka vin till Woody Allen och jag har inget vin. Jag laddar för Capote-special i Kobra som jag kan somna gott till istället.

snow

Den där videoutförsäljningen, (med porrpåsarna) har blivit min fix. Det är knark, typ det enda jag tänker på är att jag borde gå dit och kolla om jag inte hittar något litet something something. Jag var där igår igen.
Jag hittade:
+"In The Mood For Love" (Kar-wai)
+"La Terrazza" (Scola)
+"Sista Tåget" (Truffaut)

"In The Mood For Love" är fortfarande en av de allra vackraste filmerna som gjorts. Jag har en känsla av att jag upprepar mig, troligen inte sista gången. Jag tror man skulle kunna frysa bilden närsomhelst i filmen och få fram en fantastisk stillbild.

Ok, jag vill verkligen inte plugga just nu. Jag listar 5 favoriter istället:
+"In The Mood For Love" (och "Happy Together")
+"En kärlekshistoria"
+"Guds Stad"
+"Återkomsten"
+"Another Woman"
Hejdå.

nostalgi är inte en flod i egypten

Ärligt talat, "Bones" är inte ens speciellt bra, men när översättaren översätter "God, your pupils look like..." vad de nu såg ut som, i ett sammanhang där den person som åsyftades precis hade varit på klubb och fått i sig amfetamin som "Oj, dina elever är stora som..." eller nåt liknande så blev det plötsligt väldigt roligt i allt det allvarliga.
Alltså det blir ju typ som att återberätta ett internskämt, men det där med textremsor är intressant. Det tog ett tag innan jag förstod vad eleverna hade med hennes pupiller att göra, det gick inte ihop i huvudet. Det kanske är början till en motsvarighet till "Fight Club" och de inklippta könsorganen? Misstag eller konspiration?

Läser för övrigt Nina Björks "Sirenernas Sång" som kurslitteratur. Inte för att hennes feministiska perspektiv är speciellt påträngande, men det är vad hon skriver om modernitet som är intressantast.
Hon nämner David Loewenthal som skriver att ordet nostalgi kommer ur de grekiska orden nosos, "återskomst till fosterland" och algos, "lidande eller sorg". Hur det från början betecknade längtan till en försvunnen eller kanske förlorad plats, men idag snarare handlar om längtan till en försvunnen tid. Kanske inte så konstigt att när man blir sådär nostalgisk, (vilket jag blir ganska ofta) så handlar det så tydligt om något man inte kan åtevända till, varken i tid eller rum. Att nostalgi för 100 år sedan sågs som ett fysiskt sjukdomstillstånd känns på något sätt lite logiskt fortfarande. Kroppen längtar tillbaka till något som förnuftet vet att man aldrig kommer kunna återvända till.
Äh, jag tyckte det var en fin beskrivning av nostalgi i alla fall. Men så tycker jag även att ordlekar som att översätta "pupils" med "elever" är roligt, so bare with me.

mix and match

Jakten på sjuka matkombinationer fortsätter. Jag kan inte sluta störa mig på Milko-reklamen för mjukost med kebabsmak. Även om jag åt kött skulle tanken på att ens lukta på tuben förmodligen påminna mig om avfallsprodukter. Jag tänker på hur de alls kom på det från början? "Hörni, vi behöver hotta upp mjukosten. Jag vet! Vi smaksätter den med kebab!" Kontentan i allt det här verkar dessutom vara att tilltron till konsumenternas smak i det här fallet är noll, (smak i det här fallet kan tolkas som både smaklökar och stil). Det blir kanske inte bättre av att jag inte har mycket till övers för mjukost överlag. Det är en konstig uppfinning. Mjukost och messmör.

