solitude

Seriöst, skolan är vansinnig. Jag är tröttare nu än jag någonsin varit efter vilket annat jobb som helst som jag haft, (till och med när jag serverade på Nordiska Museets festvåning och hade sönder glas framför Anna Lindh). Jag förvillar mig i resonemang om odödlighet och fraser som "uppskjutning av rummet", "förskjutning av tiden" och långa haranger om vår reflexiva identitet. Vilket leder till att mina inlämningsuppgifter svävar iväg i långa utsvävande funderingar kring våra livsval och sätt att kommunicera. Make sense? Makes no sense.
Som kompensation, eftersom jag ändå sitter vid datorn, har jag fått något slags tvångssyndrom och laddar ner och lyssnar på musik konstant. Får en känsla av att det kanske egentligen inte är pluggandet som gör mig trött i ögonen och öronen. Eller så råkar hela internet just nu svämma över av alldels för bra musik.

The Tough Alliance Vs. Taken By Trees: Taken Too Young, (sendspace).

onsdag

Det är lätt att tro att rutiner och vardag borde hjälpa mot saker som är tunga. Och det kanske de gör så länge inget utöver det vanliga måste beslutas. Jag har dessutom en tendens att av bara farten bli uppstressad över saker jag inte kan göra något åt nu men som ändå känns som de är precis lika relevanta som allt annat som händer just precis idag. Jag är stressad över att skolan är så massiv, över att jag ska åka till min systers 30-årsfest ute i ingenstans i Småland mitt i allt, över att jag spontant inte blir frustrerad utan snarare ännu mer stressad över min kurskamrats åsikt om hur korkat det är att åka till New York en vecka på grund av hur stressigt det kommer bli för mig, iställer för att tänka, (eller säga) "herregud kan man inte få åka bort en vecka varsomhelst vi pratar en vecka". Jag stressar över att jag är på väg att välja ett c-uppsatsämne som inte slutar, som inte avgränsar sig mot något överhuvudtaget, istället för att göra det enkelt för sig och skriva om en person eller typ fotbollshuliganer.

Ibland är jag senare än senast med att upptäcka band. Jag tror att man ibland är i osynk oavsett hur bra bandet än är, det händer liksom inte så mycket när man lyssnar. Eller så bara behövs en viss låt för att hörselgångarna ska vakna.

Interpol: The Heinrich Maneuver, (sendspace).

Update:
Ja Britney, varför övergavs du?

fur

Foto: Agnes.

torsdag

Jag försöker förstå vad min lärare menar med "redogör för en aspekt från det teoretiska perspektiv som behandlas". Min otränade hjärna vill göra om "aspekt" till "exempel", vilket jag inte tror var meningen. Så nu sitter jag och filosoferar kring skillnaden mellan ordet "aspekt" och "exempel" istället.
Det har inte ens gått en vecka men det känns som jag pluggar till en salstenta. Alla begrepp flyger runt mitt huvud som i en tecknad film och jag har relativt stora tvivel på att jag får ur mig något som verkar vettigt imorgon på seminariet. En klen tröst är kanske att alla andra förmodligen också sitter med små ord svävandes kring huvudet och ett tomt word-dokument på en skärm framför sig.


Det slår mig i små, små slag att huset och allt det här försvinner iväg från mig. Mitt hjärta brister.


Vashti Bunyan - Window Over The Bay, (sendspace).

possible

Jag har haft typ ett dygns musik och film-binge. Det fanns ursprungligen en tanke bakom att jag skulle åka tillbaka lite tidigare och börja förbereda tråkiga skolgrejer, men det här är bättre, så mycket bättre. Jag har tittat på "This Is England" och "Elvis The Early Years" och "Party Monster", läst tidningar, lyssnat på musik och tagit promenader. Fick ett långt mail från läraren till kurs två, (redan nu) där det står i detalj hur jobbigt det kommer bli om man inte kan närvara på hans seminarier. Jag drar mig för att maila honom om att jag ska resa bort under hans kurs då jag får en känsla av att jag kommer bli halshuggen vid registreringen.

En massa saker är fortfarande olösta och en massa andra saker är fortfarande jobbiga, men just därför kanske det kan bli bra att bara koncentrera sig på en sak för ett tag.

Shout Out Louds - Impossible (Studio Remix), (sendspace).
Kate Nash - Foundations, (sendspace).

emotional rehab

Min bror ringde och erbjöd mig en plats i en bil till Göteborg. Jag tog den och hoppas att jag lyckas att inte tänka på jobbiga saker för några dagar. Sedan ska jag sluta älta. Sedan vill jag tillbaks till skolan och till min lägenhet och läsa och sitta framför datorn och inte titta upp förrän det är fredag kväll, eller kanske till och med lördag morgon flera veckor från nu och jag står med packad väska och 5 fina vänner och checkar in för att ta flyget till New York.

måndag

Igår var sjukt bra i all sin enkelhet. Parkhänget, det efterlängtade parkhänget. Köpesallad, glass, päroncider och väldigt fina vänner på Reimersholme kan läka till och med de buttraste av Lisor. Lite men inte smärtsamt bakfull efter KGB och Spyan kändes också plötsligt snarare som bränsle för humor, om än ganska dålig.
Nu måste jag städa och tvätta och diska och vattna och mata innan folk kommer hem. Det snurrar en massa tankar om vad jag ska skriva om till uppsatsen, vad jag ska göra när kursen är över, (den har inte ens börjat), hur jag ska bo, hur allt ska bli. Jag är så dålig på att ta saker som det kommer och jag är så otroligt rutinberoende och det är lite tragiskt att komma fram till att det är så och att det är då jag mår bäst.

"i will not pretend, i will not put on a smile, i will not say i'm all right for you, when all i wanted was to be good, to do everything in truth"

augusti

Jag tror att jag kan ha varit lite odräglig igår, men jag behövde bevisligen döda hjärnceller. Och jag är hellre för trött för att orka bry mig om det som gnager än den liksom grova ledsamheten jag hade förut.

Snart ska jag åka och se A och M dansa. På slutet kommer A dras runt scenen till toner av finsk tango och jag hoppas den fortsätter eka i mitt huvud länge efteråt. Finsk tango känns väldigt 1:a augusti 2007.