"there's nothing i can't do"

Det har varit så mycket om "Grey Gardens". Kanske för att det görs en spelfilm av den med Drew Barrymore, kanske för att Bon skriver om den och Kobra pratar om den. Och mitt i min uppgivna förkylning satte jag mig och såg den.
Mer dysfunktionell mor-dotter-relation får man leta efter. Samtidigt kunde jag hitta en tröst i deras totala vägran att följa normer. Det spelar ingen roll att Little Edie är Jackie Kennedys kusin, att hon och hennes mor båda verkar lätt snedvridna till sinnes eller att de bor i ett fallfärdigt hus i the Hamptons, mitt bland överklassens perfekta gräsmattor. Little Edie sätter i alla fall tröjan på huvudet, dansar runt på verandan och inspirerar modeskapare i generationer. Jag håller med om att det är något klaustrofobiskt över hela deras situation, men i jämförelse med Big Edie och Little Edie känns det samtidigt lite mer ok att jag ibland pratar med mig själv litegrann.

Imorgon bitti åker jag till Göteborg. Kan jag inte bara få åka igenom en portal och komma ut på andra sidan i en förkylningsfri zon där en korta tankar, sol och lätta fötter i slottsparken råder? Fördrink på balkongen med blicken ut mot bron och vattnet, en kväll ljummare än väntat på väg hem från dans och prat och systers svar på tal. Råd!