söndag

Drömde konstiga och ovanligt verklighetstrogna drömmar i natt igen och runt 5, halv 6 gav jag till sist upp, gick och kokade kaffe och bestämde mig för att börja titta på Musikbyråns 5-timmarsmaraton som jag sedan inte har kunnat sluta titta på. Solen skiner ute och det verkar vara en klar och fin höstdag, men jag är alldeles uppslukad av alla fina musikporträtt. Det är kanske inte så mycket Musikbyrån som sådan, även om de har en del riktigt bra reportrar och reportage. Snarare blir det en energikick i allt som är bra, allt som man tycker så mycket om. De trycker verkligen på alla sentimentala knappar, men det får de gärna göra. Speciellt är det kul att se allt det jag missade från Musikbyråns första par år då jag var typ 15 och kanske inte riktigt fattade allt och nu får chans att återuppleva med lite distans. Till och med hela harcore-scenen som jag aldrig riktigt har förstått får något mera mening när det sätts in i ett mer generellt musikaliskt sammanhang. Typ som när de visar ett infernaliskt The Bronx live och i nästa sekund byter till José Gonzalez, eller från Looptroop till Hip Whips. Jag gillar att det är massor av gränser och inga alls samtidigt. Framför allt tycker jag om tillbakablickar i det att jag omformar dem i det som kommer imorgon och jag gillar att bli påmind om varför jag tycker om musik. Fast jag behöver nog ta en promenad när det här är slut.