the stars are aligned

Jag såg en dokumentär om vårt solsystem igår. Dokumentären följde satelliten "Voyager" som har har svävat omkring i rymden i åratal och fotat planeterna bortanför oss. Det häftigaste var att Jupiter, p.g.a. sin storlek har en enorm gravitationskraft som fungerar som en dammsugare och suger åt sig alla kometer som annars hade kolliderat med jorden i tid och otid och omöjliggjort allt typ av liv. Bra gjort Jupiter.

Jag har för övrigt inte så mycket att tillägga. Justin Timberlake verkar vara på alla tidningsomslag i hela världen och ska dessutom hosta EMA's i Köpenhamn. Staden min pappa bor i är Sveriges värsta rasisthåla. Paris Hilton tror att hon är Marylin Monroe. Ännu en dag i vår spännande, kometlösa värld.
Mest längtar jag väldans till Göteborg. Tills dess ska jag planera spellista till festen och ser fram emot 1990's på fredag. Och klippa mig. Gjorde ett test för H&M där man beroende på svar skulle liknas vid en stad. Jag blev Berlin. Så nu kanske måste jag tänka ut en Berlinfrisyr.
Stay tuned för den spännande upplösningen.

hug it out

Done. Hemtenta inlämnad. Jag är helt slut i huvudet. Vem kunde tro att det skulle vara så jobbigt att bygga upp sitt kulturella kapital? Ingen rast och ingen ro.

Imorgon åker jag till stan och på lördag ska jag gå på en Povel Ramel-konsert med familjen, (apropå kulturellt kapital...). Men fredag är min dag. Bio någon? Funtar på "C.R.A.Z.Y." eller "Volver".
Känns som att jag ska resa utomlands. Spännande och häftigt. Sitta inomhus och skriva om existentialistisk terapi i en vecka kan göra det med en.

Alla som har skrivit om "Entourage" hade rätt. Jag kan inte sluta. Totally addictive.

inbetween days

Känner mig inte så uppdaterad för tillfället, jag har suttit med en hemtenta hela helgen och är fotfarande inte klar. Är osäker på om världen ligger kvar, det närmaste jag kommit den är Ica-ettan 200 meter härifrån. Känner mig lite tom faktiskt.

Desto roligare är att det börjar röra sig för brors band nu. För er som är i stora staden imorgon så föreslår jag Klubb Luminol där Nom de Guerre kommer spela. Läste dessutom en fin recension av dem på Digfi. Ser fram emot 28:e mer och mer för varje dag. Ska dessutom spela skivor då.

"like a soul without a mind, and a body without a heart, i'm missing every part"

Jag vet, jag ska snart skriva om något annat än MTV. Men det är svårt att låta bli när de fyller 25 år och firar med att visa gamla videor hela dagen. En lång, sentimental resa genom hela ens uppväxt. Det är lätt att glömma bort alla riktigt, riktigt bra musikvideor som har gjorts, då det dels inte visas lika många per dag som det gjorde då, och dels inte alltid är lika inovativt, (eller snarare, MTV är inte lika inovativt?). Men man blir smått salig när bild och ljud fungerar tillsammans. Det ena lyfter det andra i en maffig symbios. Massive Attacks "Unfinished Sympathy" är forfarande så fin, Fatboy Slims dansande sektmedlemmar i "Praise You" är fortfarande roliga, Radioheads "Street Spirit" är fortfarande en av de vackraste jag sett. Sedan är det ju förstås synd att de drar likhetstecken mellan själva bildkonsten och en hitlåt, det är ju inte alltid de sammanfaller. De har döpt alltihop till "MTV's Top 100 Most Groundbraking Videos". Jag skulle inte pricka in Kylie Minouges "I Should Be So Lucky" där, men den kanske passar desto bättre in i någon slags översikt över popmusikhistorien. De allra konstnärligaste videorna, t.ex. Sigur Ròs eller för all del vissa av Jonas Åkerlunds mindre kommerciella alster, har väl ändå aldrig direkt varit MTV-material. Men det är ganska roligt ändå. Det synkar så fantastiskt dåligt med min seriösa hemtenta.

