see you again yesterday

news

2010-05-15T02:16:00.000-07:00

Jag flyttar till Rodeo en stund.

stuart

2010-04-10T04:27:00.001-07:00

bokönsk

2010-03-31T06:12:00.000-07:00

Fotografen Ryan McGinelys bok "Moonmilk" verkar vara en orgie i visuella underverk.

missoni och kulturtanten

2010-03-25T08:47:00.000-07:00

Det kanske bara är jag, men det är, i en svensk kontext, lite roligt när Missonis kollektioner för sommaren 2010 kallas häftig och "rave", när man sedan jämför den med en look vi i Sverige har haft i decennier, och som kanske snarare påminner om progg än om Happy Mondays?

Missoni Vår/Sommar 2010:

Gudrun Sjödén

PS22 Chorus "LISZTOMANIA" Phoenix

2010-03-09T04:57:00.001-08:00

lördag

2010-02-20T07:28:00.000-08:00

Idag snubblade jag över Sam Amidon "How Come That Blood", en riktig juvel till melodi. Till och med det bistra vädret och den stränga vintern försvann för ett ögonblick. Finns att ladda ned/streama här: http://samamidon.bandcamp.com/track/how-come-that-blood

onsdag

2010-02-17T04:55:00.001-08:00

Ny Mix: http://www.letsmix.com/mix/31516/in_spring_mix

-

2010-02-15T03:25:00.001-08:00

2000 åkte jag ensam till New York en vecka och bodde hos min kusin i Brooklyn. Jag tog en bild med min analoga Olympus av Twin Towers på väg hem över bron.

Lee R.I.P.

2010-02-11T08:04:00.001-08:00

george

2010-02-07T08:49:00.000-08:00

Jag blev i vinterdimmorna påmind om The Beatles idag. Melankoli, nostalgi och framför allt min mamma i kubik. Jag tänkte på min mamma och hennes bästa väns totala hängivelse till Beatles. Fast de egentligen var lite för gamla (enligt henne, för att de var över 20) när Beatles slog igenom. Hur hon såg dem första gången de var över till Sverige 1963. Hur hon och hennes vän pratade om dem; George var den blyge. Hur jag och mamma bondade genom Beatles, och hittade en jättestor gemensam beröringspunkt mitt i all annan tonårsangst.

(Nedan mamma till vänster och hennes vän i Bois de Boulogne).

Och så George då. Som jag i egentligen alltid gillade bäst. Han var inte blyg, han var avslappnad. Han skrev fantastiska låtar. Han skrattade mycket. Och skrattade han inte såg han ut som att han skulle börja skratta närsomhelst. Han belånade sitt hus och betalade mer eller mindre hela filmatiseringen av Monty Pythons "Life Of Brian" för att han så gärna ville se den. Och idag har jag lyssnat på "All Things Must Pass" fler gånger än jag kan räkna till.

fridge broke

2010-02-04T11:24:00.000-08:00

sweetness

2010-02-04T11:17:00.000-08:00

http://www.letsmix.com/mix/30418/dawn_breaks_mix

found

2010-02-02T04:51:00.001-08:00

kallt

2010-01-14T11:25:00.000-08:00

winter lights

2010-01-13T00:16:00.000-08:00

LJUSET

stefano

2010-01-08T11:22:00.001-08:00

Style perfection.

indoors/outdoors

2010-01-06T03:08:00.001-08:00

tisdag

2010-01-05T09:56:00.001-08:00

2010

2010-01-02T01:16:00.000-08:00

god jul!

2009-12-21T13:20:00.000-08:00

http://www.letsmix.com/mix/21345/all_yr_songs_mix

banjo or freakout "left it alone"

2009-12-16T04:44:00.000-08:00

animal collective "banshee beat" (the google street view fan video)

2009-12-16T04:29:00.001-08:00

BANSHEE BEAT from chinorockwell on Vimeo.

peter and cillian

2009-12-14T02:59:00.000-08:00

Har på två dagar sett "Equus" och "The Picture of Dorian Gray" med Peter Firth (numera i BBC's Spooks). Är fascinerad av hans skådespeleri som ofta gränsar till det lite galna, vansinniga och mörka (eller ibland går långt över gränsen för all del). Finns också något bekant med hur han agerar och framträder och insåg att han påminner om Cillian Murphy. Eller snarare, Cillian Murphy påminner om Peter Firth. Samma bräcklighet och samtidigt totala dedikation. Lite läskigt med skådespelare som kan visa människors mörka sidor med sådan lätthet.

i like

2009-12-13T23:23:00.000-08:00

Opening Ceremony s/s 2010.

peppad

2009-12-13T11:29:00.001-08:00

s/s

2009-12-04T06:27:00.000-08:00

Sommarlooken 2010? Blake Babies.

friday

2009-12-04T01:10:00.000-08:00

tennis courts

2009-12-03T07:14:00.000-08:00

Giasco Bertoli har fotat tennisbanor. Får mig att tänka på barndom och platser långt borta.

johnny

2009-12-02T06:31:00.000-08:00

dan före dan

2009-12-02T06:27:00.001-08:00

hela veckan varje dag

2009-11-30T01:13:00.000-08:00

fredag

2009-11-27T00:56:00.000-08:00

Bild från "For Stars Will Rise Again"

pierre och raf

2009-11-18T23:35:00.000-08:00

Det har blivit en del av fotografen Pierre Debusschere på sistone. Inte bara har han börjat göra musikvideor med Society och Jey Casfar, han är också en fantastisk modefotograf med en estetik som kryper under skinnet.
Nu senast har han jobbat med Raf Simmons för dennes Vår/Sommarkollektion 2010, och personligen tycker jag filmerna snarare för tankarna till Andy Warhols voyerism eller "Döden i Venedig", än kollektionsdokumentation. Inte minst i del 2, där kläderna till sist inte syns alls, utan fokus helt slutar vid modellernas ansikten. Som att kameran ger upp och bara ser det den vill se.

filmfestivaltips

2009-11-11T07:44:00.000-08:00

being bored is so much fun

2009-10-26T10:10:00.001-07:00

Tittar på HBO's "Bored To Death", med manus av Jonathan Ames och med Jason Schwartzman i huvudrollen. Den är underbar.

