begagnat

Jag har så oerhört tråkigt, det enda jag orkar göra är att sitta framför datorn och lyssna på musik. Jag har precis lagt till ännu en funnen cover på Big Stars "Thirteen". Hittills har jag hittat covers på den av dessa:
+Elliott Smith
+Kathryn Williams
+Håkan Hellström
+Wilco
+Kind of Like Spitting
Det där med covers har visat sig vara en mycket större grej än jag riktigt förstått. Ibland är kombinationerna dessutom ganska otippade. Jag ramlade t.ex. över en cover av Kylie Minouges "Can't Get You Out Of My Head" av Coldplay vilket de lyckats göra precis så trist som man skulle kunna tänka sig. Det lät som vilken Coldplaylåt som helst. Jag undrar lite över poängen med att göra covern då, (även om det var live)?
En desto finare cover hittade jag på Pimps Of Gore där Thom Yorke sjunger "After The Goldrush" otäckt likt Neil Young. Och samma dag som jag hörde den där Gnarls Barkleys "Crazy" så ramlade jag över en cover på densamma av The Kooks i någon slags gitarrversion.
Fler intressanta covers på sistone:
+Treepeople (Built To Spill): Bigmouth Strikes Again, (Smiths)
+Mark Ronson feat. Alex Greenwald: Just, (Radiohead)
+The Futurheads: Hounds Of Love, (Kate Bush)
+The Turtles: It Ain't Me, Babe, (Dylan)
+My Summer As A Salvation Soldier: Hey Ya, (Outcast)

Det kanske inte faller under covers, men Petters sampling av Håkan Hellströms "Gårdakvarnar och Skit" är hemsk. Han totaldemolerar låten och pitchar upp Håkans röst så det låter som någon slags kackig ripoff på Kanye West. Uschjamej.
Nu åker jag i alla fall till Stockholm och rycker upp mig. Dagens blogg var verkigen full av visdomsord.

call it a day

Det går bra för mig idag. Jag har köpt en stegräknare, (så nära kommer jag någon typ av träning) med inbyggt överfallslarm. När jag skulle gå in i badrummet i morse snubblade jag till och det där larmet satte igång med en ljudstyrka så stark att det typ släckte ut mitt medvetande. Jag fick till sist slita ut batterierna i något slags hysteriskt anfall för att få det att sluta. Sedan har det bara fortsatt så hela dagen. Alla typer av små fel man kan råka ut för har jag lyckats ta del av idag. Öppnade mjölkpaketet så att det kom mjölk över hela diskbänken. Hade sönder ett fat. Stack mascaraborsten i ögat. Mina pannkakor blev misslyckade. Jag hade t.o.m. problem att hyra böcker på bibblan, maskinen ville inte registrera. Jag fick be personalen om hjälp, (lånade dessutom inte den bok jag ville låna, den var spårlöst försvunnen). Jag känner mig som den där misslyckade apan i chokladreklamen som bara blir omkringskuffad och som allt går fel för.

I-landsproblem: På Accelerator i sommar visar det sig nu att Death Cab For Cutie bara spelar i Göteborg, The Raconteurs bara i Stockholm. Vilket är mest värt?

flyga och fara

Det blir inte Transibiriska i år av många och inga orsaker. Det blir Tunisien istället. Inte helt illa som alternativ B. Faktiskt väldigt, väldigt fint. Vi ska åka ut och hänga i Sahara, kanske snorkla lite, kolla i bazaarer och andas miljöombyte.

Ramlade dessutom över första line-upen för Accelerator i år, och det känns onekligen inte riktigt lika illa att medge att Barcelona är oöverstigligt när Vashti Bunyan, The Raconteurs, Death Cab For Cutie, Essex Green, Silver Jews, Arctic Monkeys, Hot Chip, Regina Spektor, Spinto Band och en massa till spelar här hemma i Sverige, lagom efter hemkomst från stora världen.
Med tanke på senaste somrarnas relativt långsamma tempo och lagom ohändelserika perioder ser jag fram emot att ta i så det ryker.