Apropå musik så har jag förstått att nästa stora grej, nästa M.I.A., kommer från Japan och heter Tigarah. Hon är häftig och ibland låter det som hon sjunger på finska. Leta upp "Girl Fight!" också om andan faller på. Väldigt dansant och 2006. Fast japanskt då.

get rich or die tryin

Herre vad trött jag är i huvudet. Har suttit och analyserat och jämfört Ervin Goffman och Rollo Mays syn på individ kontra samhälle 6 timmar. Den enda energi jag har kvar går åt att gnälla. Idag gnäller jag på:
1. "The Scoop". Nu har Woody Allen gjort en film för mycket med Scarlett Johansson och mord i London. Vad hände med jazzen, New York och de långa terapisamtalen?
2. "Sweet 16" på MTV. Det är seriöst provocerande när föräldrarna slänger ihop fester för hundratusentals dollar åt sina bortskämda ungar, plus ger dem en bil för en miljon. Varenda unge får en bil. Och så blir de sura när Eminem inte vill uppträda på deras sketna fest i typ Wisconsin. Så mycket pengar går åt för att ungen ska få komma in på en kamel, eller få en gräslig klänning som hon bara kommer ha en gång för att hon absolut ska dansa magdans fast hon inte kan. Jag vet inte om jag ska vara mest arg på ungarna eller föräldrarna.
3. Det är någon typ av Teddybears-revival på internet. Det finns typ 5 olika varianter av "Yours To Keep", (med Annie, med Nenneh, med Paula etc.) och jag läste nyss att någon tyckte de lät som ett mellanting mellan LCD Soundstystem och Elastica. Jag sätter ner foten.
4. Jag skulle vilja ha en dvd-spelare eftersom min dator hackar när jag spelar filmer på den och då tror jag att den ska krascha och ta med sig allt som finns i den ner i datorgraven. Jag känner att det är okej att vilja önska sig en dvd-spelare för 400 kronor. Ungefär där går min gräns för materiell dekadens.

Jag har typ skrivit om allt det här förut. Men nöden kräver gnäll.
Som grädde på moset; låt oss gratulera Britney Spears till en ny bebis. En unge till som kan fylla 16 och rida in på en kamel.

good kind of crazy

Jag var på väg att skriva något om en bekant, men blev plötsligt paranoid. Han är nog den sista som skulle hitta min blogg, men ändå vågar jag inte skriva det jag hade tänkt. Man kan dela med sig av sitt privatliv och sina tankar med cyberrymden, men frågan om hur äkta det blir är en annan femma. Det är med största omsorg man väljer vad man vågar delge.
Kontentan av det hela var i alla fall att jag funnit mig själv något introvert så fort jag vistas i min lägenhet. Innanför mina väggar råder vissa normer, ett visst sinnestillstånd, en viss etik. Denna balans är känslig och rubbas väldigt lätt av en aggressiv ringklocka.
Det är som en känsla man kan ha vissa dagar, där man vaknar och verkar ha en till synes rätt bra dag, man gör det man ska och verkar ganska tillfreds. Så ringer telefonen och plötsligt är det som att all stämning försvinner och man blir vresig och lättirriterad, fast man inte alls var på dåligt humör för 15 sekunder sedan. Missförstå mig rätt, det är ju allt som oftast hemskt trevligt när någon ringer. Vissa dagar verkar bara vara bättre orörda, ämnade åt saker som visserligen kan vara sociala, men som kanske inte innehåller socialt umgänge i bemärkelsen prat. I så fall att man pratar med sig själv på sin höjd.
Vissa dagar undrar jag verkligen om allt står rätt till. Inte alla indianer i kanoten eller vad man brukar säga.

