fold it in

Igår var det löpandebandsproduktion a la öststat. Jag har sett Lars Ohlys nuna ungefär 1200 gånger på ett vikt tidningsblad vari jag stoppat diverse valblanketter. Vad gör man inte för revolutionen.

Känns lite som en teflonsommar. Inget kan rubba den goda auran den har. Inte ens att stanna hemma och titta på en riktigt dålig film (The Fast and the Furious) känns fel eller tråkigt. Att komma hem har varit fint hittills. Visste inte att Indigo fixat uteservering, (på tiden) på vilken jag hängde i tisdags med Jo och Agnes. Promenerat. Fikat med bror.
Lite new age, men 3 veckor i Göteborg har gett mig marginal i gladkapitalet. Jag tänker t.ex. på killen jag träffade på strandfesten som spelade "laserjazz" och pratade konstant i 3 timmar och bjöd på öl. Eller Malins fina kollegor.
Äh, jag har ju blivit värsta blomsterbarnet. Farligt vad sol och värme kan göra med en.