britpop

2009-10-14T07:18:00.000-07:00

Ser fram emot Aaron Johnson som John Lennon i "Nowhere Boy".

stiligt

2009-10-13T22:58:00.000-07:00

sett

2009-10-08T21:50:00.000-07:00

Såg "Away We Go" häromdagen. Manus signerat Vendela Vida och Dave Eggers och regisserad av Sam Mendes som gjorde Revolutionary Road och American Beauty. Den var ganska försiktig, men med samma detaljkänsla som Eggers böcker. Igenkänning och subtil humor. Maggie Gyllenhaal är ljuvlig.

new mix

2009-09-21T04:33:00.001-07:00

lo-fi sunday mix

2009-09-13T11:29:00.000-07:00

Här försöker man hänga med.

cos i taket

2009-09-10T08:40:00.001-07:00

I Berlin finns tre Cos-affärer. Hurra säger jag.

still summer

2009-09-10T07:58:00.000-07:00

The Sound Of Arrows "Into The Clouds". Hemskt rar video. Väldigt TTA med liten touch of Empire Of The Sun. Alltså det sistnämnda är nog mest en känsla, de liknar inte varandra något överdrivet. Mest är det nog TTA. Tänker på "Holiday". Dansen. Och djur. Fast mer Stockholmskt? Eller nåt.

The Sound of Arrows - Into the Clouds (Music video) from The Sound of Arrows on Vimeo.

peppad

2009-09-09T21:33:00.000-07:00

"give me the streets of manhattan"

2009-09-08T09:44:00.000-07:00

GIVE me the splendid silent sun, with all his beams full-dazzling;
Give me juicy autumnal fruit, ripe and red from the orchard;
Give me a field where the unmow’d grass grows;
Give me an arbor, give me the trellis’d grape;
Give me fresh corn and wheat—give me serene-moving animals, teaching content;
Give me nights perfectly quiet, as on high plateaus west of the Mississippi, and I looking up at the stars;
Give me odorous at sunrise a garden of beautiful flowers, where I can walk undisturb’d;
Give me for marriage a sweet-breath’d woman, of whom I should never tire;
Give me a perfect child—give me, away, aside from the noise of the world, a rural, domestic life;
Give me to warble spontaneous songs, reliev’d, recluse by myself, for my own ears only;
Give me solitude—give me Nature—give me again, O Nature, your primal sanities!
—These, demanding to have them, (tired with ceaseless excitement, and rack’d by the war-strife;)
These to procure, incessantly asking, rising in cries from my heart,
While yet incessantly asking, still I adhere to my city;
Day upon day, and year upon year, O city, walking your streets,
Where you hold me enchain’d a certain time, refusing to give me up;
Yet giving to make me glutted, enrich’d of soul—you give me forever faces;
(O I see what I sought to escape, confronting, reversing my cries;
I see my own soul trampling down what it ask’d for.)

2

Keep your splendid, silent sun;
Keep your woods, O Nature, and the quiet places by the woods;
Keep your fields of clover and timothy, and your corn-fields and orchards;
Keep the blossoming buckwheat fields, where the Ninth-month bees hum;
Give me faces and streets! give me these phantoms incessant and endless along the trottoirs!
Give me interminable eyes! give me women! give me comrades and lovers by the thousand!
Let me see new ones every day! let me hold new ones by the hand every day!
Give me such shows! give me the streets of Manhattan!
Give me Broadway, with the soldiers marching—give me the sound of the trumpets and drums!
(The soldiers in companies or regiments—some, starting away, flush’d and reckless;
Some, their time up, returning, with thinn’d ranks—young, yet very old, worn, marching, noticing nothing;)
—Give me the shores and the wharves heavy-fringed with the black ships!
O such for me! O an intense life! O full to repletion, and varied!
The life of the theatre, bar-room, huge hotel, for me!
The saloon of the steamer! the crowded excursion for me! the torch-light procession!
The dense brigade, bound for the war, with high piled military wagons following;
People, endless, streaming, with strong voices, passions, pageants;
Manhattan streets, with their powerful throbs, with the beating drums, as now;
The endless and noisy chorus, the rustle and clank of muskets, (even the sight of the wounded;)
Manhattan crowds, with their turbulent musical chorus—with varied chorus, and light of the sparkling eyes;
Manhattan faces and eyes forever for me.

W. Whitman
Leaves of Grass 1900

ikväll!

2009-09-02T21:47:00.000-07:00

Födelsedag och Passion Pit!

new theory

2009-08-27T07:06:00.000-07:00

Går från energisk till övertrött. Somnar i soffan framför Tyra Banks. Lyssnar på havsbruspop. Förstår inte varför jag väntar när jag borde göra. Spelar lite gitarr. Väntar lite mer. Jag tror jag processar sommaren. Full av vågor och tankspriddhet.

Washed Out: New Theory

i like

2009-08-18T10:23:00.000-07:00

Så länge musik med havet som tema fortsätter strömma in är det sommar i min bok. Ingen annan sommar jag kan komma på har jag heller lika aktivt lyckats sammankoppla ljud och bild (eller situation med låt) som att själv sitta vid en strand, se vågorna och lyssna på musik som så tydligt var menad för just detta. De smälter in i varandra tills man inte vet var det ena intrycket börjar och det andra slutar.

Vet inte om det bara är jag som ser något igenkännande i videon till Banjo Or Freakouts "Upside Down". Fantastisk låt för övrigt.

casuals

2009-08-18T08:32:00.000-07:00

Såg "Awaydays" igår. Förutom en skådis som binder den och "This Is England" tillsammans (Stephen Graham) är det få saker de två filmerna har gemensamt, även om de kanske borde ha. Båda utspelar sig i Thatchers England, båda skildrar subkultur, våld, frustration, mode och musik, men de berättar samtidigt helt olika berättelser. Framför allt är "Awaydays" visuellt otroligt tilltalande. Det är en hel del trådar som inte knyts ihop, en hel del antydningar som borde fått avhandlas, men jag köper det, framför allt på grund av Nicky Bell och Liam Boyles fina uttryck.
Eller som Kevin Maher skriver i Times Online:

"And still, despite everything, Awaydays has power. Boyle, like a younger, leaner Daniel Craig, demolishes close-ups. His Elvis drifts in and out of heroin addiction, displays sudden psychotic urges to head-butt strangers and has an endless supply of pithy one-liners as he stares dreamily at the noose in the centre of his council flat. He is the complex magnetic core in a movie permeated with pathological hair-trigger masculinity.
And all around him the movie drips with atmosphere. The evocative sense of place is overwhelming, and perhaps the real star. Birkenhead in 1979 may not have been like this. But it is now".

