"i don't gotta rap i can sell a mill sayin nothin"

Idag försökte jag läsa det senaste numret av Kåranen som ligger i min brevlåda en gång i månaden vare sig jag vill eller inte. När jag läser den känns det lite som att de vill att alla studenter ska bli cheerleaders. Allt är så genomtänkt glatt och härligt hela tiden. Och man ska skaffa extrajobb, inte för att skaffa pengar utan för att skaffa vänner och man ska slå mynt av sina intressen för annars utnyttjar man inte sina resurser och man ska networka och göra mindmaps när man skriver rent sina anteckningar. Det känns lite som att kårenmänniskor är lite som cheerleaders. Populära som populära i high schoolfilmer och highfivar alla i korridoren. Av någon anledning kommer jag att tänka på några intelligenta och provocerande textrader och undrar om de inte är skrivna med kårenmänniskor i åtanke.
"this is why im hot, this is why im hot,
this is why, this is why, this is why im hot
im hot cuz im fly, you aint cuz u not,
this is why, this is why, this is why im hot".
Och så tänker jag att det är så jag ska känna när jag inte gör mina mindmaps och highfivar.
Det sjuka är att en dag som idag, då jag verkligen inte borde läsa Kåranen eftersom jag är så ointresserad, uttråkad och less, så tänker jag att jag nog är ganska ofly. Frågan är om det är bra eller dåligt.

music

Jag vet, opinionsundersökningar är ganska löjliga och det det finns säkert en massa andra aspekter att ta i beaktande men thank God.


Uppdatering:
Tips! Lyssna på senaste "Stil" i P1 om manlig fåfänga.

from göteborg with love

The Black Ghosts: Anyway You Choose To Give It Boy 8-bit Remix, (sendspace)

freedom of choice

Jag börjar få försiktiga antydningar till abstinensbesvär efter en digitalkamera. Så många ögonblick har gått mig förbi som min moderna hjärna inte har lärt sig lagra. Den förväntar sig att handen drar upp kameran ur fickan och trycker av så fort ett photoblogmoment dyker upp. Ett år av ofrivilliga och helt nyktra minnesluckor?
Men bekymren slutar inte där, ånej. När jag nu beslutat mig för att låna pengar av mig själv, skaffa ny kamera och göra slut på lidandet kommer nästa farthinder. Jag surfar in på Dustin, på Pricerunner, på Komplett och allt vad de heter och till sist får jag någon slags prylsvindel. Digitalkamerorna flyger ut ur skärmen en masse och svärmar runt i ett virvarr av megapixlar, zoom, skärmstorlekar och uppladdningsbara batterier. Beslut, beslut, beslut. Kan inte någon bara peka på en och säga "den".

måndag

Basia Bulat: Snakes and Ladders
The Work: Just Talk, (Skatebord remix)
Soko: I'll Kill Her
Bodies Of Water: These Are The Eyes
Uffie: Pop The Glock, (Original mix)
Kazumasa Hashimoto: Gllia
The Tiny & Ed Harcourt: Sorry
Colleen: Petite Fleur
Catherine Howe: It's Not Likely
Laura Veirs: Don't Lose Yourself
Nico: Fairest Of The Seasons

cycles

Så händer något igen. Såna saker som händer med jämna mellanrum. Som får en att se saker lite klarare, som får prioriteringarna att lägga sig i prydliga rader, i de rader de förmodligen skulle legat i från allra första början. Plötsligt känns det som man gått runt med dimmiga sinnen, inte sett ordentligt, fokuserat på enskilda fragment man lyckats urskilja men som ändå bara passeras på vägen. När någon ringer med djup förtvivlan i rösten har dimman skingrats för länge sedan, och man ser precis, alldeles tydligt vad man har framför sig.

communication

Myspace är ett intressant medium. Bland annat kan man få bulletiner som den här från Juiceboxxx, (notera hur meddelandet ändrar ton efter hand):

"YO
I JUST PLAYED A SHOW IN MADISON
SUPER FUN
BUT
I CANT FIND MY SHIRT
IM AT THE VENUE
I THINK SOMEONE TOOK IT

IT IS A HORNETS SHORT SLEAVE PONCHO/HOODIE

IT IS ONE OF MY FAVORITE SHIRTS

I TOOK IT OFF AND THREW IT ON THE STAGE IN THE MIDDLE OF MY SET

I THINK SOMEONE TOOK IT

WHO WOULD DO SUCH A THING

???!?!?!?!???

I NEED THAT FUCKIN SHIRT"

fredag

Det är visserligen fredag den 13:e idag, men jag tror snarare på att hela veckan inför fredag den 13:e liksom bygger upp känslan av olust. Sedan jag kommit hem har jag oräkneliga gånger gått in i saker, tappat saker, spillt saker, haft sönder saker. Dessutom är jag fortfarande förkyld i något slags kroniskt halvutvecklat stadium. Jag har provat allergitabletter också, vore ju nästan skönt om de hade fungerat, som att man äntligen hade fått ett svar på orsakerna till sitt usla immunförsvar. Men ingen allergi. Eller i alla fall händer inget.