från den ljusa sidan

Det slog mig att jag börjar skifta i perspektiv. Om Stockholm var min fasta punkt förut, så tror jag inte att den är det längre. När jag åkte till Västerås igår kändes Stockholm som semester, lite lagom drömskt och avlägset. Bevisligen för att jag nuförtiden inte gör något tråkigt i Stockholm överhuvudtaget. Stockholm nuförtiden är socialt umgänge, fest, avslappning, vänner och familj och oftast total avsaknad av allt vad kurslitteratur och tenta heter. Det är bra, det betyder att jag börjar få tillbaka förtroendet för stan, vilket verkligen inte är det lättaste. Det verkar oftast och mest som att folk, inklusive mig själv, fortsätter rekonstruera Stockholm som ett nödvändigt ont, en plats man dras till men inte slutar beklaga sig över. Kylan, stressen, elitismen, ytan, ambivalensen, tragiken. Jag börjar dock se de små guldkornen nu. Dock långsamt, betänk att det tagit mig snart 1 1/2 år att komma såhär långt i min försoning.
Kyligt var det i alla fall inte hos Jo i fredags. Hemskt trevligt med gamla och nya bekantskaper och än en gång en bekräftelse på hur otroligt bortskämd jag är med dem jag omger mig med. Crème de la Crème.

Hey, jag ser ju nästan normal ut här.

the others

Precis nyss satt jag och tittade på "Oprah" där det handlade om hemmafruar som mår dåligt i sin hemmafruroll och hellre vill leva kändis/rock'n'roll/lyxliv. De ljög om att vara förlovade när de inte var det, om att hålla skenet uppe inför grannarna fastän de mest ville gråta, att låtsas att de hade städat hela huset fast de egentligen hade en maid som fixade allt, (oh don't we all?).
När man precis tagit sig igenom största delarna av "Det Andra Könet" blev det väldigt tydligt att det det inte verkar ha hänt så mycket alls på 60 år, i alla fall inte utanför Sverige. Det som störde mig var kanske mest att det var Oprah, med all sin makt och sitt inflytande över (f.a.) kvinnor och att hon vinklade det till att handla om att alla vill leva som kändisar. Hon kunde ha sagt att det handlade om grundläggande idéer kring kön och modernitet och fått in lite filosofi i sitt mediaimperium. Istället reducerade hon tusentals kvinnors kamp, (fastän de alltid inte vet att det är en kamp) till att det bara var en längtan efter att få vara typ Mischa Barton? Äh, jag vet inte riktigt, men hon har ju tillgång till en massa duktiga psykologer och andra, men söker ändå en lätt och rak väg ut.

För övrigt vill jag instämma i den allmänna idol-lovsjungningen. Det är fantastiskt underhållande. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv rent åt helvete; varför skulle man frivilligt vilja tappa ansiktet inför en massa folk? Men det är kanske också det som är det allra mest fascinerande - varför? Och jag med min otroligt avancerade humor tyckte att han som var utklädd till Björne var allra roligast.

modernitet

Nu har jag fått reda på att Giovanni Ribisi är scientolog. Jag blir så besviken. Han har ju varit med i riktigt bra filmer och verkade vara så reko. Har alltid tänkt mig honom som den del av den alternativa amerikanska skådiseliten som faktiskt hade något att komma med. Varför Giovanni, du var ju så bra i "Heaven".

Jag fortsätter att ramla över saker om Sverige. "Plan B" skriver att de för tillfället har "I'm From Barcelona" på sin playlist, och "Dazed and Confused" skiver om svenskt mode. Ska jag vara ärlig får jag mersmak. Det är roligt att saker så nära en får uppmärksamhet utomlands. (Fast frågan är om man inte skulle bli lite besviken om man såg Cheap Monday-jeans på någon celebritet i Expressen Fredag).
Enligt historikern Dick Harrison har historia egentligen bara haft som syfte att tjäna staten och genom att se till att befolkningen kan rabbla kungar och sjöar känner de samhörighet och tycker det är häftigt att betala skatt och dö i strid för sitt fosterland.
Frågan är då, om vi inte är så patriotiska, om vi inte istället egentligen är ganska moderna? Jag känner inte någon som bryr sig så mycket om att upprätthålla några svenska traditioner, (mer än någon enstaka kräftskiva). Kanske det mest svenska ligger i just det att vi inte är så svenska? Kanske är det vår anpassningsförmåga, vår vilja till att hela tiden se vad som händer utanför och bortom oss som är mest svenskt?
Fast det utesluter ju inte att man inte uppskattar positiva saker skrivna om Sverige. Tydligen är jag fortfarande tillräckligt svensk för att bry mig om det.