"the wait will be worth it"

2009-08-13T08:43:00.000-07:00

I min spellista, för all del fylld av godbitar, trycker jag dock nästan hela tiden fram till Local Natives. "Sun Hands" och "World News" och "Warning Sign" (Talking Heads cover). Kelcey Ayer sjunger med sådan schwung.
Ser om gamla Woody Allen-filmer i brist på ork. Tittar på ovädret. Ser fram emot min sista jobbdag imorgon. Ever. Det är färdigt med onödigheter nu. Adjö lealöst, avdomnat intellekt. Hallå böcker!

Local Natives: Warning Signs (Talking Heads Cover)

söndag

2009-08-09T03:42:00.000-07:00

You make remarks about the people
Who walk past your window
Arm in arm

You're even jealous of the roses
That grow in the garden of the house
Where nobody lives

You even say there's a time and a place
For feeling happy
You speak of love as a symptom of conformity

You even say there's a time and a place

You speak of love

Bibio: Jealous Of Roses

odessey

2009-08-02T20:31:00.000-07:00

Att vara vaken klockan 05.15 i en helt icke-alkoholrelaterad situation är helt ok för omväxlings skull. Åka till jobbet och sitta ensam hela dagen mindre roligt.
Blir lättare av det här. Speciellt beskrivningen. Passive optimism.

dries van noten s/s 10

2009-07-27T10:14:00.000-07:00

Gud så fint. Så fint och lite cooky. The boys in their summer clothes. Som en warpad version av "Brideshead Revisited". En vacker fantasivärld bland kollonner och marmor. Och alltid barfota i skorna.

Visningen.
Backstage.

Här lite mer backstage från Paris Spring/Summer 2010.

"i don't go in the fire, i just wanna stay in my home"

2009-07-26T10:32:00.001-07:00

Så händer en sådan där grej igen och jag inser, igen, att det inte alls är som de säger. Det händer inte som de säger, och det känns inte som de säger. Det gör mig inte upplyft, det gör mig nedstämd. Det stärker mig inte, det drar mig bara längre bort, närmare allt jag vet och längre bort från allt jag trodde jag ville ha. Det är motsatsen till allt man blir socialiserad att tro. Eller så är det helt övertydligt och blir automatiskt en klyscha. Framför allt inser jag att jag får skapa mina egna myter och att det finns en risk att jag med tiden därför kommer bli helt omedgörlig.

In the meantime:
The Dodos: Fables, Architecture In Helsinki: Heart It Races alt. Dr Dog: Heart It Races, Atlas Sound With Noah Lennox: Walkabout, The Crêpes: What Else?, The Radio Dept: Messy Enough, The War On Drugs: Arms Like Boulders, One Of The Team: Ha Ha.

upp all night

2009-07-15T10:11:00.000-07:00

Utdrag:
The Dodos: Two Medicines, Best Coast: Up All Night, Dr. Dog: Heart It Races, Peter Björn & John: Let's Call It Off (Girl Talk Rmx), The War On Drugs: Arms Like Boulders, Crystal Stilts: Graveyard Orbit, Starfucker: German Love, Zarrylade: Eyes Above Your Head, Korallreven: Loved-up, Bibio: Lovers' Carvings, Yppah: Gumball Machine Weekend, Here We Go Magic: Only Pieces...

Och havet! Havet, havet, havet.

"can i use you, i wanna be a success"

2009-07-14T06:07:00.000-07:00

Kurt Vile: Don't Get Cute

melankolisk hurtighet

2009-07-13T11:46:00.001-07:00

Det är sjukt jobbigt när man vet vad man vill. Allt blir mycket, mycket läskigare. Allt går att förlora, besvikelsen nästan oundviklig. Måste man ta till mytiska jänkar-fasoner (fånga drömmen, allt är möjligt, self-made wo/man, himlar och trädtoppar och vassa armbågar) för att klara av att önska något?

3 2 1

2009-07-08T02:44:00.001-07:00

Jag är om möjligt tröttare än förra veckan. Jag går dessutom upp ännu tidigare än förra veckan eftersom jag måste vara på plats halv 8. Eftersom jag går upp tidigare, tar det längre tid att vakna, det behövs fler kaffekoppar och kroppen är tyngre. Slutsats; jag går alltså upp kvart över 5. Jag kanske är brevbäraren egentligen. Eller en bagare.

På plussidan får jag dock gå hem kl. 3. Jag får blogga. Jag får välja radiostation och jag får äta kaka. Ibland säger folk roliga saker och ibland säger de mindre roliga saker men som blir roliga med tiden. Plus att The Generationals "When They Fight, They Fight" gjorde mig så glad i morse att sömnbristen glömdes bort för ett par sekunder. Och imorgon är det torsdag, och det är nästan som fredag, och då får jag äntligen lite mer ledigt och kanske får känna på det där som kallas sommar. Stanna ute efter kl. 9 en vardagskväll? Helt crazy.

"flying over the ocean always makes me feel so low"

2009-07-04T08:29:00.000-07:00

Det är ju det där med att saker alltid verkar komma i grupper. En sak, i ett sammanhang, kommer plötsligt på tal, eller hörs, eller ses, i ett annat. Jag har under de senaste dagarna favoriserat ett antal låtar som alla råkat handla om antingen att bli hög (postade Ted Lucas för ett tag sen), eller varit amerikanskt västkust-lo-fi, eller båda. Det som började med Wavves har nu ynglat av sig (nu när Nathan nu gått in i väggen kanske). Samma eko av Beach Boys, 60-tal och surfing, samma ljudmattor, samma längtan till havet. USA eller Sverige, det är något med kusten. Det är något med bruset. Vågor, sandstrand och distade gitarrer.

