caring is creepy

Det är ju bra att man har koll på sina vänner. Igår först fick jag reda på att Kalle har legat dödssjuk med hjärnhinneinflamation på sjukhus. Jag blir lika frustrerad varje gång över att det ska till såna extremer för att jag ska förstå och uppskatta folk ordentligt. Eller det gör jag nog, men när någon blir riktigt sjuk eller gör sig illa eller råkar ut för något stannar man ju onekligen upp och värdesätter allt i sin omgivning lite extra. Sedan fick jag en rent egoistisk skräcktanke av att ligga och bli dödssjuk i en lägenhet utan att någon vet.

Agnes kom hem igår. Det var trevligt. Jag lagade gryta och köpte kakglass och vi gick till sista Cherry Falls. Lite synd att det är slut, det var så skönt avlägset och vid sidan om allt det andra.

För övrigt kom jag in på Beteendevetarlinjen. Nu blir det åka av.