hjärtat

Hej Sverige,
Förr eller senare lyckas du formulera i ord vad jag funderat på i evigheter. Eller ännu bättre, du finner ett godtagbart svar på funderingarna.
Av okänd anledning hamnade jag framför "Svenska Dialektmysterier" i helgen, inte för att jag tycker så fantastiskt bra om Fredrik Lindström, men för att det handlade om Stockholm, och mer om kultur än om språk.
Lindström drog en paralell till psykologi och människors skuggor, de sidor de gör allt för att dölja. Stockholms allra största rädsla är tanken att den lika gärna skulle kunna varit en liten håla. Att tyskarna på 1600-talet hade valt en annan stad att bedriva handel i och att Stockholm hade blivit lika bonnigt som Säfle eller Eslöv. Därför måste den hela tiden hålla sig i rörelse, hela tiden förändras, hela tiden uppdatera sig själv och människorna i den. Tydligen är Stockholm en av världens mest föränderliga städer, (hur man nu mäter det?). Stockholm hade knappt några uteserveringar fram till 70-talet. Nu är den en av de mest uteserveringstäta i Europa. Det rivs gamla kvarter för att ge utrymme för det nya. Vilket också gör att den ligger i framkanten och som förebild för resten av landet.
Stockholm är som ditt stora hjärta som pumpar ut kulturella och sociala förändringar i landet i form av mattrender, nya ord och vanor. Alla stockholmsbor som till synes går omkring utan mål eller mening och värderar saker som med lite distans blir särdeles utjatade och ytliga får plötsligt en innebörd med andra glasögon på. Som om det stora kretsloppet i sig föder rörelsen och det är som att hjärtats uppgift är att vara just i ständig rörelse, utan minne av vad som passerat igenom, utan årsringar eller avbrott. Varje ny generation har sitt eget vokabulär, sitt eget uttal, sina egna värderingar. Och precis som Fredrik Lindström sa; det som generationerna har gemensamt är förändringen. De yngre gör, pratar, tänker oftast annorlunda än de äldre. Inte konstigt att man uppför sig lite märkligt, aldrig riktigt kommer till ro, har en känsla av att hela tiden behöva jaga någonting. Och lite sorgligt också. All kraft som pumpas runt och hamnar i andra delar istället.