"let's down our drinks and say goodnight to this illusion"

Igår tittade jag på Tema Barnatro, visserligen av och till eftersom hela konceptet var lite creepy, men när de kom till huvudfilmen "Jesus Camp" kunde jag varken byta kanal eller tänka klart. Jag orkar inte ens skriva om allt som gick genom huvudet och hur illa jag mådde, men i total uppgivenhet var jag tvungen att ringa och prata länge med mamma om det totalt oförsvara i att ge sig på barnen, och sedan kunde jag inte sova på flera timmar. Inte ens Kate Hudson i en amerikansk dussinfilm på femman kunde råda bot på hur upprörd jag var. Det fanns så många fel att jag inte ens kunde bestämma mig för om jag var arg, skräckslagen eller riktigt sorgligt ledsen. Det är upprörande som det är att se bilder på väckelsemöten, höra bokstavstrogna rapa upp godtyckliga citat ur Bibeln när de förbannar kreti och pleti, rättfärdiga diverse konstigheter med att hänvisa till något de påstår finns. Eller som att moral och etik inte skulle finnas om inte Gud var universell domare. Eller att, inför hundratals människor, rakt ut hävda att "vi inte själva behöver besluta vad vi tycker om homosexuella, vi kan bara titta vad det står i Bibeln". "Vi" behöver inte ta ansvar, "vi" behöver inte göra det valet. Men "vi" tar oss friheten att lära våra barn att det finns goda och onda människor, att en unge på 4 år är full av synd och att det enda rätta är att gå ut i strid, (med försvaret "alla andra gör ju det").
Idag är mina ögon röda och svullna, och jag är precis lika upprörd över att jag, för min egen skull, fortfarande inte kan släppa det.