Best Coast: Sun Was High (So Was I)

Ty Segall: The Drag

Best Coast Myspace

Ty Segall Myspace

"oh i wish that i were the breeze"

2009-06-29T10:15:00.001-07:00

När det äntligen är så varmt att natten blir ljummen och mjuk kan jag inte komma på en bättre låt att lyssna på än Ted Lucas "It Is So Nice To Get Stoned". Speciellt äver bron till Lilla Essingen.

"these are the days of miracle and wonder"

2009-06-26T00:11:00.000-07:00

yta och djup

2009-06-25T13:04:00.000-07:00

Stefano Pilatis kläder för YSL S/S 2010 är exakt som jag har försökt se ut. Draperingar, lager på lager, mjukt och följsamt yet classy. Inte fullt så läskigt, urartat och arty som Rick Owens. Iofs fascinerar Owens användande av kil(l)klacken mig väldigt, det androgyna blir otroligt tydligt när man verkligen inte kan se om det är en man eller en kvinna som kommer ut på visningen eftersom gångstilen helt förändras av klackarna. Gör det konstigt nog också lite lättare att tillåta sig inspireras av herrmodet när det inte längre spelar så stor roll vilken kropp som är under kläderna.
Alltså för all del, både vad gäller YSL för kvinnor och Rick Owens för kvinnor kan man inte påstå att de går efter någon typ av konventionell feminin kropp (eller kvinnokropp), men det är definitivt mer axlar och hud och form. Och inte alls lika snyggt, tycker jag då. Kan vara den där auran av power-kvinna och amazon som alltid tas till. Om man inte gör konventionellt mode går det nästan by default efter en kvinna som är hotande, med styrka, svärta och aggressiv sexualitet. Oversize och draperat verkar tex oftast behöva kontrasteras med att det är kort så att benen syns, eller urringat eller något annat (för att man typ inte ska glömma att det är en kvinna under?). Tror för min egen del att det är det sexuella jag vill komma ifrån, att det i dam-kollektionerna alltid, eller allt som oftast, finns någon typ av sexuell underton som är så skönt att slippa i kollektioner för män. Hursom, looken jag hade i huvudet (japansk arkitekt plus lodis) börjar nu äntligen få fler visuella representationer, kanske lite oväntat från YSL kollektion för män. Kanske också för att det var väldigt längesedan jag blev seriöst glad och inspirerad av high fashion och ready-to-wear (snarare än annan popkultur).

"love knows no fear, so i'm in love with everything"

2009-06-22T10:36:00.001-07:00

Funderar på att möblera om och sätta köksmöblemanget i vardagsrummet vid fönstren och fotöljerna i den lilla hörna där köksmöblemanget står nu. Köksmöblemanget bör kanske stå i köket (där de alltså står nu), men egentligen varför? Är det konstigt att byta? Se detta är ett av många exempel som min semesterhjärna uppehåller sig med.
För övrigt förnöjde den sig med att fortsätta på leken "hitta kändisen". Idag såg jag Ed Norton (fast blond, i randig tröja, på cykel) och Patrick Wolf som tonåring på bussen. Jag vidhåller min teori om människo-kategorier. Inte typer, jag vill inte bli biologisk. Men liksom grupperingar. Folk liknar varandra ibland. Näsan, munnen, ögonen.

Vill inte börja jobba nästa vecka. Den här totalt IQ-befriade ledigheten är det bästa som hänt på länge.

Eftersom sommaren nu är här tycker jag vi firar med ena lite musik. Jag har ett berg av juveler i mitt itunes. Bla en ny Nom De Guerre-låt! Lycka och välgång åt alla. God Jul.

The Xx: Crystalised

Nom de Guerre: Run Run Run (unmastered)

The Middle East: Blood

Hammarin & Robin: Spit

Zarrylade: Eyes Above Your Head Part II

"so go slowly discourage, distant from other interests"

2009-06-17T00:29:00.000-07:00

Igår! Fick säga hejdå till A, syster ringde, träffade M, sprang på M och S, vänliga ansikten mot andra vänliga ansikten. Slutade med alfapet, Dan Auerbach och J, J, S, C på Riche.

Och apropå ingenting lyssnar jag på Peter Gabriel och Hot Chips cover på "Cape Cod Kwassa Kwassa och tänker att cirkeln är sluten. Det är lite fint.

vill se

2009-06-16T00:52:00.000-07:00

"Little Ashes" med Rob Pattison som Salvador Dalí och "Awaydays" om tonårshuliganer i Thatchers England.

Update:
Ja just ja, och "500 Days of Summer".

"it hurts so good"

2009-06-15T05:27:00.001-07:00

Haha, alltså till och med jag som är så dålig på skräck skrattade högt åt sista scenen i nya True Blood. Det blev så chockartat. Alex Skarsgård, du är för rar när du sliter armarna av folk.

Jace Everett: Bad Things

changing winds

2009-06-05T05:55:00.000-07:00

Gud så konstigt. P3 Pop ska på måndag ha ett program om det svenska musikundret och dess framgång utomlands, med fokus framför allt på "den nya vågen" av västkustpop som jag på något underligt sätt tänkte att det mest var svenskar som lyssnade på. Dels ska de ta upp Miike Snow, men där är ju faktiskt två av tre svenskar vilket väl ändå gör bandet svenskt. Men så ska de även prata om bandet Horse Shoes, ett heltigenom amerikanskt band från Orlando, Florida, som gör musik efter Embassy-recept, inklusive estetik och kläder (kolla klipporna i bilden). Eller Göteborg i allmänhet för all del. Och när jag lyssnar blir jag faktiskt förvirrad. Jag tror att de senaste årens "typiska" atmosfäriska pop från (framför allt) västkusten har upplevts som väldigt säregen, och jag tror att i alla fall jag har gjort sak av det. "Här är äntligen något som inte försöker låta som allt annat. Här är något som kanske inte skulle kunna komma från någon annanstans?" Och så kommer Horse Shoes och sabbar allt. Inte visste jag att jag kunde bli så surmulen och ha-galen. Det är väl en komplimang att uteslutande vilja låta som Boat Club, Days, TTA, Air France etc. Men för mig är det så förknippat med en fysisk plats, med något melankoliskt och bitterljuvt, med somrar som är för korta och regniga och vintrar som är kalla och mörka och bla bla. Alltså nu låter jag ju sjukt svennig i min vurm för det svenska i denna svenska västkustpop. Men Florida, kom igen?

