une femme est une femme

Alltså jag kan ju inte påstå att jag säger något nytt här, men när jag på kort tid har sett fyra filmer i samma genre (The Women, Fanny Hill, En Shopaholics Bekännelser och Bride Wars) alla producerade mellan 2007 och nu, är det svårt att i alla fall inte hosta lite. Harkla sig åtminstone. En kvinna jag (eller vi) trodde var döende lever glatt och ledigt i filmens värld. Hon kan inte så mycket, hon vet inte så mycket, men hon är full av liv och shoppinglusta. Hennes problem löses alltsom oftast av att hon blir kär, eller gifter sig, eller båda. Hon skvallrar, pratar frenetiskt (koleriskt?) och i bakgrunden hörs alltid antingen stråkar eller någon glad låt med något av orden "beautiful", "day", "life", "love" eller whatever. Även om Fanny Hill visserligen utspelar sig på 1700-talet är kontentan densamma. Det är "En Callgirls Dagbok" 200 år tidigare. Förutom själva upprepningen av en väldigt tjatig representation av Kvinnan var det en annan sak som slog mig, främst när jag såg den nya versionen av The Women, som till skillnad från originalet från 1939 inte tydligt visar att representationerna är varken stereotypa eller ironiska. Det är ju lite tossigt att Meg Ryans unga dotter i filmen räknar kalorier, men det är inte tillräckligt draget till sin spets för att ifrågasätta något. Det skulle väl vara att de gjort en av kvinnorna i "gänget" lesbisk (och svart. I originalet är den enda svarta kvinnan en husa. Bara den parallellen är ju ett helt eget inlägg). Är homosexualiteten en ledtråd till att vi befinner oss i 2000-talet då? Trots att den förra är en direkt remake av den senare är det världar emellan. Kanske främst för att originalet är roligt. På riktigt. De lyckades spika ironi och uppmärksamma klyschor 1939 som verkar ha gått totalt förlorade 2008. Där originalet pekar på hur löjliga vissa uppfattningar är, cementerar den nya snarare allt genom att tänka att kvinnor ska "känna igen sig". Det ska vara lite lustigt, men samtidigt ska man tänka "ja, hoho, men sådär är det ju!" Jag levde för all del inte för 70 år sedan, måhända alla koder inte träffar riktigt likadant. Men med det upplägget, att potentiellt rasera och leka hejvilt med kvinnliga stereotyper men inte göra det, känns det lite otäckt att inget, inget, verkar ha hänt på 70 år.