if you grab my hands like this
Dagens låt: Zeigeist "Cuffs".
Härligt dekadent. När jag hör den förflyttas jag till typ Barfly i London och går omkring full bland en massa människor tätt sammantryckta.
Sverige verkar hett. Det som överraskar mig när jag läser utrikiska tidningar och bloggar är hur självklart det verkar vara, som att Sverige har varit en självklar musikalisk inspirationskälla jättelänge. Jag syftar inte på Max Martin och hans producentkompisar och det är ju inte typ Hives, Cardigans och Soundtrack of Our Lives de syftar på heller. Inte ens Jens Lekman och José Gonzalez kan väl ensamma ta på sig äran. Men man refererar till andra städer som "det nya Stockholm" och kreativa, produktiva platser som "nästa Sverige" och skriver om svenskt mode som aldrig förr. Är det för att man är så attans Jante-lag eller för att man bara inte har någon som helst koll som man har missat hela Sverigegrejen? Ska man behöva konvertera till enbart utländska tidsskrifter för att få lite kollektivt självförtroende?
Ladda ner "Cuffs" och "Giving U Up" här. Passa på att ladda ner Peter, Bjorn and John's "Amsterdam" när du ändå håller på.
Lyssnade dessutom på lite från Cornelius nya. Låter som ett mellanting mellan Embassy och Koop. Det sägs att Japan är väldigt likt Sverige i kultur och värderingar och bevisligen också musikmässigt. Cornelius måste väl ändå räknas till en av samtida Japans största, internationella artister.
Ikväll ska jag äntligen gå och se "Att Återvända" med några klasskompisar. Lite jobbigt dock att behöva planera in det som värsta seriösa händelsen så att man kan ha sällskap hem. Jag kanske borde stå på mig mycket mer, men jag har aldrig, (ta i trä) utsatts för en så våldsam situation som någon typ av övergrepp innebär. Känner inte att jag vill utmana ödet för att hävda någon slags plats i samhället precis just nu. Jag vet att jag har all rätt till att gå i stan när som helst, var som helst, men den potentiella skräcken påverkar mig betydligt mer än jag trodde. Man är väl alltid i viss mån utsatt, (alla nätter på väg hem i Stockholm där jag varit mer än lovligt berusad) men det blir så konkret plötsligt. Tanken på vad som kan hända är alldeles, alldeles för skrämmande för att insistera på att gå hem själv.
Härligt dekadent. När jag hör den förflyttas jag till typ Barfly i London och går omkring full bland en massa människor tätt sammantryckta.
Sverige verkar hett. Det som överraskar mig när jag läser utrikiska tidningar och bloggar är hur självklart det verkar vara, som att Sverige har varit en självklar musikalisk inspirationskälla jättelänge. Jag syftar inte på Max Martin och hans producentkompisar och det är ju inte typ Hives, Cardigans och Soundtrack of Our Lives de syftar på heller. Inte ens Jens Lekman och José Gonzalez kan väl ensamma ta på sig äran. Men man refererar till andra städer som "det nya Stockholm" och kreativa, produktiva platser som "nästa Sverige" och skriver om svenskt mode som aldrig förr. Är det för att man är så attans Jante-lag eller för att man bara inte har någon som helst koll som man har missat hela Sverigegrejen? Ska man behöva konvertera till enbart utländska tidsskrifter för att få lite kollektivt självförtroende?
Ladda ner "Cuffs" och "Giving U Up" här. Passa på att ladda ner Peter, Bjorn and John's "Amsterdam" när du ändå håller på.
Lyssnade dessutom på lite från Cornelius nya. Låter som ett mellanting mellan Embassy och Koop. Det sägs att Japan är väldigt likt Sverige i kultur och värderingar och bevisligen också musikmässigt. Cornelius måste väl ändå räknas till en av samtida Japans största, internationella artister.
Ikväll ska jag äntligen gå och se "Att Återvända" med några klasskompisar. Lite jobbigt dock att behöva planera in det som värsta seriösa händelsen så att man kan ha sällskap hem. Jag kanske borde stå på mig mycket mer, men jag har aldrig, (ta i trä) utsatts för en så våldsam situation som någon typ av övergrepp innebär. Känner inte att jag vill utmana ödet för att hävda någon slags plats i samhället precis just nu. Jag vet att jag har all rätt till att gå i stan när som helst, var som helst, men den potentiella skräcken påverkar mig betydligt mer än jag trodde. Man är väl alltid i viss mån utsatt, (alla nätter på väg hem i Stockholm där jag varit mer än lovligt berusad) men det blir så konkret plötsligt. Tanken på vad som kan hända är alldeles, alldeles för skrämmande för att insistera på att gå hem själv.
posted by Lisa at 1:16 PM
4 Comments:
Älskling! Som jag saknar dig. Tycker du borde planera in en weekend i Barcelona för att pigga upp! Jag vill att du kommer.
Puss!
äntligen får jag höra från dig! vad glad jag blir! hur är allt? tänkte att du behövde tid att bo in dig innan så jag väntade med att ringa eller maila.
är seriöst inställd på barcelona till nyår! innan dess är det typ fullt upp tyvärr... har ni planerat resa inför jul och nyår än?
josefine, förresten, kan du inte maila din adress så man kanske kan skicka något? (kan ni spela cd-skivor?)
Jaaa! Skicka mer än gärna cd-skivor. kan inte få ner musik så bra här..Mailar över vår adress!
Vi har inte planerat ngn resa än, vi är helt inställda på att åka till Sverige över jul.
Puss
Post a Comment
<< Home