Horse Shoes: Changing Winds

onsdag

2009-06-03T01:15:00.000-07:00

I loungen på F12 spelade de Of Montreals version av "Jimmy" och jag kom ihåg hur bra den är. Den är lite retarded och knarkad, men mjuk som sammet.

the weight

2009-05-31T02:10:00.000-07:00

Wavves får fnatt på Primavera. Inte så konstigt efter typ ett års turnerande kan tyckas.
Kanske att man får rethink Debaser-spelningen.

sugar and spice and all things nice

2009-05-31T01:38:00.000-07:00

När allt annat fallerar; laga mat åt nära och kära och vara nöjd med att planera brasiliansk fiskgryta. Back to basics, resten kan vara så energikrävande ibland.

Skriet: Fåglarna

måndag

2009-05-25T06:15:00.000-07:00

Tittade på Henrik Schyfferts "The 90's" på SVT Play idag och det var bra. Kanske mer en resa i Henrik Schyfferts liv än en resa i 90-talet, och jag hade gärna haft mer nostalgi än vad det var, har inga som helst problem med nostalgi. Nostalgi är granne med sentimentaliteten, och jag har nog varit sentimental sedan jag var typ 10. Lyssnar på Stereolab, The House Of Love och Stone Roses och minns mitt tonårsliv.

Resten av dagen har jag vankat fram och tillbaka i väntan på att handledaren ska ha läst igenom mitt sista utkast till uppsatsen så jag kan skriva ut den och lämna in den och gå vidare i livet. Jag är nervös och lite deppig. Och rastlös.

Stereolab: The Flower Called Nowhere

2009-05-24T05:59:00.000-07:00

Videon till Grizzly Bears "Two Weeks" är helt fantastisk och väldigt otäck. Jag tänker lite på Kraftwerk när jag ser den.

"i was architecture, you were a wrecking ball"

2009-05-18T07:08:00.000-07:00

Jag har pollen-chock. Sover konstant, rinniga ögon. Jag adderar detta till min musarm och konstaterar min svennighet.

Apropå svenskt; post-Embassy (kommer någonsin singeljäveln) och TTA hittar jag plötsligt nytt. Allt är verkligen inte västkust som glittrar.

Robert Svensson: I Was Summer

Christopher Sander: Caroline (Jag Såg Dig)

kids

2009-05-18T02:42:00.000-07:00

Igår var vi på Skansen. Vi tittade på djurbebisarna och vände ansiktet mot solen. Drack vin och åt rabarberpaj på Ulla Winbladh och det var den bästa dagen. Mormor skulle blivit 98.

"nobody knows you the way you know you, but i think i do, well i thought i knew"

2009-05-14T10:29:00.000-07:00

Fantastiskt hur jag efter flera års tid fortfarande är en total novis på Word. Total. Det tar mig flera timmar att göra en Table of Contents, det ska väljas Font och storlekar och sånt. Det ska markeras och läggas in. Det ska väljas Modell. Jag skaffar fler före-30-bekymmersrynkor där jag sitter och försöker förstå. När jag är klar är jag helt nöjd. Jag tänker att jag producerat något. En blänkande innehållsförteckning skiner plötsligt framför mig. Två månaders skriv blir översiktlig i denna lilla table of contens.
Ett problem löst. On to the next! Uppsatsen är för lång - då tänker jag att de stora bilder jag måste ha med inte behöver räknas utan läggas in i tomma sidor utan sidnummer mitt i dokumentet. Sedär, det var en knasig idé. Nu har jag att göra hela helgen. Som en ordbehandlarens Indiana Jones ska jag söka och gräva efter lösningen.
Word: spänning i vardagen.
Word: Hjärngympa för dummies.
Word: Word.

Spellista för detta går helt i snäll musik. Det måste vara musik som får mig att känna att det är helt ok att vara en Word-klant.

Passion Pit: Let Your Love Grow Tall
The Shins: Plenty Is Never Enough (cover)
The House Of Love: Christine
Passion Pit: Moth's Wings
Kurt Vile: Freeway
Patrick Wolf: Hard Times
Sunnybrook: Big Waving Hands
Passion Pit: Little Secrets
Wolf Gang: Lions In Cages
Wave Machines: Keep The Lights On
Miike Snow: Burial
Born Rufians: I Need A Life (Four Tet Rmx)
Fibes, Oh Fibes!: Get Up
Bat For Lashes: Daniel
Fontän: Alla Kan Se Dig
Glass Ghost: Devisions
Jeans Team: Berlin Am Meer
Jamie Long: Years (The Sound Of Arrows Rmx)
Passion Pit: Seaweed Song
Eller ok, hela Passion Pits "Manner" då.

pausfågel

2009-05-13T02:20:00.000-07:00

Jag tror att det kanske bor en duva i min vägg. Det kommer ett kurrande ur köksfläkten. Och if so, hur får jag ut den?

filmer

2009-04-28T08:30:00.000-07:00

Har sett "Fireflies In The Garden" och nya filmatiseringen av "Grey Gardens". De var både helt sevärda, men båda lite krystade. När man liksom kan se igenom skådespeleriet, aktivt tänker på det - det brukar inte vara så bra. "Fireflies..." har visserligen en bra rollista (Julia Roberts, Willem Dafoe, Emily Watson, Carri-Ann Moss och den där inte så lilla killen längre från "Mysterious Skin" som jag dessutom såg i en annan film om att växa upp och återvända hem; "The Year of Getting To Know Us").
Men vill man se något nytt som inte vänder upp och ner på en passar båda bra.

Sen har jag äntligen fått tag på en dvd av "200 Cigarettes". Det är en underbar film. En så fin New York-skildring och jag vill förfesta varje gång jag ser den.

"i change shapes just to hide in this place, but i'm still, i'm still an animal"

2009-04-27T07:42:00.000-07:00

I lördags lyckades ju faktiskt nästan alla vara i samma rum, om än inte fysiskt. C och B hade kommit hem, och J ringer och liksom knyter ihop påsen. Jag var nöjd.

