Hade tänkt att skriva något om vad min roll har blivit på det här jobbet och vad folk gör och säger och vad de egentligen menar. Men jag orkar inte, det skulle behövas att jag gick igenom så mycket mer och det är måndag och jag kunde inte sova igår för att en unge skrek sina lungor ur sig halva natten någonstans i en lägenhet nära mig.
Iställer har jag upptäckt en mans dedikation till "The Face" på
Flickr (han har lagt upp alla omslagsbilderna, från 1980 till 2004) och nu sitter jag och längtar tillbaka till denna fantastiska tidning. Jag har svårt att komma på så många andra tidningar som så väl fångade en tidsanda och samtidigt skapade den.
När jag kastade en massa grejer i samband med flytten kom jag över alla gamla tidsskrifter som jag inte kunnat slänga då och inte kunde slänga nu heller. Under ett ögonblick av utmattning satt jag och funderade på vad jag är för en människa som samlar på alla dessa pappershögar (de väger sjukt mycket) och hur mycket pengar jag lagt ner på tidningar istället för något annat som kanske skulle varit vettigare. Men jag inser att det är just vissa tidsskrifters förmåga att fånga något, att med korta texter, inspirerande bilder, intervjuer, humor och lite provokation (iaf när det gällde "The Face") just blev en skift kring
tid, vår tid, nutiden. Jag har fortfarande en stark dragning till glossiga magasin, men har så mycket annat dit pengarna ska gå att det sällan blir att jag kan köpa några. Helst av allt skulle man ju vilja prenumerera på flera stycken. Det är lite av den ultimata lyxen; tjocka, snygga, härliga buntar som dimper ner varje månad genom brevinkastet.
