onsdag

Det är lätt att tro att rutiner och vardag borde hjälpa mot saker som är tunga. Och det kanske de gör så länge inget utöver det vanliga måste beslutas. Jag har dessutom en tendens att av bara farten bli uppstressad över saker jag inte kan göra något åt nu men som ändå känns som de är precis lika relevanta som allt annat som händer just precis idag. Jag är stressad över att skolan är så massiv, över att jag ska åka till min systers 30-årsfest ute i ingenstans i Småland mitt i allt, över att jag spontant inte blir frustrerad utan snarare ännu mer stressad över min kurskamrats åsikt om hur korkat det är att åka till New York en vecka på grund av hur stressigt det kommer bli för mig, iställer för att tänka, (eller säga) "herregud kan man inte få åka bort en vecka varsomhelst vi pratar en vecka". Jag stressar över att jag är på väg att välja ett c-uppsatsämne som inte slutar, som inte avgränsar sig mot något överhuvudtaget, istället för att göra det enkelt för sig och skriva om en person eller typ fotbollshuliganer.

Ibland är jag senare än senast med att upptäcka band. Jag tror att man ibland är i osynk oavsett hur bra bandet än är, det händer liksom inte så mycket när man lyssnar. Eller så bara behövs en viss låt för att hörselgångarna ska vakna.

Interpol: The Heinrich Maneuver, (sendspace).

Update:
Ja Britney, varför övergavs du?