För övrigt uppmärksammade Kristin Lundell mig om ett roligt inslag om Sverige från The Daily Show with John Stewart, där de bland annat besöker Robyn. Jag kan ju förstås inte låta bli att tycka det är roligt när Sverige får uppmärksamhet, det är ju ganska töntigt eftersom det alltid är samma saker de uppmärksammar. Men här vinklar man det åtminstone lite genom att ironisera (eller parodiera?) skräcken för socialism.
Här är del 2, där de pratar med Leif Pagrotsky.

Lyssnar konstant på
Miike Snow: Animal

tisdag

2009-04-21T03:40:00.000-07:00

Tittar på "Joe Strummer: The Future Is Unwritten". Filmen som sådan är väl helt okej, man (jag) tar ju gärna The Clash för givna utan att nödvändigtvis ha så himla bra koll på dem. Vad jag dock upptäckte (100 år efter alla andra) är hur stilig basisten Paul Simonon var. Jag tror inte han säger något i hela dokumentären, men som en punkens James Dean glider han omkring och ser snygg ut, ibland nickar han instämmande medan Joe pratar och säger "Yeah" medan han blåser ut cigarettrök. Han ser lite ut som en robot (och ibland är Hayden Christensen lite för påminnande om honom), men jag gillar looken.

Hans söner Louis och Claude har nu dessutom blivit fotade av Hedi Slimane för Prada Menswear S/S 09.

picture this

2009-04-20T10:27:00.001-07:00

Ibland blir det så tydligt att man lever mellan ögonblick, att verkligheten i perioder blir en serie korta episoder som sätts ihop. Igår såg jag en pappa som lärde sin son att cykla i Luxparken, det var fint. Ett moment. Jag och min bror försökte somna och kom in i kassa syskonskämt som fortsatte i en evighet (gamla nattmössor var involverade). Kvardröjande bilder från det man drömde även om man glömt själva drömmen. En blick av någon. Och jag gillar ju det, det betyder kanske att man gör ett foto i huvudet och kanske faktiskt kommer ihåg något istället för att alltid låta allt flyta förbi. Att man inte vill missa allt det lilla, missa vår eller något eller någon. Och sen undrar jag, helt uppslukad av min uppsats no doubt, om det sättet att tänka har med ålder eller med tid att göra. Och om det har med tid att göra, att vi fotar så mycket att vi börjar se verkligheten tvådimensionellt och tredimensionellt samtidigt, så kanske det inte är så illa om det gör att man minns mer? Och då skulle ju det i sig vara ett bevis på, inte att vi lämnar över alla minnen åt kameran, utan snarare tar kameran med oss i vårt tänk, överallt var vi går. Att det kanske räcker med att se en potentiell bild för att minnas den? Vilken fin grej det vore.

Update:
Till något helt annat. Pensionärsparet i Färjan 2. Man vill ju generellt hålla sig pigg och rolig ett tag till, men inte sådär. Inte gå runt och vara berusade, köpa vodka och groggvirke (Fanta) och simulera analsex på scen. Jag kanske är helt fördömmande nu men det där var disturbing. Jag kommer inte kunna sova.

Parallellt ser jag även det där nya programmet med Filip och Fredrik online. Marylin Manson och Jonas Gardell sitter i en soffa. Är det någon som förstår?

une femme est une femme

2009-04-16T00:02:00.000-07:00

Alltså jag kan ju inte påstå att jag säger något nytt här, men när jag på kort tid har sett fyra filmer i samma genre (The Women, Fanny Hill, En Shopaholics Bekännelser och Bride Wars) alla producerade mellan 2007 och nu, är det svårt att i alla fall inte hosta lite. Harkla sig åtminstone. En kvinna jag (eller vi) trodde var döende lever glatt och ledigt i filmens värld. Hon kan inte så mycket, hon vet inte så mycket, men hon är full av liv och shoppinglusta. Hennes problem löses alltsom oftast av att hon blir kär, eller gifter sig, eller båda. Hon skvallrar, pratar frenetiskt (koleriskt?) och i bakgrunden hörs alltid antingen stråkar eller någon glad låt med något av orden "beautiful", "day", "life", "love" eller whatever. Även om Fanny Hill visserligen utspelar sig på 1700-talet är kontentan densamma. Det är "En Callgirls Dagbok" 200 år tidigare. Förutom själva upprepningen av en väldigt tjatig representation av Kvinnan var det en annan sak som slog mig, främst när jag såg den nya versionen av The Women, som till skillnad från originalet från 1939 inte tydligt visar att representationerna är varken stereotypa eller ironiska. Det är ju lite tossigt att Meg Ryans unga dotter i filmen räknar kalorier, men det är inte tillräckligt draget till sin spets för att ifrågasätta något. Det skulle väl vara att de gjort en av kvinnorna i "gänget" lesbisk (och svart. I originalet är den enda svarta kvinnan en husa. Bara den parallellen är ju ett helt eget inlägg). Är homosexualiteten en ledtråd till att vi befinner oss i 2000-talet då? Trots att den förra är en direkt remake av den senare är det världar emellan. Kanske främst för att originalet är roligt. På riktigt. De lyckades spika ironi och uppmärksamma klyschor 1939 som verkar ha gått totalt förlorade 2008. Där originalet pekar på hur löjliga vissa uppfattningar är, cementerar den nya snarare allt genom att tänka att kvinnor ska "känna igen sig". Det ska vara lite lustigt, men samtidigt ska man tänka "ja, hoho, men sådär är det ju!" Jag levde för all del inte för 70 år sedan, måhända alla koder inte träffar riktigt likadant. Men med det upplägget, att potentiellt rasera och leka hejvilt med kvinnliga stereotyper men inte göra det, känns det lite otäckt att inget, inget, verkar ha hänt på 70 år.

någons kneg

2009-04-15T04:49:00.000-07:00

A.C. Newman på Letterman. Låter hemskt bra, lär ju vara ett finfint live-band.
Kom på att det måste vara roligt att vara den som bokar banden till Late Show. Man får plocka hejvilt av det man gillar. Vem skulle tacka nej? Kan ju vara bland det bästa en färsk (eller välkänd) akt kan göra. Alla spelar väl förr eller senare där, oavsett genre. Och vilken glädjespridare man skulle bli. "Hej, jag heter Lisa. Har ni lust att spela på Letterman?"

"i'm in my own life, where else would i be?"

