tisdag

Det tog lite längre tid än vad jag väntade mig, men det räckte tydligen med ett par dagar utan planlagt socialt umgänge för att det skulle sätta igång. Och nu tror jag inte jag kan få stopp på det. En gnagande känsla av att inte få saker gjort. Att sitta på all tid i världen och låta den gå. Att tänka för mycket och göra för lite. Speciellt att göra sådant som involverar rörelse. Ibland känns det som det är extra mycket värt om man är på väg någonstans när man gör sina viktiga saker. Jag läser och jag tänker och jag läser, men det känns inte som det räknas längre. Varför sitta och läsa när jag kan tjäna pengar. Jag kunde ha försökt mer. Jag kan alltid försöka mer. Jag kunde vara på väg någonstans precis nu. Och jag är särdeles trött på det. Jag är trött på att tänka på det, att värdera mig själv efter det. Min startsträcka är alltid så lång och idag vill jag inte ha den. Jag saknar skolan. Jag vill tänka på andra saker, saker som jag tror jag kan förändra istället för att tänka på mig. Mig är inte så spännande.
Lata dagar är inte så sköna som de låter.

Här skulle det stått något om Accelerator och helgen och förra veckan men det får blir en annan dag.