deck schmeck
Läste en blogg precis nyss och blev så trött. Vad är egentligen grejen med hela Hipster-tjatet?
Jag tror egentligen att jag skjuter mig lite i foten genom att skriva det här alls, för det känns som att de som ens nämner ordet är de som faktiskt har något med det att göra. Ingen annan är nog intresserad.
Jag vet väl inte vilken bar som är vilken inne på Spy Bar. Jag har ingen aning om vem Booka Shade är. Men jag hör och läser det där ordet alldeles, alldeles för ofta. Det är nästan som ett skällsord. Som en ny stekare. Lika besatt av, (eller i) en livsstil. Lika blind för sina egen begränsningar. Lika övertygad om sin egen överlägsenhet. Accepterad elitism.
Mest kanske som vad som helst annars som vi adopterar från Amerika. Googla ordet och anamma hela konceptet; Hipster-frisyrer, Hipster-graffitti, Hipster-fraser, Hipster-actionfigurer.
Jag blir lite provocerad. Och besviken. Det råkar ju vara så att vissa saker ur Hipster-repertoaren, (som jag har förstått det) råkar sammanfalla med det jag faktiskt tycker om, oavsett vad det betyder eller om det från början "tillhörde någon". Min förra post ses plötsligt ur ett nytt ljus; dissningens. Vilket ju inte var meningen, men det kanske ofrivilligt blev kontentan.
Det blir lite hönan eller ägget här också. Varför gillar jag viss musik, filmer och böcker? Jag vill ju tro att det är för att jag är genuint intresserad. Det här är det jag fyller min tid med när jag inte pluggar. Jag går inte och tränar. Jag rider inte. Jag jobbar inte på kåren. Jag hänger framför datorn. Är jag egentligen en hjärntvättad popkulturzombie? Eller kanske en wannabehjärntvättad popkulturzombie för att jag egentligen inte har någon som helst koll? Bryr jag mig om att jag inte har någon koll?
Det enda jag kan tänka på är en massa slogans för Hipster när det väl har satt sig ordentligt i Stockholmsmyllan. När vi har våra egna Hipsterfraser och egna actionfigurer. Hipster: av spelare, för spelare. Hipster: because you're worth it. Nöjesguiden overload.
Jag-en Hipster?
Hipster kan du vara själv.
Jag tror egentligen att jag skjuter mig lite i foten genom att skriva det här alls, för det känns som att de som ens nämner ordet är de som faktiskt har något med det att göra. Ingen annan är nog intresserad.
Jag vet väl inte vilken bar som är vilken inne på Spy Bar. Jag har ingen aning om vem Booka Shade är. Men jag hör och läser det där ordet alldeles, alldeles för ofta. Det är nästan som ett skällsord. Som en ny stekare. Lika besatt av, (eller i) en livsstil. Lika blind för sina egen begränsningar. Lika övertygad om sin egen överlägsenhet. Accepterad elitism.
Mest kanske som vad som helst annars som vi adopterar från Amerika. Googla ordet och anamma hela konceptet; Hipster-frisyrer, Hipster-graffitti, Hipster-fraser, Hipster-actionfigurer.
Jag blir lite provocerad. Och besviken. Det råkar ju vara så att vissa saker ur Hipster-repertoaren, (som jag har förstått det) råkar sammanfalla med det jag faktiskt tycker om, oavsett vad det betyder eller om det från början "tillhörde någon". Min förra post ses plötsligt ur ett nytt ljus; dissningens. Vilket ju inte var meningen, men det kanske ofrivilligt blev kontentan.
Det blir lite hönan eller ägget här också. Varför gillar jag viss musik, filmer och böcker? Jag vill ju tro att det är för att jag är genuint intresserad. Det här är det jag fyller min tid med när jag inte pluggar. Jag går inte och tränar. Jag rider inte. Jag jobbar inte på kåren. Jag hänger framför datorn. Är jag egentligen en hjärntvättad popkulturzombie? Eller kanske en wannabehjärntvättad popkulturzombie för att jag egentligen inte har någon som helst koll? Bryr jag mig om att jag inte har någon koll?
Det enda jag kan tänka på är en massa slogans för Hipster när det väl har satt sig ordentligt i Stockholmsmyllan. När vi har våra egna Hipsterfraser och egna actionfigurer. Hipster: av spelare, för spelare. Hipster: because you're worth it. Nöjesguiden overload.
Jag-en Hipster?
Hipster kan du vara själv.
posted by Lisa at 8:50 AM
8 Comments:
Men min text var ju snarare anti-hipster eller åtminstone anti ordet hipster.
lisa, din blogg är så bra. fortsätt, fortsätt.
johan: jo, jag kanske snarare utgick från din text. grejen låg väl mer i att man inte fattar hur insyltad man är i sitt språk och i sitt tänk, jag lika mycket som någon annan. det blir som fackspråk av referenser och ordval som, hur mycket man än vill ta avstånd från det, säger något annat, (om en). det var så att säga lika mycket riktat mot mig själv och min egen ofrivilliga trångsynthet som mot någon annan.
jon: detsamma dubbelt upp!
Du kan inte skriva om hipsters utan att använda hipsters språk. Precis på samma sätt som du inte kan skriva en vetenskaplig anvhandling på hipsterspråk. Inga vidare liknelser :=
This comment has been removed by a blog administrator.
jag kan skriva OM vilken subkultur det än må vara utan att använda deras "språk", men jag kanske inte kan skriva FÖR den. däremot skulle en analys av den subkulturen bli mer djupgående och trovärdig om jag använde mig av, för ämnet passande begrepp, (om vi nu pratar vetenskap).
"hipsterspråk" kanske inte är vetenskapligt i akademisk bemärkelse, men man förstår likväl inte mycket av det om man inte har rätt vokabulär.
True!
Post a Comment
<< Home