things to do

Jag träffade min handledare idag. Eller någon typ av kontaktperson som skolan tycker jag ska ha för att inte förlora kontakt med gräsrötterna eller något. Hon var som en socionom är mest, rökte mycket, rasslig röst, kallade sin man för gubbe, hade birkenstock och pratade fackspråk. Jag satt mest och höll med när hon pratade om allt som säkert var jätteinressant. Hon berättade om deras drogförebyggande åtgärder och hur de i föräldrargrupper pratade om hur man ser att ens tonåring knarkar och jag höll med och något kom nog ut ur munnen som säkert lät helt normalt men hela tiden tänkte jag "ja de stackars ungarna vad ska de annars göra vad är det egentligen jag sitter och pratar om det här är ju inte alls vad jag vill göra varför säger jag att jag tycker att det här är jättekul?"

Mitt dekadenskonto är fyllt till bredden och det känns dags nu. Jag försöker se mönstret i att jag nästan enbart står ut med upptempomusik och plötsligt är väldigt frustrerad över det mesta i min situation.
För all del, Stockholm är inte det bästa fastän man tror det så fort man är borta, men jag vill kunna ta långa promenader som inte tar slut efter 20 minuter för att city tar slut. Jag vill kunna ringa de jag saknar och se dem en halvtimme senare, jag vill dricka öl och prata om det som dyker upp i huvudet och inte behöva tänka mig för eller låta bli för att de jag hänger med inte har hört, inte har sett, inte känner till, inte bryr sig, inte förstår.
Jag vill höra era röster och era kloka kommentarer om er värld, för den är också min.