Idag köpte jag film och musik på utförsäljning. För 119 kronor hittade jag "Sin City", "Fanny och Alexander" och "Sånger Från Andra Våningen" plus en cd-box, (lite dorky) med musik från kultfilmer. När jag betalat la tjejen i kassan ner allt i en svart, sopsäcksliknande påse. Det såg ut som jag hade köpt porrfilmer. Diskret.

beirut/bergen

Hej, det är jag igen. Jag må vara dålig på att uppskatta film för tillfället, men med musik är det andra bullar. Här är mitt tips för dagen, med betoning på andra låten; "Mount Wroclai" (Idle Days)". En söt hybrid mellan Yann Tiersens musik från "Amelie", Belle & Sebastians poporkestergrej och nästan lite Jeff Buckley i hans röst.

Hörde dessutom "The Whitest Boy Alive" för första gången igår. Och när jag blivit lika förälskad i dem som jag blev i "Kings of Convenience" och Erlends sologrejer blev det en bonus av toppklass när jag såg att de ska spela på Popaganda. Hittade singeln "Inflation" här. Jag är en sucker för glad funkpop. Sött och sliskigt, men det kan inte hjälpas.

god morgon

Sannerligen, när man vaknar upp till Amiina. Det känns som att vakna någonstans mellan en asiatisk film, en amerikansk indiependentfilm, ett ljusfenomen och att gå över en bro tidigt tidigt i morgondis.

cold

Jag har åkt på en redig förkylning. Äkta, bona fide slemproduktion med total avsaknad av intelligens som följd. Väldigt tråkigt eftersom solen skiner och jag inte kunde ha mindre lust att gå utanför dörren. Samtidigt läser jag saker som sätter igång hjärnan. Jag får små korn av aha-upplevelser, och sen tar förkylningen över och jag faller tillbaka i någon slags virusdimma. Till och med nu går det sjukt trögt. Jag kommer på mig själv med att sitta och stirra ut i ingenting och glömmer bort vad jag ville säga. Har försökt peppa upp mig med film, men känner mig lite avtrubbad från starkare intryck. "Match Point" var lite av en besvikelse, kan inte säga om det beror på förkylning eller min förkärlek för Woody Allens mer spexiga filmer. Däremot var "The Libertine" fruktansvärt dålig, Johnny Depp or no Johnny Depp. Det är väldigt mycket lera och smuts och däremellan undrar man om den vill försvara yttrandefriheten eller egentligen bara är en film om pornografi på 1600-talet. Och sen får Johnny, (eller libertinen) syfilis och näsan faller av. Bokstavligt. Ingen hit. Det hjälper inte ens att både John Malcovich och Samantha Morton är med.

Oj nu blev jag trött. Den här bloggen tog typ en halvtimme att skriva. Jag känner mig så pigg och fräsch. Har siktat in mig på Musikbyråns program om Kairo och det börjar om 10 minuter vilket innebär att jag borde runda av typ nu. Hej.

solsken

Jag hade en fantastiskt fin söndag. Om möjligt lite trött och sliten på morgonen, men det förvandlades på eftermiddagen till uppsluppenhet när vi började spela in kör till min brors bands skiva. Det blev jättefint. Visserligen fick jag ofrivilligt hänga på Centralen i typ två timmar på kvällen när mitt tåg blev inställt men till och med det kunde jag stå ut med. Jag roade mig med att titta på några svenska och polska tjejer som pratade kackig engelska med varandra och fick varandra att säga typ: "jag är naken" på varandras språk.

Det är väldigt svårt att koncentrera sig när det är sånt här väder. Det är för varmt, (för mig) för att sitta i solen. Är dessutom inte riktigt mogen för beach 2006 än heller, (vilket dock verkar vara fallet med resten av mina grannar vilket gör mig ännu mer obekväm). Men man skäms ju lite för att sitta inne också. Jag känner mig som en något sämre människa när jag väljer bort solen. Som att jag som svältfödd på ljus och värme inte ens borde tänka tanken att sitta inomhus. Är man socialt inkorrekt då?. Skitsamma, nu gör jag det ändå.

