stages

Jag läser boken "Fashion at the Edge" och blir påmind om den andra sidan av mode, kanske inte det jag skriver uppsats om nu eller det som jag troligen kommer fördjupa mig mest i framöver, men det som gjorde att jag alls ville plugga och lära mig mer om mode från början. Jag kan nästan uteslutande tacka (skylla?) allt på Alexander McQueen. Det finns nästan ingen jag kan komma på som så effektivt kan ifrågasätta och trycka på grundläggande aspekter av modernt socialt liv utan att säga ett ord, och sen dessutom göra det vackert. Nästan ingen som kan diskutera hur historien ekar i nutiden eller dra upp, smycka och visa fram det vi så gärna vill glömma bort.

Finns framför allt två av hans visningar som har extra allt.
Dels Höst/Vinter 2006/07. (Se framför allt del 2).
Del 1.
Del 2.

Dels Vår/Sommar 2001. Hittade inget riktigt bra klipp som visar visningen ordentligt, men det bör iaf nämnas att glasburen som utgör catwalken är gjord i dubbelt övervakningsglas, vilket innebar att publiken först fick sitta och se sig själva i stark belysning, och att modellerna under visningen sedan på samma sätt bara såg sig själva. Läskigt och vackert på samma gång. Se Här eller här i en annan version.

Kvinnan i glasburen i finalen är fetischförfattaren Michelle Olley, som här inte bara representerar en modern version av Joel Peter Witkins fotografi "Sanitarium", utan också vänder upp och ner på våra skönhetsideal, kanske inte minst genom att ställas i kontrast till modellerna i samma visning. Författaren Sarah Mower skrev om visningen: "The creepy idea began to sink in that we were being treated to a performance by some of the world's top models about beautiful women driven insane by their own reflections".