2009-04-14T08:07:00.000-07:00

För första gången lyckades jag göra en suprise visit och åkte ner till Skåne och överraskade min pappa på hans födelsedag (eller dagen efter för att vara exakt). Mycket lyckat och påsken utvecklades till en skön långhelg i solen på trappan med vitt vin med is, påskmat och fina människor. Hann till och med middag med mamma och folk på restaurang vid stranden på landet och morgonpromenad längs havet innan vi åkte hem igår. Lyssnar nu på (mer) västkustoljud i form av Nodzzz, glatt körvrål i form av The Mare Shi och mjukt fluff från JJ, (signad till The Tough Alliance bolag Sincerely Yours).
Nu kan det bli ännu varmare, nu kan uteserveringarna öppna, jag är redo.

Nodzzz: Is She There
The Mae Shi: Run To Your Grave
JJ: My Swag, My Life

"when you break up the boys from the men, it feels just like me and them"

2009-04-08T04:58:00.000-07:00

Idag gjorde jag något lite galet och plockade upp en ny Nöjesguide på väg hem. Som med andra vardagsvanor man glömt av och med varm sol i ansiktet tänkte jag optimistiskt "Åhå! Man kanske skulle läsa Nöjesguiden!". När jag öppnade den på bussen insåg jag varför jag glömt av den och varför jag slutade läsa den. Allt i Nöjesguiden är så oerhört... anfått. Jag blir anfådd av läsa den. Nöjesguiden består mest av idoga försök till att vilja vara med och skapa "smak", inte minst genom att säga vad som är "fult" och "fint", vilket i sig mest får mig att tänka på ett litet barn som skriker. Fantastiskt hur mycket tyckande man kan få in i en tidning på 50 sidor, och ändå så lite reflektion. Det är ju tur att jag efter x antal kronor i studielån åtminstone kan dra en suck djupt ner från botten av mina lungor, jobba på mina bekymmersrynkor och konstatera att det är skillnad på information och kunskap, på snack och substans. Här finns inget ifrågasättande, ingen glädje, snarast ett vältrande i exkluderande. Det är ju inget unikt för Nöjesguiden för all del. Men så tråkigt. Det är som när Jack Nicholsons karaktär i "As Good As It Gets" vill ha råd av sin granne och utbrister: "Hey! I'm drowning here - and you're describing the water!".

Nöjesguiden är anledningen till att jag gör/vill göra det jag gör - att se vad som är konstruktivt, produktivt och kreativt med vår samtid. Tack Nöjesguiden för att du är den anti-tes jag behöver när jag en regnig dag ifrågasätter mina karriärsval. Tack för att du visar och påminner mig om att det finns aspekter av Stockholm som faktiskt går att slippa.
Och ja, jag är fullt medveten om att denna text i sig är ett enda stort tyckande, men det är sprunget ur kärlek och omtanke, believe you me.

Efter detta utspel; lite vänligt ljud:
Dirty Projectors: Hyperballad (Björk cover)
Casiotone For The Painfully Alone: Hot Boyz (with Dear Nora)

fuzzy

2009-04-01T03:40:00.000-07:00

Gärna i mitten på en lång resa, titta ut genom bilfönstret, ha långt kvar men inte bry sig.
Real Estate: Black Lake

then

2009-03-28T01:05:00.000-07:00

Alltså line-upen för årets Primavera.
Andrew Bird, Herman Dune, Ariel Pink, Spiritulized, The Vaselines, Crystal Stilts, Wavves, My Bloody Valentine, Gang Gang Dance, Simian Mobile Disco, Saint Etienne och nu orkar jag inte skriva fler.
Jag skulle aldrig kollat.

final fantasy

2009-03-26T22:58:00.001-07:00

Jag väntar på att PSL ska återuppväcka det här. Fast inte den hysteriska gula studion där alla stod upp, utan den gamla, där samtal avhandlades i lugn och ro i sällskap med Susanne, Ika och Dennis. Skratt och åsikter och så plingade de på någon liten klocka i slutet (flipp eller flopp?).

Eller sänd det i repris då åtminstone.

Final Fantasy: The CN Tower Belongs To The Dead

mars=januari

2009-03-24T03:49:00.000-07:00

Den 23:e mars klär sig Londonbor såhär.

Thanks man. Mars i Sverige är en teaser.

"it's the worst of lows, it's the first to go, it's the last to come back when the sun melts the snow"

2009-03-23T06:45:00.000-07:00

foto: Jon

8 A.M. Sunday
André Herman Düne: Smalltown Boy
That Ghost: Open Windows
The Russian Futurists: It's Not Really Cold When It Snows

Update:
Tänkte jag skulle utmana mig själv och såg "Otto; or Up With Dead People" idag. Inser att jag inte är skräckfilms-person, hur kackigt gjord den än är. Själva tanken på inälvor och konstiga ögon räcker, det där pålagda, knastriga ljudet av tänder mot ben och rått kött. Det är ju inte läskigt, det är bara obehagligt. Jag är bara så otroligt dålig på blod.

Otto:

Jeremy:

onsdag

2009-03-18T04:45:00.001-07:00

Det är svårt att klaga på något när vädret är såhär. Väntar på svar från min handledare och kan inte skriva under tiden, blev därför lite bortkommen i vårsolen. Eller skulle nog haft svårt oavsett känner mig alldeles rastlös men har glömt bort vad man gör när man går ut utomhus helt frivilligt.

Spellista:
Yeasayer: Tightrope
Grizzly Bear: Two Weeks
Andrew Bird: Fitz And The Dizzly Spells
Emil & Friends: Sleepyhead (reworked)
Air France: No Excuses
Badly Drawn Boy: Disillusion
P.O.S.: I Made This From Scratch
Cut Off Your Hands: Heartbreak
Here We Go Magic: I Just Want To See You Underwater
Ra Ra Riot: Ghost Under Rocks (Passion Pit Rmx)
The National: The Slipping Husband
The Sleepy Jackson: You Needed More
Andrew Bird: Oh No

"fistful of diamonds"

2009-03-13T04:52:00.000-07:00

Det droppar från taken och solen skiner. Känns lite fräscht och nytt. Väldigt vår 2009. Och jag fick ett A på min essä. Major.