ögonlyx

The Rolling Stones tusende nummer kommer göras i 3D och har kostat 1 miljon dollar att göra. Är det verkligen nödvändigt?

Om reklam: Sonys BRAVIA-reklam är tydligen inte gjord digitalt utan de släpper verkligen ut 250 000 bollar på några avstängda gator i San Fransisco. Tydligen den dyraste reklamfilmen någonsin. Kolla in extended version, det är hemskt fint.

Mer reklam: Reebok och Terry Tate. Amerikansk humor, men det är ganska roligt.

Musikvideor de luxe: Jag visste inte ens vem Jonathan Glazer var och att det är han som har gjort alla de reklamfilmer som jag tycker är så sjukt nytänkande. Dessutom en hel del fina musikvideor, t.ex. Radioheads "Street Spirit" och "Karma Police".
Levis Odyssey är definitivt en av de absolut vackraste reklamfilmerna jag sett.
Kolla dessutom här för andra sjukt bra musikvideoregissörer.

Mer reklam här.

Jag vet, jag har för lite att göra och jag borde vara ute i solen. Men jag blir seriöst glad av sånt här. Jag är en för evigt förlorad konsument.

check on it

Det här är ju jätteroligt. Eurodiscon är inte bara tillbaka, den sprider sig likt en kommande pandemi. Fast med oräkneliga andelar mer humor, (alltså eurodiscon, inte pandemin). Dessutom känns det väldigt svenskt. Svensk sommar och svensk eurodisco i oslagbar kombanitation. Förtärs med fördel tillsammans med kola och kanelglass!

nu

Den är här nu. Den är alldeles stor och vit och varm och vinden är försiktig och verkar ha fått ur sig det den ska. Jag är evigt tacksam över kroppens korta temperaturminne och att jag inte längre kan komma ihåg hur kyla känns. I hjärnan tror jag fortfarande att jag behöver strumpor i skorna och packar ner halsduk för säkerhets skull. Istället får jag ta av mig jacka och traskar omkring med uppvikta byxor.
Jag har väntat så länge, liksom gått in för att vänta, nästan satt mig själv på autopilot i väntan så jag har liksom inte förstått att hon är här och det är krokusar och gröna gräsmattor överallt och trots att det är en del kvar att göra och en del kvar att tänka så är det inte längre något som längre känns oövervinnerligt eller ens jobbigt och jag vet att det inte har så mycket att göra med en inre förändring utan nästan uteslutande har att göra med solen.
Jag känner mig precis som pingvinerna på Antarktis som bara går runt, runt i en stor cirkel hela vintern och väntar på våren. Väntar och vandrar och så plötsligt kommer den och de vaknar till liv och dyker efter fisk och simmar i havet hela dagarna, (motsvarande dricka öl då kanske).
Inte ens obegriplig kurslitteratur och obefintligt sommarjobb kan stoppa mitt glada humör idag. Jag är övertygad om att det inte kommer låta likadant imorgon, men idag ska jag äta glass och bländas av solen och veta att jag fortfarande har allt framför mig.

stockholm

Min långhelg i utdrag:
+blåst
+vernissage
+parkhäng och kaffe med tillhörande vänner och blåst
+försök till grillning på lilla essingen med extra mycket blåst.
+demonstration med så mycket blåst att banderollerna nästan flög iväg med hela tåget på skeppsbron.
+spring i blåst och regn med ett paraply som av blåsten formades i de flesta konstelationer ett paraply kan tänkas formas i.

Barer jag besökte:
+Underbara bar
+Skeppet
+Indigo
+Tidsfördrif
+Moldau
+Medusa, (Medusa!)
+Rosa Drömmar, (Rosa Drömmar!)

Filmer jag såg:
+Underground
+Den Tredje Mannen

Saker jag hade gjort om jag hade haft pengar:
+stannat till i tisdags och sett Flaming Lips.

Insiktsfulla slutsatser och vardagsreflektioner lämnar jag åt en regnig dag.