spexigt

Rapport: Gud vad jag ogillar det där studentikåsa. Jag har aldrig behövt vara i närheten av det förut, bry mig om det, även om jag pluggat. Men nu hamnade jag mitt i det och var tvungen att engagera mig och vara med vare sig jag ville eller inte. Alla faddrar hade overall men en massa märken på, (jag hör bara "Blandaren! Blandareen!" i huvudet), alla program hade olika små spexiga typ tillbehör som man skulle ha om man var "nolla", (bara det ordet är så ångest). Sjuksköterskorna fick små vita hättor, flygarna hade propellerhattar och vi skulle ha nån skylt runt halsen. Jätteroligt. Det kommer vara två veckor av nollning nu, och visserligen är beteendevetarna inte alls speciellt jobbiga och är inte intresserade av att vi måste göra något pinsamt eller så, (ekonomerna eller vad de är kör hela racet där nollorna ska ha skyltar på ryggen där det står "straffspark" och faddrarna skriker på dem med megafon), men det är fortfarande en massa lekar och "uppdrag" som ska gås igenom och jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Hur trevligt och roligt det än må vara tål jag inte sittningar med sångstunder och ramsor och tokiga upptåg. Lära känna varandra gör man ändå, och göra bort mig gör jag så mycket som det är, tack så mycket.

På det stora hela är skolan jättefin och klassen verkar schysst, sånär som på ett par stycken prettokillar. Usch, jag är så stockholmsk och fördomsfull, men jag har inget vidare intresse av att kasta mig in i nya bekantskaper, jag vill mest ta en öl på kåren, (som verkar vara det normalaste stället i stan; bara studenter, inga bandykillar) och hänga i min första, egna lägenhet.

För övrigt är jag galet trött. Vi har redan fått skrivuppgifter till imorgon. Och imorgon måste jag upp 6 igen för att hinna med sagotåget. Over and out.