coffee and tv

Jag läser så mycket om kultur och upplevd kropp och gränsdragningar och diskurser och multipla identiteter, (inte personligheter) och allt sådant som alla människor borde läsa och veta om, men i stället för att de läser sånt de borde läsa går de till biblioteket och lånar alla skönlitterära böcker jag borde läsa för att slappna av från sociologins konspirationsteorier. Varenda bok av värde är utlånad tilll typ år 2010 och en stackars student kan inte lägga ut pengar på både skönlitteratur och kurslitteratur. Det närmaste jag kommmer nöjesfiktion för tillfället är "Everything Bad Is Good For You" av Steven Johnson. I och för sig oerhört underhållande, men jag skulle behöva lite skönhet i mitt sakliga hjärnbibliotek. Kan inte alla pensionärer bara läsa Jackie Collins så resten av alla fina böcker blir över till mig.

Desto mer godis på film och för öronen. När all hjärngymnastik är färdig orkar man inte annat än lättsamt och lättsmält som stryker medhårs. Jag överraskas över vad jag plötsligt tycker om när min intellekturella gard är nere. T.ex. har jag fallit för Linda Sundblads "Oh Father". Den går rakt in i lustcentra utan att passera gå. Och igår såg jag äntligen "Breakfast on Pluto" och det var ju en förtjusande Cillian Murphy som uppenbarade sig. Den är värd att se bara för honom. Fint soundtrack också.
Dessutom har kabelbolaget bestämt sig för att gratisvisa lite av varje för att få mig att köpa fler kanaler. Häromdagen var det VH1 och det var väldigt kul, sedan bytte de till Hallmark och då var det mindre roligt. Just nu är det Star! vilket hamnar på roliga sidan. Star! är ungefär som att läsa Klick!, fast på TV. En kanal som är typ Enternainment Now! i kubik, (värst vad det var kanaler med utropstecken helt plötsligt). Nu väntar jag bara på att de ska gratisvisa typ TCM eller någon annan bra filmkanal och sedan glömma bort att de gratisvisar den och låta mig fortsätta ha den.
Då skulle jag inte behöva gå till biblioteket mer. Efter att ha läst Steven Johnson vet jag ju bättre.