cycles

Så händer något igen. Såna saker som händer med jämna mellanrum. Som får en att se saker lite klarare, som får prioriteringarna att lägga sig i prydliga rader, i de rader de förmodligen skulle legat i från allra första början. Plötsligt känns det som man gått runt med dimmiga sinnen, inte sett ordentligt, fokuserat på enskilda fragment man lyckats urskilja men som ändå bara passeras på vägen. När någon ringer med djup förtvivlan i rösten har dimman skingrats för länge sedan, och man ser precis, alldeles tydligt vad man har framför sig.