Här. Två covers. Rekommenderas varmt.
Ocotillo: Let Me Love You
David Sitek: With A Girl Like You

2000 crystals

2009-03-09T09:08:00.000-07:00

Är "Crystal" receptet på framgång? Är det inte väldigt många bandnamn med "Crystal" i just nu?

The Crystals (ur-crystallen?)
Crystal Castles
Crystal Stilts
Crystal Understanding
och nu senast
Crystal Antlers

och så låtar:
Buckingham Nicks: Crystal
Crystal Castles Vs. The Pack: I'm Shining Like Crystal
The Fiery Furnaces: Crystal Clear
Sufjan Stevens: The Palm Sunday Tornado Hits Crystal Lake
New Order: Crystal
Elton John: Crystal

Till Crystals fördel kan sägas att det är ett extraordinärt ord att para ihop med andra ord. Det är lyxigt, glansigt och flashigt. Jag googlade på bilder och fick upp potentiella bandnamn som; "Crystal Clouds", "Crystal Skull", Crystal Cave" och min favorit "Crystal Soil" (=vi startar metalband). Och byter man ut y:et mot ett i blir det ju jätteflashigt.

"just like yesterday, i told you i would stay"

2009-03-09T03:33:00.000-07:00

Wavves, Wavves, Wavves.

Appaloosa: The Day (We Fell In Love)

"the child sees everything in a state of newness; he is always drunk"

2009-03-06T10:54:00.000-08:00

Jag kan inte nog säga hur peppad jag är på den här helgen. Den är precis rätt i min tid. Det kanske är våren?

Cleast Eatwood: Rabbit Hole

Imorgon:

mode gör ont

2009-03-04T08:58:00.000-08:00

Lilla Auguste gråter på Jil Sander-visningen. Jag tycker det är riktigt fint. Kunde de inte ha gråtit allihop? Vilken fin mode-installation det hade blivit.

Garnet Mimms & The Enchanters: Cry Baby

broseph

2009-03-01T05:05:00.000-08:00

Bara en vecka kvar.
Wavves

playlist

2009-02-28T07:16:00.000-08:00

Solid Gold: Who You Gonna Run To? (Mgatp Rmx)
Wavves: So Bored
Suckers: Easy Chairs
Mystery Jets: Half In Love With Elizabeth (Delorian Rmx)
Papercuts: The Machine Will Tell Us So
Röyksopp: What Else Is There? (Feat. Karin Drejer)
The Sound of Arrows: M.A.G.I.C.
Crystal Stilts: Dazzled
Lo-Fi-Fnk: Want U
Kyte: Solsbury Hill (Peter Gabriel cover)
Dirty Projectors + David Byrne: Knotty Pine
A.C. Newman: Like A Hitman, Like A Dancer
Woods: Military Madness
Beirut: My Wife, Lost In The Wild
Here We Go Magic: Tunnelvision
Pallers: Humdrum

"now it's your turn"

2009-02-24T10:05:00.000-08:00

Otippat. Har inte lyssnat på danskt sedan Oh No Ono tror jag. Parallellen till Fleet Foxes kan tyckas övertydlig (och därför mindre originell?) ibland, men skit i det när det är så fint.

Choir Of Young Believers: Next Summer

Apropå fint - The Irrepressibles är den naturliga fortsättningen på Antony & The Johnsons. Lite maffigare, lite svulstigare, inte lika krävande. De har skrivit och utfört musiken till kortfilmen "The Forgotten Circus", gjord tillsammans med brittiska Cirkus Space och regisserad av Shelly Love. Se låten "In This Shirt" här.

saving

2009-02-22T08:36:00.000-08:00

En gång för ett halvår sedan var det varmt. Då satt vi på Skinnarviksberget och tittade på fyrverkerier i tunna tröjor och skor utan strumpor.

Papercuts: Future Primitive

fredag

2009-02-20T04:56:00.000-08:00

Igår åkte jag nya rusningstrafik-tunnelbanan och fick flashbacks till gråa oktobermornar i London på Jubilee-line på väg till Chelsea. Jubilee-line var tråkig, men det här var ju ganska roligt, det kändes som utomlands.
För övrigt höll jag på att drunkna av en klunk vatten över diskbänken när jag satte vattnet i fel hals. Det smakade som när man badade när man var liten och fick kallsupar. Insåg att jag inte badat så ordentligt och våghalsigt på väldigt, väldigt länge, men att smaken var så direkt barndomsrelaterad att jag måste gjort det ofta då.
Diskbänksspänning. Jag behöver så lite.

Nej, låt oss istället raskt gå över till lite fredagsunderhållning från Island. Favorit i första låten är bland annat knasfrasen "I will be the lumberjack and you will be the tree" och hackspettsljudeffekten.

Sin Fang Bous: Clangour And Flutes.
Sin Fang Bous: Catch The Light.

see you again yesterday

news

stuart

bokönsk

missoni och kulturtanten

PS22 Chorus "LISZTOMANIA" Phoenix

lördag

onsdag

-

Lee R.I.P.

george

fridge broke

sweetness

found

kallt

winter lights

stefano

indoors/outdoors

tisdag

2010

god jul!

banjo or freakout "left it alone"

animal collective "banshee beat" (the google street view fan video)

peter and cillian

i like

peppad

s/s

friday

tennis courts

johnny

dan före dan

hela veckan varje dag

fredag

pierre och raf

filmfestivaltips

being bored is so much fun

britpop

stiligt

sett

new mix

lo-fi sunday mix

cos i taket

still summer

peppad

"give me the streets of manhattan"

ikväll!

new theory

i like

casuals

"the wait will be worth it"

söndag

odessey

dries van noten s/s 10

"i don't go in the fire, i just wanna stay in my home"

upp all night

"can i use you, i wanna be a success"

melankolisk hurtighet

3 2 1

"flying over the ocean always makes me feel so low"

further reading

"oh i wish that i were the breeze"

"these are the days of miracle and wonder"

yta och djup

"love knows no fear, so i'm in love with everything"

"so go slowly discourage, distant from other interests"

vill se

"it hurts so good"

changing winds

onsdag

the weight

sugar and spice and all things nice

måndag

"i was architecture, you were a wrecking ball"

kids

"nobody knows you the way you know you, but i think i do, well i thought i knew"

pausfågel

filmer

"i change shapes just to hide in this place, but i'm still, i'm still an animal"

tisdag

picture this