priceless things

Jag blev alldeles överväldigad av helgen. Egentligen hände inget jättestort, men när jag kom tillbaka till lägenheten var jag trött på det där sättet som jag inte varit på väldigt länge. Inte stress-trött, inte tråk-trött, inte sjuk-trött, inte insomnia-trött, utan lätt sömnbrist och bakfullstrött. Det är ett ganska skönt sätt att vara trött på, det kväver tankeverksamheten, där andra tröttheter snarare accentuerar den.

I fredags hängde vi hemma hos Becky. Li visade det här och jag har sedan dess starkt tvivlat på alla de likheter det talas om att Sverige och Japan har.
Lördagen var också hemskt fin. Först Indigo, sedan sunkhak, sedan privatfest i Gamla Stan och sist, i ren oro för köldskador, hamnade vi på 6 Backar. Jag tror att vi egentligen gick igenom en osynlig portal och hamnade på medeltidsveckan i Visby, lajvare och allt. Och jag tror att jag kanske drack för mycket och liksom tog i, men det kändes som om jag hade varit bortrest jättelänge och precis kommit hem.