"the nights are really long here, that's why i belong here"

I mina tröga tankar florerar vissa saker oftare än andra. Detta beror inte nödvändigtvis på att de är viktigare, eller att de har någon poäng överhuvudtaget. Bland annat tänker jag på:
1. Att jag har köpt biljetter till Göteborg över påsk. Jag ser fram emot allt jag kan komma på som har med det att göra.
2. Att jag har köpt skor idag som jag undrar om jag behöver, eller om de ens är snygga.
3. Om det kommer finnas gamla, säregna gubbar som "Hästmannen" om typ 20 år eller är de utrotningshotade? Och tänk om man kunde tillåta sig att räkna med att godhet hos människor fortfarande är på riktigt och inte fabricerat.
4. Kommer det jag oroar mig för lösa sig?
5. Varför tycker vissa människor om att se samma film om och om igen för den där bekanta känslan, (jag) medan andra tänker att har de sett den en gång har de sett den för alltid, (mina föräldrar)?
6. Att mina händer är torra och svider.
7. Varför blir jag ibland mer upprörd över det jag ser på TV än det som händer dem omkring mig i verkligheten?

I det här utrymmet var det tänkt att jag skulle lägga upp en låt, men frankly är jag inte riktigt med idag. Jag har fått berättat för mig att människan tänker i nutid, framtid och dåtid samtidigt, vilket borde stämma ganska bra. Bara det att just för tillfället är det väldigt mycket dåtid och framtid och väldigt lite nutid. Jag känner mig som ett mellanting mellan Sam i "Life on Mars" och någon med sjukligt kontrollbehov.