ready for the floor

Mestadels känns det som att jag bor på ett lägenhetshotell. Varje morgon lyser himlen illröd bortanför Högalidskyrkan och på kvällen lyser stadens små, små ljus bortanför broarna. Vem bor såhär? Och så står A:s flygel kvar. Och jag får hans post. Som att jag vaktar lägenheten åt honom, eller väntar på att han ska komma hem. Det är inte mitt än, även om det är mina böcker, mina kaffekoppar, mina filmer. Jag sitter fortfarande med uppsatsen, inget har egentligen satt igång. Jag väntar på att poletten ska trilla ner, på att ett jättelikt bakslag ska peta mig på axeln och skrika "ahAA!"

Ska hänga på Jacobs Takeout ikväll och planen är att dra till The Touch på Berns. Får se om det blir av. Den långsamma landningen det är att komma tillbaka hit kanske byts ut mot en chock. Stockholm.
Det är onekligen ett experiment. Som att komma hem efter en lång resa. Man ser sällan vad som hänt förrän man är tillbaka. Det skulle inte förvåna mig om jag fortsätter köpa grejer på postorder och bara hänger på Rosa Drömmar, det är alldeles för många valmöjligheter här, alldeles för dekadent. Jag är inte så dekadent. Jag är snarare den som tittar på dekadensen med en öl i handen och säger "sedär, dekadens". Och så skriver jag en uppsats om det.