Dagens spellista:
+The Raconteurs: together
+Tunng: the pioneers
+Tillmanns: run
+Lo-Fi-Fnk: unighted
+Outsiders: i'm not tryin' to hurt you
+The Lovekevins: the big no no
+The Knife: marble house
+Sister Wynona Carr: the ball game
+Band Of Horses: funeral
+Jenny Lewis with The Watson Twins: big guns
+Yeah Yeah Yeah's: gold lion
+The Elected: sun sun sun
+The Tiny & Ed Harcourt: sorry

my delusions

Jag undrar vad det är med viss musik som trycker på nostalgiknappen, trots att man inte lyssnade på dem då, under den där romantiserade tonårstiden som kanske inte ens fanns. Typ när man var 17. Jag satte på soundtracket till "Lost In Translation" precis, och det är förutom en ljuvlig film också ett soundtrack till någon slags sentimental nostalgi. Kanske som på en festival. Eller parkerna och folkölen i ett rosa skimmer. Radio Dept. kan vara det ultimata tillbakablickssoundtracket. Jag kan komma på få band som fångar en känsla av något förgånget, och framför allt något man kanske aldrig kan få tillbaka. Jag undrar vad det är i musiken som gör det? Är det att de sjunger så dystert?
Jag lyssnade inte på Air eller The Jesus & Mary Chain då, kanske hade jag ett par låtar av My Bloody Valentine på ett blandband. Och Radio Dept. fanns väl inte ens då. Jag tycker hemskt mycket om dem, men det känns lite konstigt att känna att den musiken som stämmer bäst överens med ens minnen och slitna fotografier inte är den musiken man faktiskt lyssnade på då. Eller jo, det skulle vara det där blandbandet då.

Sjukt. Jag sitter seriöst här och lyssnar på "Pet Grief" och efterkonstruerar. Skitiga jeans, tidiga mornar, gräsmattor och annat klyschigt. Och så springer alla. Det gör de alltid i popvideor. Haha, ständigt dessa springande indiekids. Som att det är det enda man gör, eller gjorde. I slow-motion.

grapes of wrath

Hej våren. Ett bitterljuvt uppvaknande av vad våren bringar utsatte undertecknad precis alldeles nyss för ett elakt spratt. Efter att ha handlat god mat, massor av frukt och jos då vårkänslan och solen nästan blev alldeles överväldigande och tanken på framtida parkhäng gjorde att jag drogs till vindruvorna, knallade jag hem med dessa i kassen. Efter noggrann avsköljning började jag förtära dessa fina druvor, men då jag vände på klasen fann jag plötsligt en spindel spretandes med sina ben, (död förmodar jag). Våren från sitt fulaste ansikte. Insektektsinvasion. Tanken på att jag skulle missat äcklet och glad i hågen förtärt spindel till lunch är oerhört otrevligt.

Annars allt ganska väl. Familjechocken har lagt sig och Göteborg var om möjligt bättre än någonsin, mycket tack vare en syster i världsklass. Jag ska försöka skriva en litteraturseminarietext om Vygotsky och hoppas att fåglarna som kvittrar fint utanför fönstret äter upp varenda spindel de ser.

all about lily chou chou

Kan vara en av de bästa filmer jag sett.

marble house

Har inte lyckats processa allt ordentligt och det är fortfarande roliga saker kvar men det verkar utvecklas till en av de finare helgerna jag haft på väldigt länge.
När jag åkte till Göteborg i onsdags mötte jag upp med min syster som talade om att vi skulle göra något senare på kvällen men ville inte säga vad. Vi käkade och drack öl på King's Head och promenerade bort till Trägårn i regnet och det visade sig att hon hade fixat biljetter till The Knife. Väldigt snyggt ljus, väldigt rättfram och allt det man förväntat sig. Ett alldeles eget landskap av ljud och färger. Väldigt snäll syster.
Igår var också sjukt fint. Firade far med champagne och gick på teater och käkade franskt i Malmö efter.
A spelar ikväll och jag mår rätt bra av att lägga allt annat åt sidan. Och så börjar jag längta efter parkhängssäsongen ordentligt nu.

light and day

När jag gick från skolan idag och hälsade Glad Påsk till Fanny och Ida så fick jag en sån väldig lyckokänsla på en gång. Solen värmde ansiktet och det kändes som de sista dagarna på en termin i högstadiet eller gymnasiet brukade kännas. Lätt och luftigt, inget just nu som bränner samvetet eller orsakar oro. Bara bra saker att se fram emot och människor man bryr sig om som man ska träffa. Igårkväll var det fortfarande ljust när klockan var 8 och det låter så trivialt men det är fint att man fortsätter glömma hur våren känns så att när den kommer blir man alldeles överrsaskad och glad som ett barn. Hur kunde det någonsin vara vinter? Hur kunde jag ha långkalsonger under jeansen och fyra lager tröjor under vinterjackan?

with all your power, what would you do

Det här är det bästa jag hört på länge. Det är inte nytt och häftigt, dansant eller förvånande, eget eller överdrivet uttänkt. Det är bara musik i sin renaste form. Ett musikaliskt Ockhams rakblad. Som en lång, tröstande saga full av humor och flytande melodier som verkar vilja använda sig av all rymd som finns. Det är helt sjukt vad bra det är.

filmer jag vill se

Barnet
C.R.A.Z.Y.
Mitt Hjärtas Förlorade Slag
Nobody Knows

dear weekend

"Inside Man" var ju riktigt underhållande. Lagom mycket hjärnverksamhet, lagom mycket häftiga dialoger mellan häftiga män. Störde mig lite på den pompösa musiken och på att Spike Lee envisas med att kalla sina filmer för joints, men annars så var det riktigt trevlig stund i biofotöljen, om inte annat för att jag knappt kommer ihåg sist jag var på bio.

