i didn't have any trouble and now i have to much of it

Jag ska inte göra det här på väldigt väldigt länge igen. Det går inte. Jag måste bita mig i läppen, köra in naglarna i benet för att inte säga något ytterst olämpligt. Jag vantrivs så oerhört och det är hjärtskärande. Jag vill inte gå in i detalj, det är nästan som om jag inte vill sätta det på pränt för min egen skull (det är bara en flyktig tanke om jag inte skriver det). För det ska inte vara så här och jag undrar om det enbart är hjärtskärande för att det borde vara det? Jag imploderar och jag krymper. Krymper till en oansenlig lillasyster som gömmer sig i källaren. Jag ser det hända men jag distanserar mig inte på samma sätt som de andra. Jag blir förbannad. Jag är förbannad. Framför allt är jag förbannad för att jag köpte en biljett hem imorgon och inte ikväll. Fan ska jag sitta här för.