Hittade Band of Horses video till "Great Salt Lake". Band of Horses är de i röda t-shirts med mycket tatueringar och som röker hela tiden. Spela boll kan de i alla fall.

Josefine: några tips än så länge är Grizzly Bear, Final Fantasy och M Wards senaste låter också bra. Gå in här och sök, (Grizzly Bears "Owner of a Lonely Heart" är riktigt fin). Och Neko Case. Sjukt bra.

"what do you want, the creator or what he creates?"

Det har gått i ett. Det var ett gytter, (jytter?) av röster och kramar och varma fjärilar i magen. Alla stora ord räcker inte till och alla mina grandiosa idéer känns så avlägsna när det är så självklart var man ska befinna sig och att människan är gjord för samvaro. Jag hoppas att alla andra också hade det bra, för jag tror jag tappade bort mig själv lite i alltsammans.
Hamnade för övrigt på nya Debaser efter barhänget, vilket egentligen var lite överflödigt, men det var ju kul att se hur det hade blivit. Väldigt söta toaletter, (om det nu säger något om kvalitén, jag vet inte). Förutom det hann jag med häng på Indigos uteservering i torsdags och middag på Svejk med la familia igår, allt bra.
Jag gav mig själv två fintidningar på vägen hem, (nya Plan B och Dazed) och tillsammans med Dixie Chicks, (äntligen) ska jag fira resten av min födelsedag med att förkovra mig i populärkultur.

Snart, snart är det realsefest för Nom de Guerre. 28:e september. Skriv upp det! Innan dess ska jag försöka mig på det där med att lägga upp mp3-or. Tills dess, gå int här!

fredag

Tänk vad en morgontidning kan förgylla frukostgröten. Speciellt när man läser om sådant man faktiskt tänkt på. På Stans "Åsiktsmaskinen" eller motsvarande i Nöjesguiden, (namnet för tillfället ute ur mit huvud) har ju en tendens att sätta fingret på det man i många fall har snuddat vid i det kaos som kallas funderingar. Roligt var t.ex. hur tidningen "Arena" vill visa utländska, (och svenskar för all del) hur Sverige egentligen ser ut. Tydligen är synen på Sverige i många fall som journalisten AA Gill hävdar, (jag citerar DN som citerar AA Gill): "Er demokrati fungerar och ni bryr er om era transvestiter, hemlösa och ensamstående mödrar och ni skänker så mångar miljarder till svältande nationer att till och med Gud har tröttnat och släcker solen för er." Alltid lika roligt att läsa vad andra människor faktiskt har för åsikter om det här landet, för jag vet i sjutton om jag har någon egen för tillfället.

Dessutom finns tydligen singelvagnar på, (i?) tunnelbanan numera även i Stockholm, har tidigare bara hört om det i N.Y. Den första vagnen i alla tåg är singelvagnar. Låt oss icke prata i mobiltelefon i någon vagn och låt oss icke sitta bredvid någon annan i någon annan vagn än den första.

Musikfundering: Hur kan man vilja göra en cover på en låt som från början vill få en att slita sitt hår? Någon som kallar sig "Tampanini" har gjort en på "Glassigt", (ni vet den där låten med svensk "rap" om hur härligt livet kan vara), fast på engelska. Jomenvisst. "Ice cream".

Ikväll hoppas jag att jag är omgiven av några kära och nära och det är så bra så.

Bubblare:
Väldig otäck bild. Titta länge.