a case of you

Jag är så trött på datorn och jag är trött på att sitta i telefonen med en support i timmar och ändå inte få Word att fungera och det är ju typiskt att det ska hända nu, precis nu, när jag ska börja skriva på en uppsats. Vilket inte heller går så bra eftersom jag alltid insisterar på att välja områden, välja saker som inte går att skriva om, som man typ inte ska studera. Det känns som att jag är alldeles för populärvetenskaplig för mitt eget bästa. En popkulturtönt som inte kan eller vill be någon annan om hjälp, mest för att ingen i min klass kommer kunna hjälpa mig, (mina opponenter till min b-uppsats som handlade om bloggar visste inte vad en blogg var). Jag tänker att jag kan det här, det kommer gå bra. Samtidigt känns det precis som förra gången där jag fick göra allt själv eftersom ingen visste vad jag pysslade med, (mig inkluderat). Det här känns på samma gång som det roligaste jag kommer göra och som det mest korkade.
Plötsligt, mitt i mitt PM, så väller frågor över mig och datorn hänger sig och jag finner mig själv sittandes med en skrynklig lapp och skriva ner filmer jag vill se på filmfestivalen istället, ser mig själv förskunka i en biofotölj framför "Paranoid Park", "No Country For Old Men, "Breath", "Control", "Into The Wild" eller vilken annan film av alla filmer som visas.
Jag är inte så bra på att ta många beslut samtidigt och jag vet att det är på väg, som stora orosmoln. Då faller allt annat också, allt som man håller i schack. Allt som ska sägas upp, ta slut, börjas om. Allt som är osäkert och som kanske ordnar sig men inte än. Alla lösningar som inte hittat mig ännu, även om jag vinkar och gestikulerar och skriker.