Jag blir desto gladare av andra saker. Min syster har börjat söka efter information om sin pappa, vad han gjorde och vem som kände honom när han var ung. Hon har letat i lådor, i gamla dokument, framför allt efter de som tog hand om och kände honom när han precis hade kommit till Sverige från Berlin i början av andra världskriget. Hon hade fått tag på framför allt två personer som bor i Stockholm och som gärna skulle träffa henne och berätta. Dessa två råkar vara Beckys faster och farfar.
Jag gillar såna tillfälligheter. Det ger en känsla av sammanhang och förankring i allt som till synes kan kännas meningslöst. Plötsligt hör människor ihop på väldigt fina sätt. Det händer väl hela tiden, men det här känns extra betydelsefullt. Kanske för att det är betydelsefullt för min syster. Av någon andlening känner jag mig lite mer betydelsefull också.

and by the way...

kolla in:

Lil Mama

picture this

Hade jag haft en digitalkamera nu hade jag lagt upp bilderna från Göteborg som jag hadet tagit med den här. Nu kanske man kan tänka sig hur bilderna skulle kunnat se ut.


Här skulle det kunna vara en bild på Malin med en öl på Publik när jag precis kommit till stan.

Här en på Petter, Malin och Myriam i det lilla rummet på Uppåt Framåt, med golvet fyllt av glitter och svarta ballonger i taket.

En till från Uppåt när vi genom att spela ballongtennis bondar med ett killgäng mittöver rummet.

Här på uteservering i Haga. Jag kan tänkas dricka kaffe, Signe sitter med händerna instoppade under sina armar.

Här en bild på påsklunchen med en massa folk och massor av sill. Kanske öppnar Casey precis en öl och Myriam skrattar.

Här en på Malin när hon skrek så högt att vi nästan blev uteslängda från Lokal. (Ok det där sista hittade jag på, men vi skulle kunna ha blivit).

Här en bild från Christians måndagsklubb sista kvällen. Mellan alla huvuden kan man skymta tjejerna från Architecture In Helsinki som sjunger om att hänga med snyggaste killen i stan.

Kanske skulle jag lagt upp en bild på dansen vi såg på Konsthallen i måndags också. Inte säker på att den skulle förtjänat det. Men det här är ju rent hypotetiskt.

colour me

Det är bekymmersfritt igen. Trots att det snöade en liten stund och trots att det finns mycket jag borde göra är det alldeles fint. I torsdags strödde vi silvrigt konfetti och spelade balongtennis på Uppåt, igår hittade vi en plats i lä, drack kaffe med Signe, gick hem när det blev kallt och tittade på "Colour me Kubrick". Dessutom fick vi hjälpa en spansk kille som Malin haft kontakt med genom "Couchsurfers" från London som ser ut som Paul Rudd att hitta hem till oss och vi ägnade en del tid att förklara för honom var allt ligger. Idag åt vi stor påsklunch med massor av folk, massor av mat. Vi har precis gett upp att spela Göteborgsspelet, (som Monopol fast Göteborg) och ska snart gå till Lokal tror jag. Spelar mindre roll. Allt känns lite lättare precis just nu. Jag önskade att ni var här, att ni följde med mig, att det här bara är en försmak på en sommar jag bestämt mig för att minnas.

"there's nothing i can't do"

Det har varit så mycket om "Grey Gardens". Kanske för att det görs en spelfilm av den med Drew Barrymore, kanske för att Bon skriver om den och Kobra pratar om den. Och mitt i min uppgivna förkylning satte jag mig och såg den.
Mer dysfunktionell mor-dotter-relation får man leta efter. Samtidigt kunde jag hitta en tröst i deras totala vägran att följa normer. Det spelar ingen roll att Little Edie är Jackie Kennedys kusin, att hon och hennes mor båda verkar lätt snedvridna till sinnes eller att de bor i ett fallfärdigt hus i the Hamptons, mitt bland överklassens perfekta gräsmattor. Little Edie sätter i alla fall tröjan på huvudet, dansar runt på verandan och inspirerar modeskapare i generationer. Jag håller med om att det är något klaustrofobiskt över hela deras situation, men i jämförelse med Big Edie och Little Edie känns det samtidigt lite mer ok att jag ibland pratar med mig själv litegrann.

Imorgon bitti åker jag till Göteborg. Kan jag inte bara få åka igenom en portal och komma ut på andra sidan i en förkylningsfri zon där en korta tankar, sol och lätta fötter i slottsparken råder? Fördrink på balkongen med blicken ut mot bron och vattnet, en kväll ljummare än väntat på väg hem från dans och prat och systers svar på tal. Råd!

found

Levy: On The Dancefloor, (sendspace).

"we'll dance 'til the tide creeps in"

Jag var förvånad över att nya Göteborgsfestivalen "Way Out West" hade lyckats boka så bra band på första försöket, tills jag förstod att det var Luger som låg bakom. Icke desto mindre ser det ju helt ok ut redan. Jag fick lite Barcelona och Primavera-stämning över det hela. Dessutom i augusti och inte i kalla juni som Popaganda och Pop Dakar. Fast för 1200 pix ska det vara väldigt mycket mer sol och bra band för pengarna.

Jag tittade nyss klart på " The Chumscrubber" och undrar lite vad det var jag precis såg. Den kategoriseras som svart komedi men jag känner mig ganska illa till mods. Den var lite som Donnie Darko, och Donnie Darko räknas väl inte som svart komedi? Kan hända jag hade svårt att se helheten för alla kända skådisar, (Glenn Close, Ralph Fiennes, Allison Janney, Carrie-Ann Moss). Eller så var det för att jag hade ett jobbigt telefonsamtal igår som kunde varit taget direkt ur filmen. Svårt att vara objektiv då.

Jag vet inte vilken litteratur vi ska ha till nästa kurs vilket gör mig villrådig och sysslolös. Dessutom har jag ådragit mig ytterligare en förkylning till vintern 06/07-samlingen. Jag tror jag fick den på Berns i fredags, bland dollarsneakers, LRG-hoodies och flyktig humor på toaletten.