"i don't gotta rap i can sell a mill sayin nothin"

Idag försökte jag läsa det senaste numret av Kåranen som ligger i min brevlåda en gång i månaden vare sig jag vill eller inte. När jag läser den känns det lite som att de vill att alla studenter ska bli cheerleaders. Allt är så genomtänkt glatt och härligt hela tiden. Och man ska skaffa extrajobb, inte för att skaffa pengar utan för att skaffa vänner och man ska slå mynt av sina intressen för annars utnyttjar man inte sina resurser och man ska networka och göra mindmaps när man skriver rent sina anteckningar. Det känns lite som att kårenmänniskor är lite som cheerleaders. Populära som populära i high schoolfilmer och highfivar alla i korridoren. Av någon anledning kommer jag att tänka på några intelligenta och provocerande textrader och undrar om de inte är skrivna med kårenmänniskor i åtanke.
"this is why im hot, this is why im hot,
this is why, this is why, this is why im hot
im hot cuz im fly, you aint cuz u not,
this is why, this is why, this is why im hot".
Och så tänker jag att det är så jag ska känna när jag inte gör mina mindmaps och highfivar.
Det sjuka är att en dag som idag, då jag verkligen inte borde läsa Kåranen eftersom jag är så ointresserad, uttråkad och less, så tänker jag att jag nog är ganska ofly. Frågan är om det är bra eller dåligt.