onsdag

Galet förkyld och hoppades få så mycket mer gjort den här veckan än vad det har blivit. Har en smärre akademisk kris då jag satt och läste innan föreläsning igår och lite halvt lyssnade på en diskussion bredvid mig där ord som "kulturellt och ekonomiskt kapital", "imaginärt", "genus" och "föreställningar" användes flitigt och kände mig plötsligt hemskt opeppad på att vara en del av allt det där. Jag kan inte riktigt förklara vad jag menar eller hur jag vill att det ska vara istället. Låt oss bara säga att jag blev väldigt medveten om min kulturella och historiska kontext.

I mitt genomförkylda tillstånd har jag istället ägnat större delen av dagen åt att titta på tredje säsongen av "The Hills". Fråga mig inte varför, mer poänglös serie får man leta efter. Jag tror det är fascinationen för replikskiften som:
"Hej, vad fin du är".
"Tack, du med. Du får så fina bröst i den där klänningen".
Eller som Wendy Molyneux väljer att beskriva det i McSweeny's.

roaring

Jag hade tänkt att återge den spännande och helt sanna berättelsen om ett av Stockholms mest spektakulära brott som vi fick berättat för oss på en föreläsning i förra veckan. Hittade dock inga bilder på personerna ifråga som var inblandade vilket gör det hela väldigt trist. Det involverar alkisar och morfinister till rikemansungar som hänger på Stadshusets invigning, skickas till Hermann Göring för att disciplineras men rymmer, hittar på destruktiva och självdestruktiva saker för att få ut mer pengar än de redan har vilket då även inbegriper att spränga sin klasskamrat från Lundsberg i luften på Kungsholmsplan 1926. I min besvikelse över att inte hitta bilder på de unga männen, framför allt de som är tagna direkt efter gripandet samma natt, och därmed inte heller kunna göra min fina jämförelse med dagens kokainkids, lägger jag som tröst istället upp lite bilder från 20-talet för att få den rätta stämningen.

-

"It was a slow day,
And the sun was beating
On the soldiers by the side of the road,
There was a bright light,
A shattering of shop windows
The bomb in the baby carriage
Was wired to the radio,
These are the days of miracle and wonder,
This is the long distance call,
The way the camera follows us in slo-mo
The way we look to us all,
The way we look to a distant constellation
That's dying in a corner of the sky,
These are the days of miracle and wonder
And don't cry baby don't cry, don't cry"