På onsdag åker jag till Göteborg och sen vidare till Skåne och det ska bli väldigt skönt. Jag har ågren för diverse åtaganden och inget funkar så bra som att se till att man håller sig sysselsatt och inte häckar i en etta med för mycket att läsa.

Imorgon är det klassfest, på mitt, Daniels och Björns initiativ. Det kommer bli intressant. Jag vet hur jag brukar bli när musiken inte är som jag önskar, (inte helt socialt) och det kan jag säga redan nu att musik jag lyssnar på kan jag räkna bort. Den enda musiken jag har hört Daniel prata om är house och Björn verkar lyssna på testosteron-metal och Black-Eyed Peas. Hade en tanke på att göra en mixskiva och sluta gnälla, men jag tror inte någon annan än jag skulle uppskatta den.

Idag har jag sett reklam för två stycken sjukt äckliga fusioner av mat:
+Ostskivor med skinkbitar i.
+Kaviar med ägg i.
Jag säger som den mörkhåriga tjejen i Big Brother; hur fan tänker folk?

iq-liberal

Jaha. Nähä. Jaha. Det är hemskt svårt att behålla peppen när man precis haft tenta och hellre vill lyssna på nya skivor och läsa alldeles färsk nylånad bok från bibblan, ("Kartor för vilsna älskande" = tokbra!). Dessutom har jag äntligen öppnat och ordentligt börjat titta igenom boktidningen "Rubbish" mamma köpte obesedd till mig från London, (ibland är mammas intuition helt oslagbar), den är väldigt underhållande och lättsam och ställer typ frågan om det är möjligt att vara rolig och fashion på samma gång, (ibland kan man ju undra, Bon är ju inte direkt spexig). De skriver saker i stil med: "This beautiful glazed bowl will be the talk of your table, and you'll be doing your bit for the environment and good causes. Made of re-pressed Latvians the clever people at banishfamish-aid have created something that lactates the ozone and also makes a fantastic altarpiece".
Jag har verkligen gått in för att bara lyssna och titta på lättsmälta och underhållande saker. Kanske blir så när man bara läser om tunga inre konflikter och komplexa förhållanden mellan människor.
"I Am Bored"-siten är min bästa vän. Man får leta lite, men det är ungefär min intelligensnivå. Det och dåliga program på kanal 5.
Nu ska jag försöka hitta motivationen att läsa om Pavlovs hundar och Banduras modellinlärning i g e n. Sedan ska jag lyssna på soundtracket till "Stubbs the Zombie", riktigt för att försärka min nyfunna barnslighet. Flaming Lips cover på "If I Only Had A Brain" sammanfattar mitt sinnestillstånd ganska väl. Nu ska jag sluta jag är lite förvirrad idag.

yeey me

Klar. Tenta färdig. Som kompensation för skitväder och Västerås som inte har minsta sunkhak öppet för en öl efteråt så ska vi kolla på film hos Björn ikväll på filmduk. Jag ska verkligen försöka njuta av den här dagen och göra absolut ingenting. Sjukt tragiskt att man måste intala sig själv att det är okej att ta det lugnt efter flera timmars tenta.

Åh, jag gick precis in här och såg när José Gonzalez uppträdde på Conan O'Brien och jag fick en någon slags lite stolt och rakryggad känsla, lite som det kanske känns att vara storasyskon åt ett lite mindre syskon som gör något bra. Där satt han och spelade "Heartbeats" som var så länge sedan och det är typ första gången de hör den där borta och jag tänke "på tiden" och myste. Sedan när jag träffar någon amerikan någon gång som säger "Åh Swerige ja jag hoarde den dara Jose Gonzalez på Conan han var jakligt bra" och då säger jag "håhå jasså han ja men han är ju gammal ju".
Det är säkert jättelöjligt men det är det där med två olika världar som sätts ihop eller möts, som när familjen hälsar på i skolan eller man träffar en vän från en annan del av landet i sin stad. Anpassningen kan ske mer eller mindre obehagligt eller trevligt, i det här fallet var det som sagt ganska gemytligt. Fast det är ju hemskt selektivt också. Inte var det lika roligt när Sounds spelade. Då kände jag mig lika stolt som amerikanarna måste känna över... Vanilla Ice. Sorry.